Plenum den 28 april 2014 kl. 13. 00

Talmannen

Tiden är ute!

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Det här programmet har både hållbarheten, produktiviteten och sysselsättningen i fokus. Om det är någonting som regeringen har verkat för från första stund så är det att få en ökad tillväxt på Åland på alla tänkbara sätt, få in ökad kunskap i alla branscher och få Åland att växa och framförallt hålla människor i sysselsättning.

Med tanke på den långa färd som vi har vandrat hittills, med tanke på de enhälliga beslut vi hittills har fattat så är det min förhoppning att vi också nu under de sista veckorna ska ro det här i land i samma goda. Näringarna ska känna att de har goda förutsättningar för fortsatta möjligheter till en väl utvecklad lantbruksnäring på Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Lantrådet har helt rätt att detta är en mycket komplicerad helhet. Det visar inte minst den process som ligger till grund för det förslag som landskapsregeringen har lagt på bordet.

För några år sedan var det självklart att ta bort 7 miljoner, sedan kom det 3 miljoner, 3,1 miljoner, 3,3 miljoner och så kom det 3,5 miljoner. Det visar väl att ju mer man räknar och de facto ser utfallet för enskilda gårdar för livsmedelsklustret så har det en negativ effekt som vi politiker har ett ansvar att analysera och diskutera.

Lantrådet valde att kalla centerstyrelsens beslut igår kväll som något sorts utspel. Jag bara konstaterar att centerrörelsen är en folkrörelse. Vi har en styrelse vald av en stämma och de anser att det finns skäl att diskutera att man förstärker motfinansieringen från landskapets sida.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Vi får fortsätta diskussionerna om detta inom regeringsblocket. Inget parti kan ensamt höja den här ramen. Det måste bli en gemensam slutsats. Vi måste fortsätta där våra interna diskussioner sist slutade, nämligen vid detta enhälliga beslut som ligger på bordet idag. Då måste besluten omprövas i den ordningen de har tillkommit, dvs. genom gruppmöten och regeringens sammanträde.

Ltl Harry Jansson, replik

Jag ser fram emot den process som lantrådet nu aviserar att behövs med anledning av hur centerns styrelse har agerat. Jag vill medge det helt öppet, det finns ingen hemlighet, att inte alla våra ministrar och lagtingsledamöter är förtjusta över att centerns styrelse kommer så tydligt med ett besked. Med det visar samtidigt allvaret i situationen. Man pekar på att även om man skulle uppnå centerns styrelses målsättningar så innebär det de facto för livsmedelsklustret, i synnerhet för producenterna, en närmare fyrtio-procentig lönesänkning under perioden fram till 2020. Sedan kan ju skoja och säga vad som helst runt det, men faktum är att det enda man begär är en oförändrad insats från landskapet jämfört med 2007. Det är 14 år där man inte skulle beakta en kostnadsökning och där har livsmedelsföretagen varit mycket noga och betonat vad följderna blir.

Lantrådet Camilla Gunell, replik

Ja, det är ju inte så att regeringen inte är hörsam vad gäller de här frågorna. Naturligtvis gör vi det. Vi har varit mycket öppna, vi har också pratat och diskuterat med många, men samtidigt kommer det till ett skede när vi ska fatta beslut. Vi ska också skicka vårt förslag till kommissionen. Då gäller det på sista slutrakan här att hålla en enig gemensam linje och försöka vara så sakliga och konkreta som möjligt. Tiden är sådan att nu är det dags för justeringar och konkreta beslut.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Roger Jansson

Fru talman! Jag ska nu leverera Moderat samlings lagtingsgrupps gruppanförande.

Här står vi då igen, för fjärde gången efter vårt EU-medlemskap 1995, för att debattera det starkt EU-reglerade stödet till det åländska näringslivet. Denna gång för åren 2015-2020. År 2014 blev ett fördröjningens år med en förlängning av de sju föregående årens programperiod.

Landskapsregeringen, som nu består av tre partier, tog våren 2012 en rambudget för de kommande regeringsåren där den mest debatterade delen lades på nivån 33,7 miljoner euro för programperioden. Det var ett enhälligt beslut som lantrådet relaterade till.

Inför remissen 2013 av detta program gick landskapsregeringen enhälligt ut med det förslag som då förelåg. Den ekonomiska ramen var då densamma.

Efter remissomgången arbetade man vidare genom att man fick ett halvår extra tid för det här arbetet. Sedan, den 10 april 2014, levererades ett nytt ramförslag som låg betydligt över att den tidigare nivån på 33,7 miljoner och nu är nivån 37,2 miljarder för den mest omdebatterade delen. Nästa skede i landskapsregeringen och det slutliga skedet blir i samband med att överläggningarna i kommissionen är avslutade under hösten 2014 och då ska ytterligare ett beslut tas.

För mig, som medlem i ett regeringsparti, är det klart att det är en chock när jag inför sittande debatt i Ålands lagting idag får läsa att ett regeringspartis styrelse, utanför lagtinget och landskapsregeringen, går ut med ett populistiskt utspel. Det är naturligtvis väldigt lättvindigt att kasta ur sig men inte när man sitter i ansvarsställning, då kan man inte göra på det sättet. Det är fult och det är ansvarslöst. Jag hoppas att vi i nästa gruppanförande, centerns gruppanförande från ltl Torbjörn Eliasson, ska få ett stabilt, hållbart och politiskt skäl utgående ifrån att vi är tre samarbetspartner i regeringen.

Fru talman! Hur kommer det sig egentligen att vi när vi ska diskutera ett program för sju år som berör hela det åländska näringslivet och dess olika branscher, dock minst kanske ändå sjöfarten, till 90 procent diskuterar bara 10 procent av vårt näringsliv – alltså primärnäringarna och de förädlingsindustrier som tar tillvara deras produkter. Den övriga 90 procentiga delen av Ålands näringsliv behandlar vi ganska förstrött. Tack ändå näringsminister Karlström för att vi fick en ordentlig redogörelse också för de delarna av det här programmet.

Nå – orsaken till detta är främst historisk, men nog också logiskt motiverad. Däremot är det alldeles fel att vi ägnar det övriga näringslivet som berörs av detta program så liten uppmärksamhet som vi gör. Är orsaken måhända att primärrepresentanternas 10 procent är så högljudd och kontinuerligt missnöjd – eller kan orsaken vara någon annan? Ja, jag ska försöka redogöra för det.

Före EU-medlemskapet stod samhället, alltså staten och landskapet Åland tillsammans, för cirka 20 procent av lantbrukets bruttointjäning baserat på de s.k. inkomstpolitiska överenskommelserna mellan staten och jordbruksnäringen. EU medlemskapet, år 1999, hade den andelen i ett slag fördubblats till cirka 38 procent av bruttointjäningen, som skattebetalarna stod för. Märkligt nog 12 år senare, år 2011, är plötsligt skattebetalarnas andel av lantbruksproduktionsomsättningen cirka 47 procent och räknar vi bara för jordbrukets del blir det allmännas andel över 50 procent av jordbrukarens bruttoinkomst.

Att EU-medlemskapet resulterade i en kraftigt ökad subventionering av Finlands och Ålands jordbruk var naturligt och det ingick i våra medlemskalkyler, eftersom konkurrensen utifrån ökade. Vårt jordbruk kan inte konkurrera med produkterna odlade på betydligt gynnsammare breddgrader i Europa och i världen. Detta är den historiska och den logiska orsaken till den kraftiga ökningen av subventioneringen.

Däremot är det svårare att förklara varför subventioneringens andel ökat så kraftigt under 2000-talet från 40 till 50 procent av bruttointjäningen. Samtidigt har Finlands jordbruk genomgått en synnerligen stark storleksrationalisering, på Åland har den processen varit betydligt långsammare. Det innebär att allt färre jordbrukare får allt större stöd, både procentuellt och i reda pengar.

Under vår första EU-stödperiod 1995-1999 visste vi ganska litet om systemet och försökte bara anpassa oss till vad EU och Finland bestämde. Men sedan den andra programperioden 2000-2006 och över den tredje 2007-2013 har vi eftersträvat en politik som befrämjar ökad produktivitet, större miljöhänsyn och att säkerställa förädlingsindustrin i landskapet. Detta har historiskt varit markant under näringsministrarna Anders Eriksson, Roger Jansson och Jörgen Strand. Där syns den politiska linjen klart.

Den linjen har helt anammats och vidareutvecklats av näringsminister Fredrik Karlström på ett utomordentligt sätt. Det finns ingen orsak för näringen, varken för jordbrukarna eller för förädlingsindustrin, att bäva inför vad som komma skall. Om ni bara vill så ser ni den positiva utvecklingslinjen i Ålands jordbrukspolitik som obrutet strävar mot ökad produktivitet, ökat miljöskydd och ökad förädling, detta trots att EU:s arealbaserade stödformer motverkar en riktigt effektiv politik i den riktningen.

Kommer då utvecklingsintresserade jordbruksföretagare att riskera sin framtid med detta LBU-program och med de statliga stödformerna? Låt oss studera statistiken.

År 1995, vid EU-inträdet, var den åländska åkerarealen 14 300 hektar. Idag är den 4 procent mindre. Således relativt oförändrad. Trots att antalet aktiva jordbrukslägenheter nära nog halverats till idag under 500 st. År 1995 var 24 procent av åkerarealen använd till vallodling, alltså för gräsproduktion och åkerbete. Idag är 48 procent alltså dubbelt mera använd för detta, dvs. nästan hälften av den odlade arealen är gräsodling.

Har då således behovet av vall fördubblats under samma tid? Njaa, nötboskap, mjölkkor och dikor, finns i oförändrat antal, fårhållningen har fördubblats liksom hästhållningen. Men sammantaget är behovet av vallodling inte mer än 25 procent högre än 1995, trots att använd areal har ökat med 50 procent.

Således kan vi dra slutsatsen att effektiviteten på en stor del av våra odlingsarealer har minskat. Orsaken till detta är med all säkerhet det av EU uppbyggda stödsystemet där markägare kan gå in för att stödmaximera sina upplägg för markerna. Det resulterar ofta i att blott en vall skörd kan bokföras, det resulterar att den arrenderande jordbrukaren inte får del av de stöd som han egentligen borde vara berättigad till och det innebär att priset för åkermark på Åland hålls på en hög nivå, till nackdel för produktiva bönder.

Med andra ord – av de totala stöden till Ålands jordbruksnäring går en för liten andel, för små belopp, till de jordbruksföretagare, stora som små, som jobbar intensivt och effektivt. De stödmaximerande markägarna utan egentlig jordbruksproduktion tar hand om en hel del av pengarna.

Jag har genom åren inte kunnat begripa varför jordbrukarnas organisationer försvarat och än idag försvarar denna verklighet som drabbar dem själva. Jag läste i förra veckan att Ålands centralandelslag, ÅCA, i sitt utlåtande för fram just den här snedheten i stödsystemet. Om remissomgången ytterligare kan förbättra balansen de produktiva till fördel och intensiv djurhållning till fördel så är det bara bra.

Att stödsystemen ger ett sådant här snett resultat är inte rimligt! Men det försöker nu det föreliggande LBU-program, i ännu större grad än i programmen för 2000-2006 och 2007-2013, komma åt. Den inriktningen resulterar i att den produktiva delen av jordbruksföretagen och förädlingsindustrin nu ges chansen att vara vinnare i ekvationen.

Moderat Samlings för Åland lagtingsgrupp stöder fullt ut denna utvecklade inriktning mot större produktivitet, effektivitet och rättvisa i jordbruksstödprogrammen.

Däremot har vi haft svårt med förslagen om att penningvolymen för hela sjuårsperioden ska öka med över 3 miljoner euro från den nivå som vi kom överens om i lagtinget i omställningsbudgeten våren 2012, åtminstone i landskapsregeringen. Inte heller redovisar landskapsregeringen hur denna anslagsökning ska finansieras. Vore jag så populistisk som andra så skulle jag säga; är det hälso- och sjukvården eller utbildningen eller bägge som ska betala? Pengar växer inte på träd.

Men talman, tack vare bilagan till dagens ärende, den konsekvensanalys med olika gårdsinriktningar som näringsavdelningen har utarbetat, har vi accepterat att den åländska budgetbelastningen för jordbrukets del får öka med dryga 10 procent eller 580 000 euro per år utöver de stora belopp som nivåsattes i omställningsbudgeten våren 2012.

Men om det vilda sluggandet, mot detta seriösa program, fortsätter på basen av känslor, feltolkningar och osaklig propaganda så får vi lov att överväga vårt stöd till den här kraftiga anslagsökningen.

Nu följer ett halvårs förhandlingar med kommissionen då remissvaren kommer att beaktas till den del de är förnuftiga inom den ekonomiska ramen.

Fru talman! Avslutningsvis några ord om det övriga 90-procentiga åländska näringslivet. Vår uppfattning är att programmet är bra. Med måttliga pengar ger det möjligheter till punktinsatser för att utveckla näringslivet på Åland där så behövs.

Huvuddelen av det övriga näringslivet behöver inte några stöd. Men momentant och för olika åtgärder så erfordras insatser för att vara konkurrenskraftig på exportmarknaden.

Den stora utvecklingspotentialen i det åländska näringslivet är, såsom framgår av tabellen på sidan 8 i det här programmet: De privata tjänsterna, inklusive spel; Företagstjänster, inklusive IT; Transportklustret i sin helhet och Övrig industri. De är de största och mest utvecklingsdugliga branscherna, de flesta utan behov av samhällsstöd, från landskapsregeringens sida, för sin expansion och verksamhet. Observera det här faktumet, näringsdebatterna är ofta fokuserade, också här i lagtinget, på de relativt små stöd som vi skattebetalare bidrar med. Men de flesta näringar expanderar och utvecklas utan stöd.

Det är nu de nämnda branscherna, som framgår på sidan 8 i tabellen, ska stå för tillväxt och ny sysselsättning, när inte längre offentlig sektor står för expansionen som de gjort under de senast förflutna 30 åren eller primärnäringarna som fortsätter att minska. Tack, fru talman.

Ltl Runar Karlsson, replik

Talman! Jag reagerade lite på åsikten om att vi har alldeles för mycket vall på Åland. Det som vtm Jansson påstår är inte riktigt sant. Idag har man förändrat maten till korna på ett radikalt sätt. Förr odlade man spannmål och man gav också bett lass till djuren. Idag ger man djuren vall istället, det är en orsak till den mycket stora ökningen. Sedan finns det förstås får och hästar också. Det är ju vallen som ger den speciella smaken, åländskheten. När det gäller mjölk, smör och ost så är det just därför vill man ge mjölkkorna så mycket vall som möjligt.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Jag talade inte i mitt huvudanförande om höet som föda för nötboskap. Tvärtom, jag sade att enligt den rapportering som jag har kunnat inhämta från landskapsregeringens näringsavdelning och i diskussioner i hörande i olika sammanhang med jordbrukets organisationer, så trots att antalet boskap inte har ökat särskilt mycket så får man ändå räkna med att en betydande del av den vallodling som har ökat med 50 procent behövs för det ändamål som ltl Karlson här anger.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Jag uppfattade att vtm Jansson hade en åsikt om att många vallodlare stödodlar och det stämmer ju inte. Jag har en utredning här framför mig som visar att det visst behövs mycket vall för att ge de här djuren tillräckligt med mat. Det förekommer ju torra sommar också. Man kan aldrig ha det optimalt utan man måste ha en viss reserv för torra somrar i och med att man inte heller kan lagra detta hur länge som helst. Det är inte sant att det förekommer någon större mängd stödodling, säkert finns det någon som är på gränsen, men det finns det i alla stödsystem. Själv bor jag mitt i en landsbygd och har sett hur landsbygden förändras och hur man använder det här. Verkligheten ser lite annorlunda ut än här i salen.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Här i salen finns ingen vallodling så här ser verkligheten inte alls ut på något sätt. Den verklighet vi har är ute i kommunerna och även andra än ltl Karlsson rör sig ute. Det viktiga för mig har varit en sakinformation som jag har kunnat inhämta både från näringsavdelningen men också genom frågor till jordbrukarnas organisationer. Från jordbrukarnas organisationer säger man att det här förhållandet inte är utrett, man kan inte svara på hur mycket det är och från näringsavdelningen säger man att det är frågan om betydande arealer. Jag förstår inte varför man kan försvara den delen av stödsystemet som mer eller mindre blir bortkastat. Dessutom höjer det priser på åländsk jordbruksmark synnerligen betydligt för både arrende och köp. Att fortsätta och försvara detta är gammal politik.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! Vtm Jansson gjorde en reflektion över skattemedlens ökning av bruttoinkomsterna för jordbruket. Det kan säkert finnas en sanning i det, men man kan fråga sig vad det beror på. Jansson undrade själv vad det beror på. Jag tror till stor del att producentpriserna, priserna på de varor som vi odlar idag och säljer, har gått ner så pass mycket så att motsvarande del av den totala omsättningen bli finansierad via skattemedel. Det är en orsak, det kan finnas flera orsaker.

Sedan när det gäller gräs- och vallodling så delar jag delvis Janssons uppfattning, det kan finnas missbruk av detta. Men det beror också lite på det som ltl Karlsson var inne på, att användningen av grovfoder har ökat väsentligt inom jordbruket och husdjursnäringen och det har en stor betydelse.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Det är väldigt viktigt att vi öppet kan diskutera den s.k. bidragsmaximeringen som plockar pengar ifrån det produktiva jordbruket. Det förekommer, det finns, och det var ett problem i alla de här tidigare programperioderna som vi har jobbat med. Vi har vetat om det i långt över 15 år redan. Det som motverkar våra möjligheter att vidta åtgärder emot det beror på är att en stor del av arealstöden inte hanteras av oss. Stöden kommer även markägarna till del, men det är bra att vi kan föra en öppen diskussion kring den här verkligheten som faktiskt plockar pengar ifrån de produktiva jordbrukarna i landskapet.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, fru talman! I alla system finns det alltid ett missbruk. Missbruk förekommer antagligen också i jordbrukspolitiken och i det här stödsystemet. Det är en annan sak att vidta åtgärder så att man kommer åt dem. Det är väldigt svårt att ha en åsikt om hur stort missbruket är. Men vad jag har förstått, efter tidigare hörande i finansutskottet, så har det här bekymret nämnts. Hur man ska kunna styra upp det så att man inte kan missbruka ett stödsystem? Framtiden får visa detta.

Jag vill bara säga att de ökade arealerna av vallodling har mycket att göra med att man har ändrat foderstater i de produktiva ladugårdarna och i husdjursbesättningarna.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Till den delen har jag sagt att den kalkylen är riktig och den stöder jag, men det förklarar inte heller den här enorma skillnaden som vi har i odlade arealer.

Sedan är det också viktigt för jordbrukets lönsamhet att man kan öka sina produktpriser. Det gäller också de åländska uppköparna där man har ett ansvar gentemot de åländska leverantörerna, lantbrukarna, att försöka maximera det man betalar för produkterna.

Sedan har det också sagts här och den här rapporten visar att jordbruket visar bristande lönsamhet, men där är man ute och talar generellt. Det finns väldigt många företag inom jordbruksbranschen som är lönsamma och det fick också ett stort antal som inte är lönsamma.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det var ett ganska negativt anförande som vtm Jansson hade. Han sade också att allt färre jordbrukare får allt högre stöd. Det är ju ganska naturligt eftersom i det ekorrhjul man befinner sig i så måste man ha större areal och i och med att stöden är arealbaserade så är det färre odlare som får större stöd. Det är ingenting konstigt med det.

Sedan sade vtm Jansson att det har funnits en röd tråd länge för ökad produktivitet och ökad miljömedvetenhet. Men de här båda faktorerna är enormt svår att kombinera. Ökad miljömedvetenhet leder inte till ökad produktivitet. De här båda målen talar emot varandra.

Vtm Jansson sade att vallen har ökat och att det har blivit så stora arealer. Men driver man vallodling intensivt med konstgödning eller driver man det extensivt, ekologiskt, så i det ekologiska fallet så får man mycket, mycket mindre skörd per hektar och det leder till att man måste ha betydligt större arealer för att få ihop samma foder, så också det har en naturlig förklaring.

Vtm Roger Jansson, replik

Ja, det är självklart, när man har en storleksrationalisering så kommer färre företagare att få större totala stöd. Jag talar inte emot det, absolut inte, tvärtom.

Som framgick av mitt anförande så är det faktiskt så att priserna på den åländska jorden, arrendepriser och inköpspriser, är nödvändiga att få ner. Det är bra om man kan få ner priserna för att expandera jordbruksproduktionen i landskapet. Det innebär då större arealer och större stöd till vissa gårdar men också större lönsamhet för jordbruket som helhet. Nuvarande system, genom det här stödmaximerandet som pågår som vi alla känner till och som vi alla numera också erkänner, så blir det svårare med strukturrationaliseringen som är nödvändig för att få en större lönsamhet i jordbruksnäringen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det är absolut bra att få ner både markpriserna när det gäller köp och när det gäller arrende. Men det är nog inte bara stöden som spelar in. Tar vi t.ex. Jomala, som är en del av centralorten, så det är så många andra värden som spelar in. Det skogliga värdet har ingen betydelse jämfört med jaktrekreation och tomtpriserna har ingen betydelse när det gäller att driva jordbruk.

I förbifarten sade vtm Jansson att om inte det här vilda sluggande slutar så kommer inte moderaterna att kunna stå bakom den här kraftiga anslagshöjningen. Det måste väl ändå vara någonting som inte riktigt stämde. För tittar man på anslaget under den programperiod som vi är inne på nu sista året, så är budgeten ändå 6, 5 miljoner lägre för den kommande mandatperioden. Jag förstår inte varifrån den kraftigt anslagshöjningen skulle komma ifrån.

Det sades också att det övriga åländska näringslivet inte behöver stöd. Jag tror att sjöfarten får betydligt större stöd än vad t.ex. jordbruksnäringen får.

Vtm Roger Jansson, replik

Fru talman! Sjöfarten får inget stöd över den åländska budgeten vad jag känner till. Det är den åländska budgeten vi talar om nu, inte rikets budget för det är en helt annan story.

Det är tungt för den här landskapsregeringen, det är tungt för moderat samling på Åland, när vi kämpar med budget i obalans och har för litet pengar till vård, skola och omsorg och en del av infrastrukturen, att på det här markanta sättet höja ett anslag på basen av det här i underlagsmaterialet. Det är tungt. När man sedan ändå kritiserar det med oriktiga motiv, oriktig argumentation och oriktiga fakta, nej, nej, inte ltl Eriksson ännu åtminstone, så då menar jag att vi måste reagera.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det var just den här reaktionen som jag vill ha ett klargörande kring. Har jag förstått moderat samling att ni är villiga att plocka bort den här anslagshöjningen på 3,5 miljoner som ett så kallat straff ifall centern fortsätter med sina krav? Så som jag ser det så är det efter noga övervägande som vi har kommit framåt. Åtminstone från socialdemokraternas sida är det viktigt att vi satsar på miljö och eko, som 3,5 miljoner har gått till.

Vtm Roger Jansson, replik

Man ska väl inte dra alltför långa slutsatser av det jag har sagt. Jag vet inte om jag vill kalla centerns centralstyrelses utspel för ett vilt sluggande. Det är nog andra uttalande i pressen som har varit av den arten. Däremot tyckte jag att det var fult och ansvarslöst av centerns centralstyrelse att göra det här utspelet idag när vi som regeringspartier håller på att jobba med de här frågorna tillsammans. Jag har sagt att vi inte avser att vara med på någon utökning av det här anslaget, det var tungt nog att höja anslaget med 3,5 miljoner. Däremot kan man sedan tänka sig omfördelningar inom den här ramen på basen av bland annat de remissvar som har kommit in, till den del de är förnuftiga och kloka.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Tack vtm Roger Jansson för det här klargörandet. När jag var ny i politiken så lärde jag mig att när en socialdemokrat och moderat tar i hand då brukar det hålla.