Plenum den 28 april 2014 kl. 13. 00

Talmannen

Talmannen påminner om att repliken ska riktas till den som höll anförandet. Det hör inte heller till att berätta om vad som sagts i lagtingets organ.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Ltl Pettersson kommer säkert att hålla ett eget anförande och då finns det möjligheter att fråga honom.

Den totala bilden med de här tre delarna, javisst, men om jag är en företagare och ska konkurrera på en viss marknad så är det intressant att se hur den totala bilden ser ut. Är jag konkurrenskraftig eller inte? Då måste man ta hänsyn till allt. Därför måste man naturligtvis även titta på alla tre delarna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag är glad att ltl Eliasson tog upp kvinnligt företagande. Det är ett perspektiv som vi från liberalerna helt saknar. Där finns det en stor potential i nya företag och tillväxt. Detta ska Eliasson ha en eloge för, detta är som sagt någonting som vi saknar väldigt mycket.

När det gäller om meddelandet ska utskottsbehandlas eller inte så blir hela ärendet i en lite konstig dager. Regeringspartierna för en dialog med varandra och pratar om att nu är det landskapsregeringens ansvar. Det kan omförhandlas, det ska diskuteras och lagtinget blir helt åsidosatt. Vi har en mycket märklig situation just nu.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, talman! Om jag kommentera det senare först, javisst, det blir så. Det är den enorma tidspressen som har ställt till det. Någon ruskar på huvudet men visst har tidspressen haft stor betydelse. Det var egentligen meningen att vi skulle ha börjat med det här programmet på den tiden som jag var näringsminister. Sedan har det förskjutits, förskjutits och förskjutits. Med tanke på den tid man har haft på sig så har man gjort ett otroligt bra arbete.

När det gäller kvinnor, tack, ja vi behöver dem. Kan vi ha både kvinnor och män i ett företag och kvinnor i ledningen i företag så ger det positiva effekter.

Ltl Katrin Sjögren, replik

Talman! Samtidigt säger flera representanter från landskapsregeringen och även företrädare för majoriteten att sannolikheten är att det kommer att omförhandlas under programperioden och vi har en lång programperiod. Skulle det inte då vara skäl att man har någon slags utgångspunkt att ta ställning till, att man har en bred åsikt, en bred förankring i lagtinget och ett betänkande? Vi måste ju också komma ihåg att det här handlar om pengar, som vtm Roger Jansson var inne på. Vi har tagit någon form av omställningsbudget, nu ska vi ta 3,5 miljoner till och nu förs det diskussioner om ännu mera pengar. Som vanligt när det gäller ekonomin och den här landskapsregeringen är det också skrivet i stjärnorna.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Som jag alltid hävdat när det gäller näringslivet så måste man komma ihåg att det är näringslivet som skapar arbetsplatser och skatteintäkter. Jag säger inte emot ltl Katrin Sjögren, med så är det. Från näringslivet får vi jobben och skatterna och därför är det viktigt att man väldigt noggrant, speciellt när det gäller den här typen av frågor, garanterar att näringslivet har sådana villkor att de kan jobba vidare. Har inte näringslivet sådana villkor då slår det tillbaka och då blir det dyrt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Annette Holmberg-Jansson, replik

Herr talman! Jag har en fråga som jag måste ställa till ltl Eliasson. Hur ser centers lagtingsgrupp på att er styrelsen nu går ut och begär 3,5 miljoner till? Har ltl Eliasson en aning om varifrån centern har tänkt ta dessa 3,5 miljoner? Stöder centers lagtingsgrupp sin styrelse?

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Det blir komplicerat att besvara det här. Vi har en styrelse i centern. Centern har invalda ledamöter i Ålands landskapsregering, som bildar lagtingsgruppen, som tillsammans med er i moderat samling och socialdemokraterna driver den här regeringen. Jag uttalar mig för centerns lagtingsgrupp. Det som jag har sagt här det står vi för. Det är naturligtvis också fritt för en styrelse i ett demokratiskt samhälle att göra sina uttalanden och det har de gjort. Jag tänker inte kommentera de uttalandena här nu. Jag försöker få landskapsregeringspartierna med på noterna att verkligen titta på det här och tänkt en gång till. Det är det viktiga för oss nu.

Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, herr talman! Bra, då fick jag reda på det.

Ltl Eliasson påtalar det dyra kostnadsläget på Åland, att böndernas kostnader skulle vara unika är ju inte sant. Det är ju inte endast den branschen som känner av det dyra kostnadsläget, vilket jag tror att ltl Eliasson är medveten om.

Nu ligger stöden på en högre nivå här än på fastlandet och det är för att kompensera just detta, har jag förstått. Anser centers lagtingsgrupp att en näring specifikt ska särbehandlas och de andra får anpassa sin näring och jobba hårdare, effektivare och tänka nytt för att klara sig? Är det rätt att en näring specifikt ska gynnas?

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Det där kommer faktiskt alltid upp. Det finns många företag som inte kan få stöd. Den här branschen och sjöfarten är väl de typiska som får statliga stöd och där man från samhället har gått in och sagt att vi vill stöda finländsk sjöfarten eller vi vill stöda livsmedelsproduktionen. Framförallt, i det här fallet, har EU sagt att det här är en fråga om konsumentpriserna och det är därför som man gör det. Då handlar det om stöd och då måste man naturligtvis ta emot det. Ska vi jämföra oss med den marknad till vilken vi exporterar så måste vi se till alla kostnader. Vi har en högre kostnadsbild på Åland. Även om vi har lika stora stöd så är vi inte lika konkurrenskraftiga och detta behöver man titta på.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack, herr talman! Det finns mycket jag kan säga om det här. För det första när det gäller kvinnokraft och satsandet på kvinnligt företagande så är vi överens, ltl Eliasson sparkar in en öppen dörr där. Det står i programmet, om man läser ERUF-programmet, att det satsas just på det. Det satsas även på invandrare som är en stor resurs att bygga vidare på. Det är inte något problem, det har vi redan täckt upp i programmet om man har läst det.

Vem man ska tro på? Jag tycker att man ska tro på konsekvensanalysen som är utförd av avdelningen på ett objektivt och sakligt sätt, med så mycket fakta och kunskap som går att få tag på gällande hur det ser ut i det finska systemet och hur det drabbar de åländska gårdarna. Tro på konsekvensanalysen! Eller titta i meddelandet när vi satsar tre gånger mera på rådgivning och kurser, vi ökar 3 miljoner på startstöd och investeringar. Vi ökar på investeringarna till förädlingsindustrin. LFA-stödet är på samma nivå. Det som vi minskar på, på samma sätt som i Finland, är miljöstödet. Miljöstödet är alltså inte ett inkomststöd och ett lönsamhetsstöd.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag förstår att näringsministern är lite echaufferad. Det här var inte någon kritik. Inte sparkade jag väl in några öppna dörrar heller. Jag konstaterade att från vår sida så är det bra att man gör det man gör, men det är viktigt att man gör ännu mera eftersom statistiken visar att vi inte får någon fart på kvinnligt företagande. Det var bara en hjälp till näringsministern.

När det gäller konsekvensanalysen, kan näringsministern svara på om man explicit har tagit ad notam den höga kostnadsbild som vi har på Åland? Eller är det så att jag har fel?

Minister Fredrik Karlström, replik

Tack, herr talman! Jag sade i mitt anförande att miljöinsatserna som vi kan finansiera via miljöstödet ska ha bevisade effekter och kostnaderna ska verifieras av kalkyler som räknats fram av Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi med utgångspunkten i kostnadsläget som råder på Åland. Det täcker inte upp problematiken fullt ut med den utmaning som finns att transportkostnaderna är högre. Men de oberoende kostnaderna och kalkylerna som har räknats ut har tagit i beaktande den ökade kostnadsnivån och det är inte landskapsregeringen eller avdelningen som har räknat ut kostnaderna. Man tittade på var man kan sätta kalkylkostnaderna för att stöda miljöåtgärderna.

Återigen, vem ska man tro på? Jag pratar också dagligen med jordbrukare som är positiva, som ser framtidstro och som med tillförsikt ser på framtiden. Det säger att det här kommer att bli bra. Jag frågar om de kan säga det högt, men nej det vill man inte göra. Jag kommer att återkomma till varför.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Jag har inte sagt att alla är ledsna och att alla saknar framtidstro. Ser man generellt så måste man vara blind om man inte har uppfattat att det finns en oro och dålig framtidstro i branschen i stort.

När det gäller kostnaderna så tackar jag näringsministern för att han sade att alla kostnader kanske inte finns med där. Min personliga uppfattning är att det kan röra sig om så mycket som 5-10 procent som det skiljer, kanske mera. Som jag sade, det betyder en normal företagsvinst och det är skillnad mellan vinst och förlust. Då tycker jag att det är väldigt rätt av näringsavdelningen att titta på det där. Om jag har rätt så bör man göra någonting.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Ltl Eliasson pratade runt de här olika stöden. Man stöder delvis det här förslaget men man måste också titta på verkligheten och titta på vad näringarna säger. Jag blev inte riktigt klok på vad centerns lagtingsgrupp och ltl Eliasson vill. Vill centern, som centralstyrelsen vill, nu ytterligare höja 3,5 miljoner eller står man fast vid det förslag som ligger här och som vi diskuterar idag?

När det gäller utskottsbehandlingen så är det klart att ärendet ska skickas ner till Bryssel 11 maj och vara framme den 17 maj. Men förhandlingarna med programmet fortsätter ju ändå, så inte är det för sent att utskottsbehandla och påverka om man vill. Nu har talmanskonferensen tagit den inställningen att man inte ska utskottsbehandla det här ärendet.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Ja, jag vet, ltl Brage Eklund, att från producenthåll och nu också från centerns styrelse så har man gått ut med beloppet 3,5 miljoner till, sedan är det bra. Jag tycker inte att det är ett bra argument att säga att vi ska ha lika mycket som tidigare. Jag vill att man ska titta på hur mycket till vi behöver, det kan vara ännu mera, vad vet jag? Jag har inte kunnat göra de kalkylerna. Därför har vi i vårt gruppanförande sagt att det här måste regeringen titta på. Om det jag säger är rätt, då måste man kompensera det, för annars kan ingen här i salen säga att vi har gett vårt livsmedelskluster samma konkurrensförutsättningar som de har på vår huvudmarknad i Finland.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Okej, vi ska titta gång till. Jag undrar hur det ska gå till? Jag har inte fått någon förklaring till det. Jag får en känsla av att det här är någon sorts utspel av centern, centralstyrelsen och kanske även lagtingsgruppen är inblandad. Det här är någon sorts populistisk U-sväng igen för att man ska mildra sin väljarkår för att man går med på det här jordbruksprogrammet. Jag får den känslan, jag vet inte varför. Det borde inte få förekomma för centralstyrelsen borde väl också vara representerad av lagtingsledamöterna när man har ett styrelsemöte och då borde man veta vad man diskuterade. Här verkar lagtingsgruppen vara helt ovetande om vad centralstyrelsen har gjort och det förstår jag inte.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag kan bara uttala mig för mig själv först. Jag gör inga populistiska utspel. Jag visste inte att här skulle finnas ute på tidningarnas hemsidor för en stund sedan. Däremot visste jag att man har diskuterat de här frågorna i centerns styrelse igår där jag inte var med av olika anledningar.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Viveka Eriksson

Talman! Som jag redan tidigare sade i en replik så är det verkligt omfattande arbete som ligger bakom dokumentet. Det går åt väldigt många arbetstimmar att ta fram de här programmen och det är väldigt många som har bidragit till programmen så här långt. Programmen kommer att ha en stor betydelse för landskapet under den här sexårsperioden. De kommer att bära upp en stor del av näringslivet i landskapet.

Det finns förstås många delar i det här, men ändå diskuteras jordbrukspolitiken väldigt mycket. För min del kommer jag också ganska mycket att fokusera på jordbruksfrågorna.

Först vill jag säga att när vi har satt oss in i det här meddelandet och försökt tränga bakom de här olika staplarna och texterna så blir man att fundera: Hur tänker landskapsregeringen? Hur har man tänkt när man har gjort de olika prioriteringarna?

Den allra första frågan som vi ställer oss är: Hur tänker landskapsregeringen och regeringspartierna när det gäller lagtingets roll i att anta ett sådant här viktigt dokument? Man kommer att binda upp budgetar sex år framåt. Ute i samhället finns det en uppfattning och förväntan om att vi kommer att fatta ett beslut här i lagtinget. Men det kommer vi verkligen inte att göra. Vi har en diskussion kring ett meddelande där vi inte kommer till ett beslut. Ska vi fatta beslut om ramarna så är det i form av något budgetdokument. Hur har landskapsregeringen tänkt att man också ska ha lagtingets stöd för den här programperioden? Man ska inte förvänta sig att lagtinget ska fatta beslut.

Lagtinget har blivit ett remissorgan bland alla andra. Producentförbundet, Ålands näringsliv och enskilda näringsutövare kommer in med sina åsikter och synpunkter. Samtidigt som detta kom till lagtinget så skickades det ut på en ny remissförfrågan till olika organisationer.

Med detta menar jag ingen kritik till andra remissinstanser. Men det är lagtinget som anger budgetmedel.

Meddelandet har en status att man inte fattar ett beslut, man antecknar meddelandet till kännedom och det är landskapsregeringens avsikter hur man tänker gå vidare. Så är meddelandets struktur. Men vi brukar ändå utskottsbehandla viktiga meddelanden, just för att man ska kunna få ett brett betänkande där olika åsikter vägs mot varandra. Det kommer inte heller att göras genom att man i Talmanskonferensen har beslutat att meddelandet inte ska utskottsbehandlas. Det blir den här diskussionen, meddelandet antecknas till kännedom och vi skickar tillbaks det till landskapsregeringen.

Sedan är det landskapsregeringen och regeringspartierna som fattar beslutet. Det är också landskapsregeringspartierna som bär hela ansvaret.

Som sagt jordbruksfrågorna är viktiga men de andra programmen är minst lika viktiga. Det blir lite synd att det blir mest fokus på jordbruken.

Om man till exempel tar fiskeriprogrammet så har det också stor betydelse för primärnäringarna. Men det är svårt att utifrån meddelandet få en bild av hur fiskeriprogrammet kommer att landa och det är för att det inte är klart. Man kan inte säga så väldigt mycket om det. Men vi kan ändå skicka en uppmaning till landskapsregeringen att man väldigt mycket bevakar fiskeripolitiken som den utformas för hela landet.

Fisket har varit satt under hård press och har sakta men säkert urholkats, möjligheten att leva på fiske är svårt, samtidigt som vi som skärgårdssamhälle skulle ha alla förutsättningar. Fisk är dessutom en bra och hälsosam föda. Fisk sätter mindre ekologiska avtryck.

Därför säger vi till landskapsregeringen: Se till att bevaka fiskeriprogrammet. Gör bästa möjliga av det stödprogram som komma skall och se också till att vattenbruket kan fortsätta att utvecklas på ett bra och hållbart sätt.

Hela ERUF-programmet är viktigt för annat företagande än jordbruk och primärnäringarna. Landskapsregeringen pratar själva om generationsskifte och kvinnligt företagande. Det blir färre kvinnliga företagare, vi går bakåt i den frågan. När jag har försökt tränga in i hur de här stöden ska fördelas så hittar jag inte åtgärder som faktiskt riktas in specifikt för att möta behovet att stötta kvinnligt företagande. I dokumentet finns inte heller en genusaspekt. Man har inte gjort någon jämställdhetskonsekvensanalys. Jag förstår att man har haft mycket annat jobb men det är viktigt att hela tiden hålla inne genusaspekten när man tar så här viktiga och långsiktiga beslut.

Från liberalernas sida så konstaterar vi att man går in för ett mer projektbetonade stöd. Det blir mindre riktade stöd till företag. Det här kan ju bli problematiskt för små och medelstora företag. Det beror sedan på hur man utformar det.

Förslaget att 30 procent av ERUF-programmet ska riktas till riskföretagande är vi mycket tveksamma till. Vi tycker inte att det är samhällets sak att med skattemedel ta riskerna i näringslivet. Andra liberaler kommer att säga mer om den här delen av programförslaget.

Största debatten i media har varit om jordbruksstöd och landsbygdsutvecklingsprogram. Det är en märkbar oro som vi får ta del av. Det är ödesmättade tongångar. Det gäller att se till att det finns en framtid. Nu skriver vi framtiden när programmen utformas. Kan jordbruksföretagaren våga tro på framtiden, vågar man satsa i en osäker verksamhet som förändras när ny programtid inleds? Vågar vi tro på en fortsatt produktion av närproducerade rena livsmedel? Kan förädlingsindustrin vara trygg i att råvaror produceras i tillräcklig mängd? Kommer åtgärderna att gynna vårt öppna landskap?

Jordbruket har en stor betydelse för åländskt näringsliv, exportindustri, och förädlingsgrenar inom näringen. Många arbetsplatser ligger i stöpsleven. Därmed har också jordbruksverksamheten stor betydelse för samhällsekonomin.

I ÅSUB:s konjunkturrapport fick vi ta del av dystra siffror, vikande ekonomi och ökande arbetslöshet. Hur tänker landskapsregeringen? Bygger man med det föreslagna programmet vidare på det som är framgångsrikt? Tar man tillvara det som vi är bra på och som gör att Åland har en konkurrenskraft? Ser man det här som ett långsiktigt samhällsåtagande? Vi är inte riktigt säkra på det. Tongångarna visar inte den riktningen. Remissvar och uttalanden talar sitt klara språk, ett språk som landskapsregeringen inte förstår eller kanske väljer att inte lyssna på.

Alla här och tidigare talare har talat om att det är sorgligt att jordbrukaren är så beroende av stödordningar. Alla skulle önska att jordbruket klarade sig självt och fick sin inkomst genom försäljning av produkter. Men verkligheten är en annan. Inom EU måste vi upprätthålla en jämförbar konkurrenssituation. Vi konsumenter är inte villiga att betala priset och många av jordbrukets åtgärder har betydelse för samhället.

Den näring som har störst betydelse för landskapet, sjöfarten, har en liknande situation. Den är beroende av statliga stöd för att upprätthålla konkurrensen internationellt. Efter många om och men gick också landet Finland in för att stötta sjöfarten så att man står sig internationellt. Sjöfarten har en god förhandlingsposition, de driver verksamheten på köl och flaggar ut om de blir missnöjda med staten. Det kan inte jordbruket göra, de är förankrade i den åländska myllan.

Vi har sagt det tidigare många gånger och upprepar; EU:s jordbrukspolitik tar sikte på stora enheter och industrialiserat jordbruk passar dåligt för åländska förhållanden. Grunden för åländskt jordbruk är mindre familjejordbruk. Landskapets natur sätter ramar. Vi har små åkrar och små gårdar. Den åländska bonden har anpassat sig till verklighetens ramar, åkerlapparna och betesmarkerna. Man har lärt sig att få ut bästa möjliga kvalitet ur det småskaliga. Man har framgångsrikt satsat på specialgrödor, frukt och har djur på beten mellan bergsknallarna.

Därför måste vi tänka utanför ramarna och göra upp program som följer EU:s riktlinjer men som anpassas till våra särskilda förutsättningar. Det krävs ett stort mått av kreativitet.

Fokus för oss kan inte vara antalet kor eller hur stora investeringar som ska göras för få större enheter och inte heller ett allt hårdare drivet produktionskrav.

Det som är avgörande för jordbrukets framtid är konkurrenssituationen främst till rikets bönder. Därför måste stödordningen utformas så att det råder en konkurrensneutralitet till omgivande regioner. Då måste det insulära läget och fördyrande transporter vägas in. Det verkar inte räcka att vårt stödprogram är på samma nivå som i riket. Förra perioden togs hänsyn till de högre produktionskostnaderna.

Det finns några viktiga, övergripande principer och riktlinjer för åländsk jordbrukspolitik. Dem har också landskapsregeringen beskrivit.

Vi vill med jordbrukspolitiken ha en hållbar utveckling, ren föda, närproducerade råvaror som tillgodoser konsumenter och förädlingsindustri i tillräcklig omfattning. Vi vill ha öppna landskap och god djurhållning.

En styrka för Åland är vårt spridda boende. Jordbrukspolitiken ger människor möjlighet att jobba och bo i hela landskapet. Programmen ska också stärka konkurrenskraft bland annat genom investeringar.

Hur hänger de allmänt omfattade principerna ihop med de planerade åtgärderna? Har landskapsregeringen tänkt efter och anpassat stöden till de beskrivna målsättningarna? Vi ser uppenbara brister.

Det är svårt att förstå hur landskapsregeringen tänker när man minskar miljöstödet och stödet till EKO-odlingen. För oss ter det sig som man backar från den allmänt omfattade principen att ett hållbart jordbruk sker på miljöns villkor och att stödordningar ska uppmuntra odlare till miljöanpassade åtgärder.

Ett minskat miljöstöd kan få som effekt att jordbrukaren väljer att ställa sig utanför miljöstödsprogrammet, vilket i förlängningen antagligen innebär mindre hänsyn till miljön och mera konstgödning för att öka produktionen. En allt för stor fixering vid ökad produktion får också effekten att jordbruket drivs hårdare, mer gödsel sätts in och miljön blir förloraren.

Lantrådspartiet, sossarna, brukar nu och då framhålla att hela Åland ska bli eko-område. Hur går de tankarna ihop med neddraget stöd till ekologisk odling? Hur ska de öppna landskapet bevaras, och helst också utökas, om landskapsregeringen avser att ta bort stöd till naturbeten?

Hur kan djurhållningen fortsätta när t.o.m. stora gårdar varslar om att de får problem att få verksamheten att gå runt? Det blir minskad djurhållning mer igenväxt landskap och Åland blir mindre attraktivt som besöksmål.

God djurhållning, varför inte ge stöd för djurens välbefinnande? Landskapsregeringen har sagt att det inte behövs och att det ökar byråkratin. Men hur tänker man? En avigsida med hela stödprogrammet är byråkratin, men samtidigt genomförs stödet för att uppnå vissa syften. Stöd för god djurhållning förebygger att djur kommer i kläm i en allt hårdare pressad ekonomi.

Landskapsregeringen förde in mera pengar efter remissrundan, pengar som ska användas till investeringar. Så har det sagts tidigare, 3,5 miljoner till investeringar, jag hörde lite nya bud från näringsministern här idag. Men hur tänker landskapsregeringen att den jordbrukare som inte får ekonomin att gå runt ska våga eller kunna satsa på dyra nya investeringar? Redan nu kommer signaler om att de satsningar som har gjorts under tidigare stödperiod inte kommer att bära sig och röster höjs om att entreprenören blivit lurad att dra på sig höga kapitalkostnader när benen dras undan för en fortsatt drift.

I den politiska retoriken, innefattat också mig, lyfts jordbruket fram med många vackra ord. De orden är inget värda om förutsättningarna att fortsätta odla som jordbrukare saknas. Får man det inte att gå ihop ekonomiskt så är det ingen idé att fortsätta.

Diskussionen om centerns ändrade hållning är intressant. I Sverige fanns det ett parti som började kalla sig för verklighetens folk. Så brukar ju centern vara, de är också medveten om verkligheten som bönderna lever i och centern brukar alltid stå på bondens sida. Men hur är det nu? Kanske det har ändrat? Men så här långt har man ju stått bakom det här stödprogrammet.

Om en stor mjölkgård förlorar upp till 20 000 euro i året då är det en verklighet som svider och det förvånar oss storligen att centern har gått med på det här. Men det är lite lättare att förstå nu när centern har ändrat inriktning.

För liberalernas del är det viktigt att det åländska jordbruket är konkurrenskraftigt gentemot övriga omvärlden. Vi ställer kravet på landskapsregeringen, på näringsministern och lantrådet. När ni beslutar om programmet se då till att programmet är uppbyggt så att det åländska lantbruket kan konkurrera på liknande villkor och att de övergripande principerna för åländsk jordbrukspolitik upprätthålls.

Ansvaret är ert, ni måste se till att de hotbilder som målats upp inte blir verklighet. För hur blir det om gårdar försvinner, det kommer ut mindre råvara från jordbruket, det blir problem för förädlingsindustrin, exporten från Åland minskar, människor förlorar arbete och landskapet växer igen? Kort och gott blir kostnaden för det åländska samhället stor.

Ibland sägs att det var bättre förr. Jag är inte så säker på att livet var mindre strävsamt för den åländska bonden då. Själv är jag uppvuxen på ett skärgårdshemman där barnarbetskraft var vanligt och där alla fick lov att bidra till överlevnaden. Jag genomlevde många svettiga somrar i både lökland och bettland, men då hade bonden sitt liv och sin verksamhet i sina egna händer. Det gick just och just runt men inkomsten bestämdes inte av andra utan lön fick man i bästa fall för sin möda, inte genom bidrag som vägts och mätts i Bryssel, Helsingfors och Mariehamn. Det var knappast bättre förr men det kanske var trevligare för bonden att ta hand om likviden. Tack.

Minister Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Det känns som jag borde gå upp och hålla ett lika långt anförande för att hinna svara på alla de frågor som jag tog upp ganska bra i mitt huvudanförande. Uppenbarligen ville vtm Viveka Eriksson inte riktigt lyssna då.

Djurens välbefinnande är en åtgärd som inte har ansetts behövlig när man tittade på behovsanalysen när man påbörjade programmet. Från landskapsregeringens sida har vi föreslagit ett stöd på nästan 180 euro per hektar för vallen som djurgården behöver till sin produktion istället för att sätta in ett stöd som motsvarar ungefär 50 euro per djurenhet. Till detta skulle krävas en ny administration, flera veterinärkontroller och bara byråkrati. Den här åtgärden som vi nu har fört in, 3,5 miljoner, kompenserar djurens välfärd.

20 000 euro per år säger vtm Eriksson. Ja, men man måste också titta lite djupare på de siffrorna.