Sammanfattande utvärdering av

2 Bakgrund

Under tiden 1996-2001 har med stöd av den så kallade SOCSAM-lagstiftningen en försöksverksamhet, DELTA-samverkan, pågått på Hisingen. Detta projekt har dels inneburit en finansiell samordning mellan socialtjänstens, försäkringskassans och primär­vårdens verksamheter på Hisingen, dels en samverkan med arbetsmarknads-myndigheten, psykiatrin och vuxenutbildningen. Resurser från dessa olika myndigheter har använts gemensamt för att ge möjlighet att gemensamt identifiera behov etc samt bygga upp aktiviteter i syfte att utveckla och förbättra arbetet med rehabilitering och sysselsättningsskapande åtgärder. En ny politisk lednings­struktur i form av ett Beställarförbund bildades för att leda verksamheten (se även kapitel 2.3.2), som väsentligen bedrevs i nätverksform (se även kapitel 2.3.4), med sammanlagt ett trettiotal olika aktiviteter involverade.

Verksamheten har riktats till hela befolkningen på Hisingen, ca 120 000 personer, men målgruppen har framförallt hämtats från ca 78 000 personer i åldrarna 16-64 år som de samverkande parterna var och en för sig inte kunnat rehabilitera på ett effektivt sätt. Annorlunda uttryckt så har DELTA-samverkan riktat sig till de grupper i Hisingssamhället som tenderat att ”hamna mellan stolarna”. Knappt

5 700 personer har varit föremål för individinriktade åtgärder i de olika DELTA-projekten, men många fler har kommit i kontakt med verksamheten, då den i flera av projekten har haft en bred samhällsinriktad karaktär, ofta av förebyggande och/ eller främjande karaktär.

Tidigt insåg den politiska ledningen att denna satsning måste utvärderas på ett systematiskt sätt. Det kan i sammanhanget påminnas om att WHO rekommenderar att åtminstone 10% av budgeten i hälsofrämjande projekt bör avsättas för utvärdering (WHO, 1996). I samarbete med Göteborgs universitet och i bred konsultation med samtliga projektansvariga, har Beställarförbundet för DELTA med stöd av ett utvärderingsnätverk beslutat om en serie olika utvärderingsprojekt för att följa upp DELTA-samverkan. En viktig del i detta har varit självvärderingar från de olika projekten. Dessa har sammanställts under våren 2001 och finns publicerade i en rapportserie. Vidare finns rapporter från ett antal externa utvärderingar som gjorts av olika forskare, i nära samarbete med projektansvariga, också publicerade i samma rapportserie (se bilaga 1). Samtliga rapporter finns dessutom tillgängliga på DELTAs hemsida www.delta.goteborg.se
I denna rapport har vi velat göra en syntes av alla dessa utvärderingsprojekt, samtidigt som vi velat distansera oss till dem och fundera på hur utvärderingen egentligen gått till, något som brukar kallas ”metautvärdering”. Huvuddelen av rapporten kan sägas vara en samman­fattning och syntes av hela utvärderingsarbetet. Vi har inte riktigt nått fram till målsättningen om ”metautvärdering”, men vi har ändå, framförallt i slutdiskussionen försökt väga samman erfarenheter och synpunkter på just detta utvärderingsarbete.
Rapporten syftar därmed till att dels ge en sammanfattande värdering av DELTA-samverkan, dels att ge synpunkter på den modell/ de modeller som använts. I denna senare del vill vi bidra till en diskussion om värdet och vikten av utvärdering som sådan i en förhoppning om att utvärdering skall bli ett återkommande, integrerat inslag i de samverkande myndig­heternas arbete med välfärdsfrågorna.
Rapporten bygger på bidrag från forskare med olika vetenskaplig bakgrund, men vi har ändå försökt göra den så sammanhängande och enhetlig som möjligt och i en språkdräkt som gör den tillgänglig för en bred målgrupp. Vi vänder oss framförallt till politiker och beslutsfattare i kommuner, landsting och andra myndigheter, liksom personal inom vård, service och rehabilitering som är intresserade av samverkans-frågor. Men vi tror att många andra med intresse för utveckling av välfärdssystemen kan ha glädje av rapporten.

2.1 Välfärdssystemens behov av evidensbaserad utveckling
Sedan ett antal år pågår en omfattande diskussion om hur välfärdssystemen kan och bör utvecklas. Å ena sidan förs denna på politisk/ideologisk nivå. Den tydligaste skiljelinjen är här mellan de som menar att de traditionella välfärdssystemen bör överges till förmån för försäkringsbaserade och individuella lösningar och de som vidhåller att det behövs offentliga system för att säkra individers grundtrygghet och motverka segregering. Dessutom finns andra ideologiska skillnader på mer nyanserad nivå angående omfattning, inriktning, styrning mm av den offentliga sektorns olika delar. Det finns också en debatt i sak om hur de offentliga system vi har kan förbättras. Förbättringar kan ske dels inom systemen, hälso- och sjukvården, försäkringskassan, arbetsmarknadsmyndigheterna etc, dels genom samverkan och i vissa fall ”substitution” mellan systemen. Med substitution menas att ansvar, exempelvis för en viss del i rehabiliteringen, övergår från en aktör till en annan, exempelvis från försäkringskassan till arbetsgivaren eller från sjukvården till försäkringskassan.
Brist på kunskapsunderlag om effekten av olika typer av förändringar har många gånger gjort det svårt att renodla debatten om välfärdssystemens status och deras utveckling, oavsett om den haft ideologiska eller sakmässiga utgångspunkter. Det står därför helt klart att den fortsatta samhälleliga debatten är i stort behov av kunskap om effekten av förändring av välfärdssystemen. För att använda ett populärt medicinskt språkbruk kan man önska sig mer evidensbaserat utvecklings- och förändringsarbete.
Den utvärdering som här sammanfattas av DELTA-samverkan skall ses i ljuset av de behov som finns att dokumentera, följa upp och utvärdera (försöks)verksamheter inom de offentliga välfärdssystemen. Det SOCSAM-projekt (DELTA) som nedan beskrivs har på många sätt varit unikt i dess omfattning, karaktär och engagemang av medverkande parter. Vi har därför känt det angeläget att genomföra denna utvärdering och rapportera den i en form som vi hoppas kan bidra till att stärka förståelsen för - samt möjligheter och problem med - denna typ av förändringsarbete och vilka effekter det kan åstadkomma.

2.2 SOCSAM
Lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst – SOCSAM – har bedrivits i åtta försöksområden. SOCSAM utgår från regeringens proposition 1993/94:205 och försöksverksamheten regleras i SFS 1994:566. SOCSAM skulle först pågå till och med utgången av år 2000 men försöksperioden förlängdes med två år. Syftet med SOCSAM är att genom samordning av resurser uppnå både välfärds­vinster för enskilda och samhällsekonomiska vinster. I försöksverksamheten prövas nya former för politisk styrning. De medverkande huvudmännen bildar ett gemensamt politiskt ledningsorgan och får därigenom ett gemensamt kostnadsansvar för de verksamheter som ingår i försöksverksamheten.
SOCSAM-projektet kan sägas ligga i linje med flera andra modeller som beslutats politiskt för att ge möjligheter till lokal samordning av försörjningssystemen, dels FINSAM (prop. 1991/1992:105), dels FRISAM (prop. 1996/97:63).
Följande kommuner/stadsdelar ingår i SOCSAM-projektet:

• 
  Finspång
  
• 
  Gotland, avslutat årsskiftet 2000/2001
  
• 
  Grästorp
  
• 
  Haninge
  
• 
  Hisingen i Göteborg
  
• 
  Hyllie i Malmö, avslutat 1999
  
• 
  Laholm
  
• 
  Stenungsund
  

Hisingen är med sina 120 000 invånare (år 2000) den till invånarantal största av de verksamheter som ingår i SOCSAM.

2.3 DELTA
2.3.1 Historik och mål
SOCSAM fungerar så att avtal upprättas mellan försäkringskassan, kommunen och sjukvårdshuvudmannen i försökskommunen. Dessa tre huvudmän (i denna rapport ibland kallad ”ägare”) bildar ett beställarförbund. Detta beställarförbund är det politiska styrorgan som därmed övertar ansvar för SOCSAM-verksamheterna från respektive ledningsorgan hos huvudmännen. 1996 bildades sålunda ett beställarförbund bestående av Göteborgs kommun och Göteborgs allmänna försäkringskassa benämnt Beställarförbundet DELTA på Hisingen. Länsarbets-nämnden kunde inte delta i den finansiella samordningen enligt lagen, men knöts från början till Beställarförbundet genom ett samverkansavtal.
Följande verksamheter kom därmed inledningsvis att omfattas :

• 
  försäkringskassans lokalkontor på Hisingen
  
• 
  sex socialkontor hörande till stadsdelsnämnderna Torslanda, Biskopsgården, Lundby, Tuve-Säve, Backa och Kärra-Rödbo
  
• 
  Två primärvårdsområden på Hisingen (sedan 1999 sammanslagna till ett)
  
• 
  Länsarbetsnämnden i dåvarande Göteborgs och Bohus län (ett kontor för vardera arbetsmarknadsinstitutet, AMI, och arbetsförmedlingen, AF).
  

Sedermera anslöts psykiatrin (1998) och vuxenutbildningen (2000) till DELTA-samverkan.

Verksamheten startade 1997. Några av de pågående samverkansaktiviteter som föll inom ramen inkorporerades omedelbart i DELTA-arbetet och ytterligare projekt tillkom successivt under de följande åren. En uppgift har varit att dels sprida information om DELTA som ett synsätt och som en idé som bör genomsyra all verksamhet inom respektive myndighet på Hisingen. Framför allt har verksamhet drivits i projektform efter att grupper uppmuntrats att inkomma med förslag till verksamheter enligt målsättningen att utveckla och förbättra arbetet med rehabilitering och sysselsättningsskapande åtgärder. Projektförslag har lämnats in enligt en särskild mall (se bilaga 2) och behandlats av DELTAs beredningsgrupp samt beslutats i Beställarförbundet. I denna process uppgavs som mål följande huvudpunkter:

• 
  Försöksverksamhetens övergripande mål och syfte skall vara att kostnaderna för sjukskrivning, arbetslöshet och socialbidrag minskar, liksom onödigt lidande hos den enskilde.
  
• 
  Bedömnings- och behandlingsprocesserna skall förkortas och effektiviseras genom förbättrad samverkan mellan personalkategorier och myndigheter.
  
• 
  ”Flaskhalsar” skall tas bort när de medför passivt uppbärande av sjukpenning eller bidrag.
  
• 
  Långtidsarbetslöshet skall bekämpas och svaga grupper skall ges möjlighet att komma in på arbetsmarknaden eller få meningsfull sysselsättning.
  

• 
  Berörda personalgrupper skall få en breddad och fördjupad kompetens.
  

Sammantaget har DELTA-samverkan omfattat 26 aktiviteter/ projekt. Dessa kallas ”Åtgärds-DELTA”. Av dessa aktiviteter har två stycken, Ungdomsprojektet och Alternativ Arbetsmarknad, avslutats och en aktivitet, Återbruket, har övergått till annan huvudman. En aktivitet, Kvillebäcken, har ”spjälkats upp” i två delar, Kvillebäcken respektive Trädgårdslust. En aktivitet, Arbetsmarknadstorget, redovisas i dels en ”vuxendel”, dels en ”ungdomsdel”. I kapitel 2.3.5 ges en översiktlig redovisning av samtliga aktiviteter som bedrivits inom DELTA-samverkan.

Förutom dessa aktiviteter inom ”Åtgärds-DELTA” har kunskaper och erfarenheter inhämtats inom det så kallade ”Kunskaps-DELTA” inom vilket företrädare för de samverkande myndigheterna gemensamt har gjort inventeringar, analyser mm som dels legat till grund för aktiviteter inom ”Åtgärds-DELTA”, dels utgjort självständiga utredningar.

2.3.2 Politisk styrningsmodell
Beställarförbundet DELTA på Hisingen har utgjort den politiska ledningen av DELTA-samverkan. I kommunalförbundets form har Beställarförbundet bestått av ledamöter valda av och ur Göteborgs kommunfullmäktige, Västra Götalands allmänna försäkringskassa samt regionfullmäktige i Västra Götaland. Vardera huvudman har tre ordinarie ledamöter och två ersättare i Beställarförbundet. Länsarbetsnämnden i Västra Götaland har deltagit i styrelsearbetet från start trots att myndigheten inte omfattas av SOCSAM-lagstiftningen. Formen för deltagandet har varit att Länsarbetsnämnden har haft två tjänstemän med central placering i Länsarbetsnämnden adjungerade till Beställarförbundet.
Fem partier, socialdemokraterna, moderaterna, vänsterpartiet, kristdemokraterna samt folkpartiet har varit representerade i Beställarförbundet. Under DELTA-samverkans två första år hade även miljöpartiet representation i förbundet.
Beställarförbundet har ansvarat för inriktningen av verksamheten samt fördelat resurser inom den så kallade disponibla ramen (se nedan avsnitt 2.3.4). Förbundet har fortlöpande följt DELTA-samverkans olika aktiviteter och deras påverkan på berörda medborgare, på de samverkande myndigheterna, samt på de olika försörjningssystemen.

2.3.3 Finansiell samordningsmodell
SOCSAM-lagstiftningen medger finansiell samordning av resurser inom socialtjänst, sjuk­försäkring och sjukvård. Som tidigare nämnts har sjukvården i den finansiella samordningen bidragit med resurser riktade till primärvården.
Eftersom DELTA-samverkans uppdrag varit att försöka möta de behov som inte tillgodoses på ett effektivt sätt inom de samverkande myndigheternas ordinarie arbete, har inte hela det utrymme som lagstiftningen medger behövt disponeras av Beställarförbundet. Huvudmännen har därför ställt en begränsad del av det möjliga utrymmet till Beställar­förbundets förfogande. Denna begränsade del har gått under beteckningen ”disponibel ram”, medan det möjliga utrymmet av lagstiftaren benämns som den ”finansiella ramen”.
Resur­serna inom den disponibla ramen har i regel skapats genom omfördelning inom den finan­siella ramen. Huvudprincipen för omfördelningen har varit att passiva så kallade försörjnings­medel har ställts till Beställarförbundets förfogande. Det har sedan varit förbundets uppgift att använda dessa medel på ett sådant sätt att kommande krav inom den finansiella ramen, främst uttag ur försörjningssystemen, kan förväntas sjunka åtminstone med belopp motsvarande de som omfördelats.
Beställarförbundet har därmed haft ett fortlöpande (drift-)ansvar för hanteringen av resurserna inom den disponibla ramen, medan förbundets ansvar visavi den finansiella ramen främst varit av uppföljnings/utvärderingskaraktär. Mellan tre och sex procent av den finansiella ramen har under åren omfördelats för att utgöra Beställarförbundets disponibla ram.
De tre parter som deltagit i DELTA-samverkan på FRISAM-basis, Länsarbetsnämnden, psykiatrin och vuxenutbildningen har av lagstiftningsskäl inte kunnat ingå i den finansiella ramen. Tekniken har varit att via avtal mellan DELTA-samverkan och dessa myndigheter har man bidragit med ekonomiska och personella resurser i de aktiviteter som varit riktade till grupper som funnits inom respektive myndighets målgrupp.
Inom DELTA-samverkan har nätverket för ekonomifrågor upprättat en rapport benämnd ”Ekonomihandbok” (Aaby-Ericsson mfl) som beskriver de ekonomiska flödena inom DELTA.

2.3.4 Organisationsmodell
Grunden för organiseringen av DELTA-samverkan har varit uppdraget att pröva om samverkan är ett effektivt verktyg för att förbättra välfärden, särskilt med avseende på de grupper som tenderar att hamna i välfärdens väntrum, med utanförskap och onödigt lidande som följd.
Organiseringen av DELTA har också präglats av de strategier som alltsedan försökets början har varit vägledande för verksamheten. I den följande texten beskrivs dessa strategier varpå den tillämpade organiseringen - i form av nätverk - redovisas.
En genomgående och övergripande strategi har varit att DELTA-samverkan skall ”ägas lokalt och stöttas centralt”. Med lokalt förstås mötet mellan Hisingsbon och en hand­läggare. Det är i detta möte som förutsättningarna för det fortsatta rehabiliteringsarbetet avgörs, såväl till tid som till innehåll. Det är erfarenheterna från dessa möten som från början bildat basen och utgjort utgångspunkt för DELTA-samverkan. Till följd av den segregation som präglar Hisingen kommer dessa erfarenheter att se olika ut beroende på var i Hisingssamhället som erfarenheterna är hämtade.
Med begreppet ”centralt” i ”stöttas centralt” skall förstås samtliga nivåer inom respektive samverkande myndighet utom den handläggande nivån. Dessa nivåers huvudsakliga och avgörande funktion är att ge nödvändig legitimitet åt samverkan.

DELTA-samverkan har – förutom det horisontella perspektivet - således präglats av såväl ”nerifrån – upp” som ”uppifrån – ner” inom respektive myndighet. Alla tre perspektiven har bedömts som viktiga för att ge förutsättningar för att skapa det förtroende som sannolikt är en nödvändig bas för samverkan. Perspektivet ”uppifrån – ner” har också gett legitimitet, som bedömts vara en nödvändig förutsättning för samverkan.

Information och förankring

En strategi har varit att information och förankring har tillåtits att ta tid. Detta har bland annat tagit sig uttryck i att DELTA-samverkans första år, 1997, ägnades uteslutande åt information och förankring. Detta skedde dels ”horisontellt” mellan myndigheter och professioner, dels vertikalt inom respektive myndighet. Syftet med det sistnämnda var att nå ”trygghet” på respektive hemmaplan. Utan denna trygghet skulle det blivit svårt att gå ut i en kvalificerad samverkan.

Kunskaps-DELTA och Åtgärds-DELTA

En annan strategi har, som redan framgått, varit att varje åtgärd inom DELTA-samverkan har föregåtts av ett myndighetsgemensamt kartläggningsarbete – ett Kunskaps-DELTA. Syftet med detta har varit tvåfalt; dels att skapa en gemensam värdegrund, ett gemensamt synsätt baserat på Hisingsbons behov och möjligheter, dels att varje åtgärd/aktivitet/projekt så långt möjligt skall vara grundad på gemensamma erfarenheter/kunskap.

I förenklad bildform bildar projekten inom Kunskaps-DELTA och Åtgärds-DELTA återkommande loopar i en spiral där de blir varandras förutsättningar och på så sätt ger såväl ökad kunskap som förfinade metoder/åtgärder med en allt större träffsäkerhet och effektivitet i rehabiliteringsarbetet.
Bland annat i syfte att säkerställa denna loop-strategi har utvärdering redan från början varit ett viktigt inslag i DELTA-samverkan. Varje förslag till åtgärd/projekt från ett Kunskaps-DELTA har prövats utifrån aspekten utvärdering. Syftet har inte bara varit att pröva om ett föreslaget projekt går att utvärdera, utan processen har också inneburit ett mått av uppmuntran till förslagsställarna att ”tänka utvärdering”, det vill säga att redan från början lägga in en medvetenhet om vikten av att kunna läsa av och värdera resultat av verksamheten.

DELTA-grupper

Lokal förankring har åstadkommits genom de DELTA-grupper som var aktiva, särskilt inledningsvis. DELTA-grupperna fanns i varje stadsdel och bestod av handläggare från de samverkande myndigheterna. Uppdraget var att identifiera de behov som fanns hos befolkningen i respektive stadsdel och som inte möttes på ett effektivt sätt av de samverkande myndigheterna var för sig.

Beredningsgruppen

Det centrala stödet organiserades i princip på två sätt, dels genom beredningsgruppen, dels genom nätverk.

Det var redan från början uppenbart att den lokala chefsnivån på Hisingen skulle inneha en central funktion inom samverkan, bland annat beroende på att chefsgruppen utgjorde linjechefer för merparten av de medarbetare som skulle komma ett engageras inom DELTA-samverkans olika aktiviteter. Den lokala chefsgruppen på Hisingen bestående av cheferna för försäkrings­kassan, primärvården, socialkontoren och arbetsmarknadsinstitutet kompletterades med chefen för arbetsförmedlingen och sedermera chefen för allmänpsykiatrin och bildade tillsammans Beredningsgruppen.
I denna grupp bereds ärenden som skall till Beställar­förbundet samt avhandlas i övrigt frågor av mer principiell natur.

Nätverk och referensgrupper

Nätverk bildades tidigt kring frågor/områden som bedömdes skull vara av strategisk natur i samverkan. Dessa områden var:

• 
  Utvärdering
  
• 
  Ekonomi
  
• 
  Information
  
• 
  Personalfrågor
  
• 
  Fackliga frågor
  

I dessa nätverk ingick/ingår företrädare för respektive myndighets centrala (eller mot­svarande) kansli. Tanken med detta har varit att försöka säkerställa de samverkande myndigheternas intresse för och engagemang i DELTA-samverkan. Ett sådant centralt intresse har setts som strategiskt för fortlevnaden och utvecklingen av försöksverksam­heten.

Under åren har nätverken för utvärdering och ekonomi varit aktiva med regel-bundenhet medan de övriga nätverken var aktiva under uppbyggnadsfasen, och har därefter sammanträtt mer sporadiskt.
Samma mönster gäller också referensgruppen knuten till DELTA-samverkan. I refe­rens­­gruppen har ledande (direktör eller motsvarande) företrädare för de samverkande myndigheterna ingått. Syftet har varit att skapa ett forum för diskussion och avstämning av olika frågor av policy-karaktär. För referensgruppen, liksom för de olika nätverken i övrigt, förutses en ökad aktivitet i samband med att försöks-verksamheten lider mot sitt slut.
Organiseringen av DELTA-samverkan har således i hög grad byggt på förtroende- och legitimitetsskapande strukturer snarare än på en mer formell organisation med traditio­nella förvaltningsinslag. Att bygga upp en ”samverkansförvaltning” när uppdraget är att få befintliga strukturer inom välfärdsområdet att samverka har känts främmande. Dess­utom har förhoppningen varit att den valda modellen skall skapa förutsättningar för en kommande implementering av erfarenheter mm från DELTA-samverkan.

Sekretariat

En minimal formell struktur i form av ett sekretariat har varit kopplad till Beställarförbundet. Sekretariatet har från början bestått av en verkställande tjänsteman som varit före­drag­ande i Beställarförbundet samt en handläggare, tillika sekreterare i Beställar­förbundet. Efter ett par år uppstod behov av ytterligare en handläggare med inriktning på framtag­ning av informationsmaterial. Dessa tre tjänster har utgjort Beställarförbundets sekre­tariat.

Resurspersoner/ Process-stödjare

Under 1998 uppstod behov hos de samverkande myndigheterna att tillskapa någon form av resurs som kunde stödja samverkansprocessen utifrån respektive myndighets förut­sätt­­ningar. Fyra så kallade resurspersoner, respresenterande försäkringskassan, social­tjänsten, primärvården och länsarbetsnämnden kom att fylla detta behov med en halvtidsfinansiering från DELTA-samverkan. Efter ett drygt år gick resurspersonerna från primärvården och länsarbetsnämnden till andra arbetsuppgifter och de två kvarvarande resurspersonerna kom att alltmer fokusera sitt arbete på utvärdering.

Från och med hösten 2000 stod det klart att några funktioner måste förstärkas för att säkerställa ett adekvat och kompetent omhändertagande av alla de erfarenheter som höll på att samlas inom DELTA-samverkans alla aktiviteter. Förutom utvärdering, var dessa funktioner ekonomisk uppföljning, information/kommunikation samt implementering. De två resurspersonerna inom utvärdering kompletterades därför under vintern 2000/­2001 med personer med kompetens inom de övriga områdena. Samtidigt ersattes begreppet resursperson med begreppet process-stödjare. Begreppsbytet kan ses som en markering att denna form av stödjande verksamhet gått från ett vertikalt myndighetsperspektiv till ett horisontellt processperspektiv präglat av samverkan och gemensamt ansvarstagande.
Organiseringen av DELTA-samverkan kan sammanfattningsvis illustreras med följande figur:
Figur 1, DELTAs organisation

Av figuren framgår att det både finns en linjeorganisation (illustreras som boxar) och en mer löst formad organisering i form av nätverk och fristående grupper (illustreras som ovaler).
Organisering av utvärdering

Utvärderingsnätverket, med företrädare för ägarorganisationerna samt forskare från Göteborgs och Karlstads Universitet, har dragit upp riktlinjer för utvärderingen av DELTA-samverkan. Forskargruppen har stöttat projektledarna när det gäller metodfrågor i arbetet med självvärderingsrapporterna (se kapitel 2.3.5), och genomfört denna samlade utvärdering av DELTA-projektet.

Former för stöttning

Ovan har beskrivits de medel, framför allt i form av organisering, som använts för att stödja DELTA-samverkan. Detta kan ses som ett ramverk för att säkerställa den process som lett fram till den omfattning och det innehåll som utgör DELTA-samverkan. Organiseringens känne­tecken är som nämnts nätverk. Dessa har organiserats horisontellt mellan de samverkande myndig­heterna och bestått av företrädare för respektive myndighets lokala och centrala organisation.
Förutom formaliserade möten har DELTA präglats av informella möten, där inte minst resurspersonerna/ process-stödjarna spelat en viktig roll. Den verkställande tjänstemannen, försöksledaren, har också tillämpat en ledningsstrategi som kan karakteriseras med ”walking-talking” vilket möjliggjort snabba och informella avstämningar och återkopplingar.
Den minimaliserade förvaltningen har inneburit att avståndet mellan beslutsfattarna i Beställarförbundet och medarbetarna i de olika aktiviteterna har varit kort. Korta beslutsvägar har inneburit att det varit förhållandevis lätt att gå från förslag via beslut till handling.
Organisering av utvärdering

DELTA-samverkan har utvärderats systematiskt, och bestått av självvärderingar som respektive aktivitet genomfört och av externa forskarrapporter. Utvärderingsarbetet har följts och stöttats av nätverket för utvärdering, där företrädare för ägarna/ de samverkande myndigheterna ingått, tillsammans med forskare och processtödjare. Försöksledaren har varit sammankallande och nätverket har sammanträtt 6-8 gånger per år.

2.3.5 Aktiviteterna

Varje aktivitet/projekt inom DELTA-samverkan har organiserats med en projektledare, projekt­medarbetare och styrgrupp. Medlemmarna i den senare har företrädesvis varit lokala chefspersoner från de myndigheter som har haft medarbetare i respektive projekt. Syftet med detta har varit att ge förutsättningar för en fortlöpande återkoppling till respektive myndighet samt att snabbt kunna hantera eventuella problem inom projektet i fråga. Styrgruppen har haft mandat att hantera frågor inom de ramar som Beställarförbundet lagt fast i samband med att förbundet beviljat medel till projektet. Frågor av principiell karaktär har tagits upp i Beredningsgruppen. Varje projekt har haft en projektansvarig som varit sammankallande i styrgruppen och som också svarat för den fortlöpande kontakten med projektet, särskilt projektledaren.
Projektledare och projektmedarbetare har företrädesvis rekryterats genom intresseanmälan internt inom de samverkande myndigheterna, som beviljat tjänstledighet från den ordinarie tjänsten inom respek­tive myndighet under den tid som medarbetaren tjänstgjort inom DELTA-samverkan. Medarbetarna har därmed haft kvar sin anställning inom myndigheten som också svarat för löneutbetalningar mm. Myndigheten har i efterhand debiterat Beställarförbundet för sina kostnader i projektet. Bemanningen av aktiviteterna inom DELTA-samverkan kan därmed sägas ha präglats av frivillighet, intresse och trygghet.
I det följande redovisas samtliga aktiviteter som bedrivits inom ramen för DELTA-samverkan. Aktiviteterna är ordnade i tre grupper; Förebyggande och främjande aktiviteter, Socialmedicinska aktiviteter samt Arbetslivsinriktade aktiviteter. Grupperingen syftar till att öka överskådligheten och är även ett försök att ange respektive aktivitets huvudsakliga inriktning.
Av DELTAs 26 aktiviteter har 23 genomfört en självvärdering som redovisats i rapportform (se bilaga 1).

Förebyggande och främjande aktiviteter