Plenum den 28 april 2014 kl. 13. 00

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Det skulle finnas mycket att kommentera i vicetalmannens utläggning. Vicetalman brukar ju alltid måna om näringslivet. Det är ju trots allt näringslivsfrågor vi pratar om här, ingenting annat. Sedan finns det alltid avarter inom olika system.

Jag hoppas sannerligen att det program som landskapsregeringen har lagt fram tar bort de här tokerierna som vi vet att har existerat. Jag utgår ifrån att det har gjorts redan. Jag blev lite förvånad när vicetalman nu antyder att det här kommer att fortsätta. Näringsminister Karlström har ju mycket noggrant lovat att detta är ett program för produktivitet och ingenting annat. Vicetalmannens uttalande visar att LBU-meddelandet kanske i alla fall borde utskottsbehandlas, även om jag själv har varit tveksam till det. För finns den här typen av frågetecken när det är dags att klubba då blir man orolig med tanke på att vi låser fast oss för sju år framåt.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag kunde använda kollegan Harry Janssons ordval; att ta bort tokerierna. Jag vill kalla detta för felaktigt resultat av den politik man har avsett föra under de tidigare programperioderna och som man nu avser att föra framöver. Det är felaktiga effekter av det, men också delvis felaktigt innehåll. Justerar man det så kommer alltså pengarna per produktiv enhet, både inom jordbruket och inom förädlingsindustrin, att öka.

Ltl Harry Jansson, replik

Har jag uppfattat vicetalmannen rätt så finns det en beredskap från vicetalmannens sida att se på helheten i programmet i ljuset av de remissvar som har kommit in. Har jag tolkat vicetalmannen rätt på det viset?

Vad gäller den stora budgeteffekten så vill jag igen understryka att vi pratar om 500 000 euro per år under sju år framåt. Det som livsmedelsklustret, producenter i första hand, kräver är att man ska ha samma medfinansiering från det offentliga Åland som man hade 2007-2013. Det är inte några orimligheter. Vilken annan yrkessektor på Åland skulle vara tillfreds med att gå med på en drastisk sänkning av sina inkomster? På det viset gör producenterna en ganska otrolig eftergift av budgetsituationen.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Det viktiga är att se på helheten. Hur mycket pengar betalar vi ut? Det är ganska bekymmersamt att vi har ökat stöden till lantbrukarna eller om vi har tvingats höja dem. Nu vet vi att det är andra orsaker också som har gjort att det har stigit för mycket, från 1999 på 38 procentsnivån, till idag på 48 procentsnivå. Trots att det är samma EU som det är frågan om och det är ungefär samma marknader som vi lever i. Detta är ett bekymmer och då blir det lite för lätt politik när man säger att den förlorar 10 procent, den förlorar 20 procent och i det här programmet drar vi ner si och så. Vi måste se på helheten. Det har jag försökt göra ända sedan 1995 när jag som lantråd var ansvarig för det första programmet och för det andra programmet som näringsminister och nu står jag här igen som delansvarig för det här fjärde programmet. Helheten är det viktiga.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Torbjörn Eliasson

Tack, fru talman! Jag vill börja med att tacka näringsministern för en mycket bra presentation. Det är ett jättejobb som har gjorts. Det är inte lätt, det är jättesvårt och komplicerat att få till ett sådant här programförslag. Avdelningen, ministern och regeringen ska ha ett stort tack för det arbete ni har gjort.

Jag vill också tacka vtm Roger Jansson för att han gjorde en liten intressant historisk tillbakablick över stöden. Det är viktigt att komma ihåg att EU-stöden för livsmedelsproduktionen egentligen är konsumentstöd.

Innan jag går in på mitt egentliga anförande vill jag direkt säga till att här handlar det inte om att centern idag kommer att undan dra sig något ansvar för den process som har gjorts när det gäller detta. Vi har varit med in i det sista och vi har också varit med och sagt att det är viktigt, trots att tiden är så kort, att vi vill ha en remissrunda. Vi vet att det är svårt för dem som har presterat remissvaren, men svaren har i varje fall kommit in och de ska förhoppningsvis läsas.

Herr talman! Det här har blivit en långdragen historia. Den gamla perioden borde vara över vid det här laget. Vi borde ha varit inne i den nya perioden, men det kom saker emellan som försenade programarbetet. Säkert förklarar den svåraste lågkonjunkturen i mannaminne en stor del av den här förseningen. Men nu står vi äntligen här i denna skälvande minut och debatterar landskapsregeringens förslag till EU-program. Det är nu som lagtinget har sin sista chans att påverka förslaget som den 17 maj ska skickas ner till kommissionen. Sedan har kommissionen sex månader på sig. Processen som återstår är ungefär sju månader och sedan ska allting vara klubbat och klart.

Det är viktigt att komma ihåg att oberoende hur det här programmet sist och slutligen kommer att se ut så kommer vi självklart under den kommande sexårsperiod att kunna göra motiverade förändringar som har skett, exempelvis nu, i det program som vi jobbar med.

Det kommer också att göras årliga uppföljningar. Från vår sida är det viktigt att man direkt och noggrant tittar på uppföljningar och gör snabba korrigeringar i fall någonting visar sig ha gått snett.

Det här programmet är självklart mycket viktigt för Åland och åländskt näringsliv. Så länge som EU:s gemensamma politik bygger på stöd så måste vi vara med och dra största möjliga nytta och se till att våra åländska företagare är konkurrensdugliga. Centern har varit med i alla parlamentariska regeringar och vi har alltid förfäktat betydelsen av konkurrenskraft och tillväxt. Det må sedan gälla sjöfarten, IT, turism, primärnäringar eller livsmedelsindustrin. Vi har alltid hävdat och vi hävdar alltjämt att Åland måste ha råd att backa upp sina företag och entreprenörer. Man kan också svänga på steken och säga; satsar vi inte på ett konkurrenskraftigt näringsliv så blir resultatet färre arbetsplatser och mindre skatteintäkter, helt enkelt sämre tider oberoende av konjunkturen.

Vi behöver tillväxt för att hålla ställningarna och klara framtida sociala utmaningar.

Herr talman! Jag ska först citera tre punkter i från vårt regeringsprogram. För det första: ”Full sysselsättning, hög sysselsättningsgrad, företagens konkurrenskraft, högre skattekraft och en hållbar ekonomisk tillväxt är grunden för att behålla den åländska välfärden på en fortsatt hög nivå.”

För det andra: ”En hållbar utveckling ska vara riktgivande för alla de beslut, stödsystem och åtgärder som landskapsregeringen antar”

För det tredje: ”Landskapsregeringens mål är en offentlig ekonomi i balans samt en förutsägbar och långsiktig ekonomisk politik som skapar stabilitet, investeringsvilja och framtidstro.” Detta är mycket viktiga saker för att näringslivet ska lyckas.

Det här var några axplock ur programmet som förklarar denna landskapsregerings prioriteringar. De är allihop hjärtefrågor för centern och alla viktiga ingredienser för näringspolitiken och för EU-programmet.

Jag vet att det här är ljuv musik för en näringsminister, eller hur näringsministern? Visst! Det stora problemet är tyvärr ekonomin som inte drabbar bara näringsministern utan hela regeringen. Det är tungt nu när storföretagen går knackigt, BNP backar och landskapets inkomster överlag sviktar och har sviktat en längre tid. Enligt ÅSUB så tyder tecken på att den ekonomiska krisen i Europa har bottnat och att en återhämtning inletts. Hoppas de har rätt, men det går fortfarande mycket trögt för den finländska ekonomin som ännu inte återhämtat sig till sin produktionsnivå innan 2008 och lågkonjunkturen.

Även den åländska ekonomin är ur ett tillväxtperspektiv fortfarande inne i en utdragen nergångsperiod enligt ÅSUB. Vi är ju vana vid en eftersläpning i Ålands ekonomi. Konjunktursvackan brukar komma lite senare men även återhämtningen lite tidigare. Det har fungerat så om vi tittar i backspegeln. Det återstår att se hur det går den här gången. Mycket hänger givetvis på hur det går för de stora bolagen, speciellt hur rederierna lyckas parera sina stora hotbilder.

I princip är hela näringslivets utveckling avgörande för utgången. Allt har betydelse för hur det ska gå. Åland behöver dra på alla cylindrar för att vi igen ska kunna leva upp till vår goda nivå.

För att få ekonomin i balans antogs för två år sedan den så kallade omställningsbudget som ligger till grund för regeringens alla beslut med ekonomiska konsekvenser. För centerns lagtingsgrupp är det en hederssak att hålla sig till gjorda överenskommelser. Ändras emellertid förutsättningarna eller grunderna för tidigare antaganden så ska vi också våga tänka om och förändra för att undvika negativa följder. Sådan styrka har också landskapsregeringen visat prov på t.ex. när det gäller sjukkostnadsavdraget och ÅHS. Ingenting är således skrivet i sten. Vi måste alltid se till den totala samhällsnyttan i så här stora frågor.

Herr talman! För näringslivet generellt finns flera problem som vi måste ta på allvar, t.ex. att medelstorleken på åländska företag minskar och att vi inte ser någon tillväxt i andelen kvinnliga företagare. Det är någonting att fundera på. Enligt centerns lagtingsgrupp är detta för framtiden två stora utmaningar som vi måste hitta lösningar på. Att öka medelstorleken sker enklast, som vi ser det, genom att inspirera mikroföretag att växa. När ett enmansföretag gör sin första anställning då växer antalet anställda med 100 procent. Att ett enmansföretag ska våga göra sin första anställning, där finns en enorm tröskel. Alla som har varit med om detta vet hur svårt det är att ta det första beslutet.

Landskapsregeringen och lagtinget har det yttersta ansvaret för att näringslivet stimuleras på olika sätt så att vi tar vara på entreprenörer som är villiga att satsa och skapa tillväxt i det åländska samhället. Till exempel genom att underlätta generationsskiften i småföretag, att erbjuda spetskompetens av olika slag, att vara med och bygga nätverk och fungera som bollplank för dem som vill utveckla sina familjeföretag till en ny nivå för att bli intressanta och solida den dagen företaget ska tas över av nya ägare. Sådana insatser är också ypperliga instrument i regionalpolitiken när det gäller att få landsbygden och skärgården att få kraft att utvecklas. Här behövs professionell rådgivning och rätt utformade investeringsstöd som ger kraftiga ringverkningar till småföretagare i olika branscher så att de kan hålla igång och utveckla sin verksamhet.

Centerns lagtingsgrupp anser att regeringen har goda intentioner när det gäller att höja kunskapen och kompetensen och att öka produktiviteten och innovationskapaciteten samt minska byråkratin. Det är mycket bra. Men, vid implementeringen av programmet vill vi se mer åtgärder för att ta vara på kvinnokraften. Där behöver man sätta sig ner och fundera lite till. Åland skulle gynnas av flera kvinnor som företagare och entreprenörer. De finns i staden, på landsbygden och i skärgården. De måste få känna att vi tror och satsar på dem.

Herr talman! Stödet till jordbruket är den riktigt heta potatisen i det här förslaget. Sällan har vi upplevt så kraftiga reaktioner. Från jordbrukarhåll har man under hela resan hävdat att nuvarande stödnivå är ett minimum för att Åland inte ska tappa i konkurrenskraft, framförallt i jämförelse med huvudmarknaden i Finland.

Den första remissrundans svar resulterade därför i att finans- och näringsutskottet och lagtinget begärde en konsekvensanalys. Frågan var: Behåller vi konkurrenskraften på huvudmarknaden med nuvarande förslag eller inte? Landskapsregeringen har också beaktat remissvaren och, precis som begärdes, genomfört en konsekvensanalys utgående ifrån finansieringsramen i omställningsbudgeten och jämfört med rikets förslag till landsbygdsutvecklingsprogram.

Regeringen har då dragit nya slutsatser och kommit emot genom att återföra hälften av förslaget till minskning, dvs..3,5 miljoner euro. Allt gott så långt. Men oron i producent- och industrileden finns kvar.

Herr talman! Centers lagtingsgrupp har varit med och tagit omställnings-budgeten. Men EU:s jordbrukspolitik är oerhört komplicerad. Jag erkänner öppet, eftersom jag har sysslat med det en hel del, att jordbrukspolitiken är mycket svår att sätta sig in i och att på förhand uppfatta alla konsekvenser av olika förslag.

Nu står vi i ett sent läge, inför en svår utmaning, där landskapsregeringen genom sin näringsminister hävdar att det föreslagna programmet är minst lika bra som Finlands. Men de som ska driva businessen; producenterna och deras organisationer samt industriföretaget ÅCA, har t.o.m. i pressen gått ut och förklarat att risken för utslagning är stor om föreliggande förslag genomförs. Remissvaren talar också egentligen alla samma språk.

Vem ska vi tro på? Det är en naturlig fråga som många ställer sig idag. Vem ska vi tro på? Vi i centern har alltid sagt att livsmedelsklustret är en framtidsbransch för Åland. Branschen har, trots den kontinuerliga nedgången i antalet gårdar, ändå producerat stabilt, branschen visar innovationskraft och tillväxtvilja och den har naturliga förutsättningar på våra öar. Med indirekta effekter medräknade sysselsätter branschen över 1 300 personer och genererar cirka 10 procent av exportintäkterna. I konkurrenskraftigt skick kan branschen ge mycket mera framöver. Det är en bransch som vi ska bygga vidare på och som vi vill att ska skötas av människor med framtidstro. Nu har de inte framtidstro, framtidstron saknas och det kan inte ha undgått någon. Då är det vårt ansvar att reda ut begreppen. Även om tiden är kort så måste det gå att ge svar som skapar framtidstro och expansionsvilja i branschen på lång sikt. Förväntad politisk stabilitet är det allra viktigaste för ett satsande företag och det gäller oberoende av bransch. När ett storföretag ska flytta någonstans till ett nytt land så ser man kanske inte bara på skattenivån utan det allra viktigaste är att det finns en politisk stabilitet. Att de villkor som man har lagt till bas för sina investeringskalkyler kommer att hålla och att man kommer att kunna driva sina affärer långsiktigt.

Vi från centerns lagtingsgrupps sida är väl medvetna om att strukturerna i jordbruket fortsättningsvis kommer att förändras. Men hur fort ska det gå och hur långt? Småskaligheten är också en styrka. Vi är inte något Skåne med stora slätter. Fortsatt småskalighet och mångsyssleri är också överlevnadsnycklar i regionerna och speciellt i skärgården för att den ska klara sig. Strukturerna behöver nödvändigtvis inte vara lika och kan inte heller vara lika över hela Åland. Ser vi till turismen så är öppna landskap, familjejordbruk och ett grönt Åland en lockelse som inte ska underskattas.

Vi måste alltså projicera ett helhetstänkande på programmet. Jordbruket är i det perspektivet en viktig länk i hela Ålands näringslivs kedja.

Herr talman! Fast tiden är kort så måste remissvaren detaljstuderas och påverka den slutgiltiga programutformningen. En fråga som vi i centerns lagtingsgrupp anser att ovillkorligen bör inverka på det slutliga paketet är det allmänt höga kostnadsläget på Åland. Bränsle och varor är dyrare här än i övriga delar av regionen, det vittnar alla remissvar om både från producenter och från livsmedelsindustrin. I denna konkurrensnackdel finns inte heller explicit hänsyn tagen i konsekvensanalysen. Det kan röra sig om 5-10 procent, eller mera jag kan inte säga säkert, jag tror att det kan ligga i den storleksordningen, för att kompensera vår högre kostnadsnivå som våra företagare utsätts för. Alltså lika mycket som en ganska normal företagsvinst i ett bolag, 5-10 procent på omsättningen, en ganska normal vinst. Det är alltså skillnaden mellan vinst och förlust.

En åländsk djurgård betalar 3,5 gånger högre frakt för sitt foder än vad en gård i Finland betalar. Även exporten av produkter tyngs av högre transportkostnader. Vi vet också att skärgårdsföretag kommer att drabbas extra hårt om liggande programförslag genomförs exakt så som det är. Skärgårdens existens hänger ytterst på arbetsplatser. I den här salen har vi många gånger sagt att om det ska finnas en chans för skärgården att överleva då måste nya arbetsplatser uppstå. Arbetsplatser får absolut inte försvinna.

Den här branschen sysselsätter kvinnor och män jämställt, det är intressant och det gör faktiskt att den här branschen. Det får därför under inga omständigheter riskeras i jakten på stödodlare samtidigt som vi satsar stora pengar på en utbyggd infrastruktur. Här måste vi ta en liten tankestund.

Avslutningsvis har jag tre citat till ur regeringsprogrammet. För det första: ”I det nya programmet betonas aktivt jordbruk, produktionsvärde, sysselsättning, miljöanpassning, ökad förädling och lantbruksföretagens lönsamhet.”

För det andra: ”Livsmedelsindustrin har stor utvecklingspotential och bidrar dessutom till en levande landsbygd och öppna landskap.”

För det tredje: ”Målet för landskapsregeringens regionalpolitik är att ge alla regioner möjligheter att utvecklas och utöka sin befolkning. Landsbygden hålls levande genom ett decentraliserat servicenät för vård, skola och omsorg. Näringspolitiken ska även främja de näringar som kan utvecklas på landsbygden.”

Herr talman! Vi vet att de kommande sex åren är en avgörande tid för åländskt näringsliv, framförallt för livsmedelsproduktionen och för sjöfarten. Vi måste få tillväxt igen och det sker inte utan entreprenörskap, investeringsvilja och optimism. Nu handlar det om att med beaktande av regeringsprogrammet, inkomna remissvar och nya fakta se framåt och långsiktigt justerade EU-programmet så att alla ben är konkurrenskraftiga och att alla aktörer känner framtidstro över en stabil politik. Vi måste också ta ansvar för miljön. Det är viktigt att vi har en livskraftigt lokal produktion där den ekologiska odlingen självklart ska ha sin givna plats.

Efter denna lagtingsbehandling vilar ansvaret tungt på landskapsregeringen för att, på väldigt kort tid nu, leverera ett ekonomiskt och innehållsmässigt balanserat program. Vi säger vårt nu, sedan ska landskapsregeringen ta hand om det här och de har cirka tre veckor på sig. Det är ett tungt ansvar som vilar på landskapsregeringen.

Jag blev glad när lantrådet steg upp i talarstolen och sade att landskapsregeringen självklart kommer att vara beredd att ta ett sådant ansvar. Tack, herr talman.

Ltl Mats Perämaa, replik

Herr talman! Vem ska vi tro på, sade centern i sitt gruppanförande. Ska vi tro på näringsministern och landskapsregeringen eller ska vi tro på jordbrukarna som arbetar i vardagen ute på fältet? Ska vi tro på representanterna för livsmedelsklustret, ÅCA och Trädgårdshallen? Det är förstås en väsentlig fråga. Det här är en komplicerad sak. Det är svårt att veta exakt var gränsen går för och när vi kommer till ett jordbruk som sätts i avveckling eller om vi kan se en blomstrande framtid framför oss.

Sedan sade ltl Eliasson i gruppanförandet; det här är lagtingets sista chans att behandla frågan. Med tanke på detta så är det märkligt att centern, under talmanskonferensens behandling inför det här, röstade för att det här ärendet inte ska utskottsbehandlas. Om det beslutats att det här ärendet inte ska utskottsbehandlas då kommer den här diskussionen att sluta med att lagtinget antecknar sig meddelandet till kännedom. Då kommer lagtinget inte att fatta något beslut i den här frågan.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Det var en befogad fråga. När man pratar med folk utanför den här salen, ute på gatan eller runt kaffeborden som ltl Sundman brukar säga, så ställer man sig den här frågan. Man kan läsa i pressen att landskapsregeringen och näringsministern säger att det här programmet är minst lika bra som i Finland. Men sedan säger de som ska producera det här är och t.o.m. tunga industriföretag att det inte är så. Jag kan ju inte svara på det. Det är alltför komplicerade frågor. Den enda som har möjlighet att noggrant undersöka det här, vem som har rätt, det är egentligen avdelningen. Det är avdelningen som har kapacitet till det.

Beträffande utskottsbehandlingen så skulle det ta 3-4 veckor och då ska programmet redan skickas till Bryssel. Det blir liksom ett slag i luften.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Mats Perämaa, replik

Herr talman! Frågan är absolut befogad; vem ska man tro på i den här frågan? Vi känner oss osäkra på om vi drar gränsen på rätt ställe. Jag tyckte själv att frågan var befogad och det var bra att den ställdes.

Vad gäller utskottsbehandlingen så inte är det ju lagtinget som kan ta ansvar för att det här meddelandet kommer så pass sent och att lagtinget ska ta ansvar över tidspressen. Det är oerhört förvånande om lagtinget väljer att inte vara med och fatta beslutet som gäller näringspolitiken för 6-7 år framöver och att detta bara ska hanteras via en lös debatt som aldrig leder till något beslut. Oberoende av tidspress så med tanke på att det tar länge innan det här resultatet ska huggas i sten så menar jag att det är absolut nödvändigt i den här situationen att lagtinget behandlar det här på ett seriöst sätt.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

När det gäller de olika uppfattningarna så vill jag förtydliga att jag och gruppen inte misstänker att någon försöker medvetet förändra. Det finns två olika uppfattningar och vi måste veta vad som är sanningen. Landskapsregeringen måste veta vad som är rätt innan man fattar det slutliga beslutet.

Jag tror absolut att man ska titta närmare på kostnadsläget som jag tog upp i vårt gruppanförande. Vi vet att vi har betydligt högre kostnader, detta är inte explicit med i den här utredningen och det behöver man titta på. Det kan faktiskt vara förklaringen till att man ligger på så här olika nivåer.

Beträffande tidspressen så det är inte landskapsregeringen som är skyldig till det, landskapsregeringen har väntat in Finlands förslag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

När det gäller det sista som sades så har man inte alls behövt invänta det utan man hade faktiskt kunna bestämma själv hur man vill ha det. Men det är den politik som gäller idag, man inväntar först vad som händer på den finska sidan oavsett vad det är.

Ltl Eliasson sade att nu är det sista chansen att påverka. Han beskrev också på ett bra sätt frågeställningen vem man ska tro på. Det är en komplicerad fråga och det är svårt för många att sätta sig in i det här. Jag och Ålands Framtid tyckte att det var enormt viktigt att man skulle utskottsbehandla det här ärendet så att faktiskt ledamöterna också i ett specialutskott skulle haft möjligheten att fördjupa sig och faktiskt få reda på vad det här sist och slutligen handlar om. Jag tycker att det är enormt märkligt att man inte heller från centerns sida tycker att en sådan här viktig fråga skulle behöva utskottsbehandlas. Det känner jag mig väldigt frågande till.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Beträffande utskottsbehandlingen så var jag inte med på talmanskonferensen när man diskuterade det. Jag föreslår att ltl Pettersson redogör lite närmare för det. Jag skulle definitivt inte ha någonting emot att utskottsbehandla det här ärendet, men jag tror att det är tiden som har gjort att det blir ett slag i luften.

Sedan angående att vi ska titta på Finland, det är ju inte så att vi alltid måste titta på Finland. Här handlar det om att det är vår marknad. Det handlar om att finans- och näringsutskottet och lagtinget begärde att så skulle ske. Det är ingenting som regeringen har hittat på, det bestämdes i lagtinget.

Ltl Anders Eriksson, replik

I den åländska lantbrukspolitiken har det alltid funnits tre beståndsdelar, vilket jag tror att tidigare näringsministern Eliasson också vet. EU-stöden, de finska stöden som hör till deras behörighet och de åländska stöden som hör till vår behörighet. Det är de sistnämnda vi ska använda för att kompensera de konkurrensnackdelar vi har.

Sedan tror jag att det är svårt för ltl Pettersson att komma in mitt i det här replikskiftet.

Vi kan konstatera att det finns två meddelande på bordet idag; kortruttsmeddelandet och EU-programmen. När det gäller kortruttsmeddelandet så sade ltl Pettersson att det är så viktigt att det ska utskottsbehandlas. Medan centerns ledamöter båda röstade emot när det gäller EU-programmen. Jag konstaterade att åtminstone representanterna i talmanskonferensen, och kanske rent av ltl Eliasson också, prioriterar det här på ett annorlunda sätt än vad jag gör.