Budgetprocessen
Budgetprocessens olika steg är:
-
Landstingsfullmäktiges direktiv (beslut i landstingsstyrelsen den 20 april och i landstingsfullmäktige den 11 maj)
-
De geografiska och medicinska beredningarnas direktivunderlag
-
Beställarplan (beslut 25 maj)
-
Avtalsförhandlingar (överenskommelser ska vara klara 27 augusti)
-
De geografiska beredningarnas budgetunderlag (slutet av augusti)
-
HSU: s budget (beslut i september)
-
Landstingsfullmäktiges budget 2005-2007 (beslut den 25 november)
De geografiska och medicinska beredningarnas direktivunderlag är en viktig del i budgetprocessen. I direktivunderlagen läggs stor vikt vid behov av ökad tillgänglighet i primärvården, behov av översyner och strukturella åtgärder samt i övrigt lokalt anpassade frågor. Frågor som särskilt lyfts fram är översynen av primärvårdens ersättningssystem, omfördelning från akutsjukvård till närsjukvård, ökad andel öppen vård i psykiatrin, omstrukturering av geriatrisk vård och översyn av det akuta omhändertagandet för äldre. De medicinska beredningarna lyfter fram arbetet med handlingsprogram och områden för kunskapsutveckling. I avsnitt 2.4 framgår huvudsaklig prioritering på basis av direktiven. Direktiven utgör också en plattform för fortsatt budgetarbete.
Mål, strategier och prioriteringar som framgår av beställarplanen ska utgöra grund för förhandlingarna med vårdgivarna. Därefter tar det viktiga avtalsarbetet vid. I de lokala budgetunderlagen redovisas de geografiska beredningarnas analys och ställningstaganden för närsjukvården. Här presenteras också förslag på hur lokal samverkan med kommuner och stadsdelar bör ske samt insatser för kommunikation med befolkningen.
En gemensam presidiekonferens kommer att hållas i september där frågeställningar från budgetunderlagen och det fortsatta arbetet diskuteras.
Under hösten summeras avtalsarbetet i en budget för 2005-2007 som beslutas av HSU i september. Landstingsfullmäktiges budgetbeslut kommer i slutet av november.
2. Uppdrag - Hälso- och sjukvård för 1,9 miljoner invånare
Uppdraget är att i en väl utvecklad beställarroll medverka till att befolkningen har tillgång till en god och kostnadseffektiv hälso- och sjukvård och arbeta för sådana förändringar av arbetssätt och vårdstruktur att kostnaderna kan rymmas inom en långsiktigt hållbar landstingsekonomi.
Stockholms läns landsting tillhandahåller hälso- och sjukvård, inklusive tandvård, till de 1,9 miljoner människor som bor i länet. Utbudet omfattar akutsomatik, primärvård (husläkarmottagningar, vårdcentraler med mera), psykiatri, geriatrik, annan specialiserad vård samt tandvård. Landstinget arbetar också med folkhälsofrågor.
För stora befolkningsgrupper, särskilt äldre och psykiskt funktionshindrade, har landstinget också ett sjukvårdsansvar som delas med kommunerna. Landstinget svarar här i huvudsak för medicinsk behandling, medan kommunerna har ansvar för social omsorg.
Landstingets ansvar för hälso- och sjukvården är mycket brett, och omfattar både akuta och långsiktiga vårdbehov inom nästan alla vårdområden. Även läkemedel, hjälpmedel, sjukresor samt viss forskning, utveckling och utbildning finansieras via landstingets hälso- och sjukvårdsbudget.
Innehållet i vården utvecklas fortlöpande. Landstingets politiska beslut anger utvecklingsriktningar, strukturella förutsättningar och ekonomiska ramar. Successivt förändrade behov och förväntningar hos patienterna, nya behandlingsmetoder utvecklas, vilket gör att vårdstrukturen hela tiden behöver anpassas. Den nya sjukvårdsstrukturen i länet (3 S-utredningen) har som målsättning att erbjuda invånarna högspecialiserad, specialiserad vård samt närsjukvård med så hög kvalitet och tillgänglighet som möjligt. Den nya strukturen innebär ett nätverk för sjukvård där dagens akutsjukhus får nya uppdrag och roller och där närsjukvården får en ökad betydelse.
Ungefär hälften av den skattefinansierade verksamheten drivs av privata entreprenörer.
2.1 Befolkning
Befolkningens åldersmässiga sammansättning i Stockholms län skiljer sig från riket som helhet. Skillnaderna i storlek mellan åldersgrupperna är större i Stockholms län jämfört med riket. Länets befolkning uppgick 2003 till 1 873 631 invånare vilket är ca 21 % av landets totala befolkning. Stockholms län har en relativt ung befolkning och ett födelseöverskott. Länets befolkning kommer fram till och med 2007 ha ökat till drygt 1,9 miljoner invånare. Åldersgruppen 65-79 år förväntas öka mycket vilket har betydelse för sjukvårdsplaneringen då denna åldersgrupp är i behov av sjukvård i större utsträckning än yngre åldersgrupper. I de centrala delarna av länet förväntas en mindre befolkningsökning än i länets södra och norra delar. Andelen äldre ökar mest i länets södra delar.
2.2 Hälsoläget i länet
I folkhälsorapporten presenteras folkhälsan i Stockholms län och dess utveckling under perioden 1990-2002. Dessutom beskrivs situationen i länet i förhållande till de mål för folkhälsan som antogs våren 2003.
Utvecklingen under de senaste åren har följt i stort sett samma linjer som den utveckling som beskrevs i 1999 års folkhälsorapport. Redan då konstaterades att utvecklingen ändrat karaktär. Bl a angavs att i takt med att dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och skador minskat kraftigt så blev hälsoproblem med låg dödlighet av växande betydelse. Både allergiska besvär och värktillstånd hade fortsatt att öka. Därtill kom en kraftig ökning av trötthet, nervösa besvär och sömnbesvär som något nytt under 1990-talet. De sociala skillnaderna i sjuklighet och dödlighet var oförändrat mycket stora. Kvinnornas ohälsa ökade jämfört med männens. Samtidigt som det konstaterades att det fanns en kraftig anhopning av olika typer av riskfaktorer hos människor i arbetaryrken.
Även i den senaste folkhälsorapporten kan noteras en fortsatt nedgång av dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar och cancer, minskad spädbarnsdödlighet och minskad dödlighet i vissa andra tillstånd.
Parallellt med denna fortsatt positiva utveckling har det skett en försämring i andra avseenden. Fler uppger att de mår dåligt och som framgår av rapporten kan man notera en ökning av den självrapporterade psykiska ohälsan. Vad detta innebär i termer av folkhälsa kan diskuteras, men dessa tillstånd kan i varje fall inte omedelbart jämställas med sådan sjuklighet som hälso- och sjukvården primärt kan bota/lindra på traditionellt sätt. Däremot är risken stor att den ökande förekomsten av upplevd ohälsa leder till större tryck på sjukvården. Det är därför angeläget att sätta in förebyggande insatser i tid och på rätt nivå.
De hälsorelaterade levnadsvanorna har utvecklats positivt i vissa, men negativt i andra avseenden. Medan tobaksrökningen har minskat har det skett en kraftig ökning av andelen överviktiga, både bland barn och bland vuxna. Vidare kan vi konstatera att alkoholkonsumtionen ökat starkt, bland både kvinnor och män i olika åldersgrupper. Därutöver har skillnaderna i hälsa mellan olika grupper i samhället ökat: mellan kvinnor och män, mellan olika socioekonomiska grupper och mellan svenskfödda och utrikesfödda. Sedan slutet av 1990-talet har en kraftig ökning skett av långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar i Stockholms län liksom för riket i övrigt. Ökningen har framförallt skett bland kvinnor.
Punktvis kan huvudresultaten ur Folkhälsorapporten 2003 förenklat uppdelas på sådant som är tecken på positiv respektive negativ utveckling:
Tecken på positiv utveckling
-
ökad medellivslängd
-
minskad spädbarnsdödlighet
-
minskad dödlighet i akut hjärtinfarkt och stroke
-
minskad självmordsdödlighet
-
färre rökare
-
förbättrade motionsvanor i vissa avseenden
Tecken på en negativ utveckling
-
ökad förekomst av nedsatt psykiskt välbefinnande
-
ökad förekomst av besvär från rörelseorganen
-
ökning av övervikt och fetma
-
kraftigt ökad alkoholkonsumtion
-
ökad allergiförekomst
-
ökning av sexuellt överförda infektioner
-
ökade hälsoskillnader mellan olika grupper
Grupper i befolkningen med en negativ hälsoutveckling
Grupper vars hälsa behöver belysas ytterligare
-
personer med utländsk bakgrund
-
marginaliserade grupper
Dostları ilə paylaş: |