Jorden runt

Brev 15. Panamakanalen.

(2006.04.16 - 2006.04.22)

The Flats är ett markerat ankringsområde sydväst om staden Colon inom Panamakanalens hamnområde. Här hade vi ankrat ungefär i mitten intill våra vänner Nordströms i båten Grizzly. Under natten har det varit lite blåsigt och ganska rulligt i båten. Vi har även draggat en bit, så vi bestämmer oss för att ankra om och passar också på att flytta närmre marinan så att vi skall slippa köra så långt. När detta är gjort och frukosten avklarad så tar vi dingen in till Panama Yacht Club för att sätta igång inklareringsproceduren. Vid "dingy docken" (jolle bryggan) får man betala 2 dollar för att förtöja jollen, i det priset ingår att man får tanka vatten vid en kran och slänga soporna i en container. Då vi inte betalar någon avgift för ankringen, så är det helt OK. Här träffar vi också Stanley, som vi först tror är taxi chaufför, men som också kallar sig agent och hjälper till med inklarering och beställning av kanal genomfart. Han kör oss först till kanalkontoret där vi beställer den obligatoriska mätningen av båten. Vi får veta att mätningsmannen kommer följande dag någon gång mellan kl. 09.00 och 14.00, då vi måste vara på båten. Efter kanalkontoret blir det bankbesök och därefter fotografering bakom disken i en kines affär. Därefter till "immigration" som skall ha de nyss tagna fotona samt diverse andra papper och efter det till hamnmyndigheterna som skriver ut ett "cruising permit". Det hela tar ca 3 timmar tack vare Stanleys hjälp, han kan alla turerna och vet i vilken ordning de olika myndighetspersonerna skall besökas. För besväret tar han 30 dollar som vi delar på 2 båtbesättningar. Väl investerade pengar tycker vi. Inklareringen i sig kostar 86 dollar där "cruising permit" står för den största delen. På kvällen firar vi vår 30-åriga bröllopsdag med middag inne på klubbrestaurangen tillsammans med många vänner. I sällskapet finns inte någon som firat motsvarande, men det finns en del som fortfarande har chansen.
Det är kanske på sin plats att nämna lite om byråkratin i samband med långsegling. Hemma i Skandinavien är vi ju vana vid att vi seglar kors och tvärs mellan hamnar i olika länder. Detta är också fallet i det nordliga Europa där man endast sällan och på förfrågan behöver visa sina båt papper. När man kommer lite längre söderöver ökar dock byråkratin och redan i Spanien måste man klarera in hos hamnkaptenen i varje hamn. Ankrar man utanför någon by kan man dock hoppa över inklareringen. I Spanien är det en ganska enkel och snabb procedur men i Portugal börjar det genast bli krångligare med Porto Santos som det krångligaste där man måste klarera även om man ligger uppankrad. I princip blir det svårare ju längre bort man kommer. I Karibien varierar det mycket från land till land där EU influerade Martinique och Guadeloupe var de enklaste och Trinidad lite krångligare. På de Venezuelanska små öarna sökte vi aldrig upp myndigheterna och klarade oss bra trots att deras "Coast Guard" passerade oss glatt vinkande vid flera tillfällen. Bonair får betyget som den mest vänliga inklareringen med en tullare som till och med följde med oss ut på gatan och visade var immigrationen låg. I Porvenir på San Blas, klarerade vi inte in trots att vi låg uppankrade utanför myndigheternas kontor. Orsaken till det var att vi inte hade tillräckligt med dollar och inte heller kunde få tag i några där då det saknades bank. Ingen frågade efter några papper under den tid vi var där. Då vi kom till Colon, fick vi säga att vi kom direkt från Curasau. En segling som då skulle ha tagit 3 veckor! Ingen ifrågasatte dock det. Kan man bara visa upp att man har sina papper i ordning så är allt frid och fröjd. Det hjälper också om man är propert klädd och uppvisar ett vänligt och tillmötesgående sätt. De papper man skall uppvisa är, passen, båtregistrerings beviset samt en besättnings lista. Ett ägare bevis är också bra att ha men efterfrågas sällan. Så alla hemma seglare, skatta er lyckliga att ni slipper alla dessa procedurer då ni seglar till Helsingör eller Gilleleje, då ni skall handla öl.
Dagen efter inklareringen, stannar vi kvar ombord i väntan på att kanalbolagets mätningsman skall komma ombord. Han skall kontrollera båtens mått och dess kapacitet för motor han skall också kontrollera att båten uppfyller de regler som kanalbolaget fastställt. Det skall finnas signalhorn ombord, båten skall kunna göra 8 knop för maskin, det gör naturligtvis inte många segelbåtar men kontrollanten talar i princip om för en att den gör det och så skrivs det in i pappren. Det skall också finnas 4st 40 m långa linor som är ca 20 mm i diameter ombord. Det är inte många som har så många linor av den längden och vi hade bara 2 st. Detta känner agenterna till så de har linor att hyra för 15 dollar st. Vi hyrde 2 linor av Stanley och beställde också 4 st bildäck (4 dollar st)att användas som fendrar vid kanalpassagen. Kanalbolagets båt kom framåt förmiddagen och lämnade av mätningsmän till ett par grannbåtar men kom inte till oss. Vi ropade efter tag upp kanalbolaget och frågade om de glömt oss och fick till svar att vi fanns med på listan och att de skulle komma om ca 20 minuter. Det gick över 2 timma innan mätmannen kom kl. 20 minuter i 2. Han var mycket trevlig och beklagade fördröjningen som berodde på att det hade kommit en regnskur och då avbröt de mätningarna. Vår båt och dess besättning befanns dock vara i acceptabelt skick med viss tvekan för besättningen och vi fick besked att, efter inbetalning av 600 dollar på deras bankkonto, ringa på kvällen och få besked om preliminär tid för passagen. Nu fick vi bråttom, full fart med dingen in till PYC (Panama Yacht Club) och därifrån i taxi till banken bara för att få besked att vi måste legitimera oss med våra pass som naturligtvis låg i båten. Tillbaka till PYC med taxi och ut till båten i ösregn för att hämta passen. Tillbaka i regnet till den väntande taxin vid PYC och åter till banken. Betalningen blev klar och faxades till kanalbolaget precis 5 minuter före stängningsdags. På kvällen får vi veta att vi preliminärt skall gå igenom söndagen den 16e april, alltså 3 veckor efter det att vi anlänt.
Tre veckor hur skall man få den tiden att gå? Till att börja med beställde vi likriktaren till vindgeneratorn från Sverige. Vi behövde även fylla på matförråden, inte minst för vår segling i Pacific. Så det blev många vändor med Taxi till REY, den lokala supermarketen. I Colon kan man nästan inte vandra runt ibland gator och hus, kriminaliteten är otroligt hög och nästan dagligen sker det rån och överfall. Det var många seglare som blev av med sina kameror och ryggsäckar och även några som blev nedslagna och rånade då vi var där. Därför är det taxi som gäller vart man än skall ta sig. Taxi är dock relativt billigt men i slutändan blir det många dollar som läggs där. Det finns dock säkra gator men svårigheten är att man inte vet säkert vilka. Vi promenerade ändå runt lite och mötte vänliga och trevliga människor, men all varnade de oss för att avvika från gatan vi gick på. När vi frågade de människor vi träffade var de bodde, så var det uteslutande utanför Colon eller i Panama City, på Pacific sidan.
I Colons utkant finns en stor stormarknad som heter Quattro Alto med en stor och otroligt välsorterad Rey-marknad, här var vi vid flera tillfällen och handlade in. I en klädbutik köpte vi badshorts och T-tröjor för 2 dollar st. Sandaler till Stina för samma pris samt solglasögon för 3 dollar.Kvaliteten kan man väl ifrågasätta men de höll medan vi provade dem så de skall nog klara några användningar och förhoppningsvis även tvättar.Som tidigare nämnts låg Björn och Annika i båten Grizzly också uppankrade på the Flatts och många kvällar spenderade vi tillsammans i deras sällskap med en god matbit och med att spela Domino eller Yatsi.
Med jämna mellanrum hade alla seglarna samling i PYC:s klubbhus, anledningen var att hjälpa varandra med "line-handlers". Varje båt som passerar kanalen skall ha 4 st linhanterare eller "line-handlers" som det heter här. Vid träffarna ropades upp vilka som saknade och vilka som kunde tänka sig att ställa upp som "line-handlers". Jag var line-handler till den Danska båten Jonna som gick igenom drygt en vecka före vår passage. Det var en trevlig och nyttig upplevelse och gav svar på många frågor. Vi var 5 vuxna och 2 barn samt en "advisor" i deras 10,5 meter långa Sagitta 35. Vi övernattade i Gatun sjön och ägare paret fick sova i sittbrunnen, "advisorn hade då lämnat båten. Väl framme i Balboa efter en lyckad kanalpassage tog vi, "line-handlers", taxi till busstationen och express-buss tillbaka till Colon, en färd på ca 2 timmar.
Mellan alla inköps rundor till supermarketen så utför vi naturligtvis också en massa kompleterings och underhållsarbeten. Vi skaffar material till nya sittbrunnsdynor som skall färdigställas inom snar framtid. Stina draperar den del av masten som är under däck, med ett vackert tyg som hon förser med fickor i olika storlekar, så att man kan förvara alla småprylar och böcker som ligger och dräller i båten. Hon färdigställer även gästflaggor för alla länder fram till Nya Zeeland. Båten får sig också en välbehövlig omgång med polish ovanpå och rengöring av botten och propeller undertill. Toaletten plockas ner i smådelar och rengöres från alla beläggningar, ett icke så trevligt men nödvändigt arbete.
Vår trasiga generator till motorn blir undersökt av en trevlig Engelsk seglare som konstaterar att generatorn är OK och därför misstänker att regulatorn, som sitter monterad ihop, är trasig. Vi försöker att få tag i en ny i Colon, men lyckas inte. Problemet får anstå till Nya Zealand.
När vi så började bli färdiga med vår proviantering och med övriga arbeten och påsken närmade sig, så drog vi upp ankaret och seglade ut i Karibiska sjön igen. Vi följde Panamakusten västerut i ca 8 sjömil och nådde fram till floden Rio Chagres mynning. Här tog vi oss över revet och gick för motor i den djupa floden, ca 6 sjömil upp till en damm vid Gatun Lake där vi ankrade upp. Floden går igenom djungel områden och grönskan är fantastisk. Rio Chagres är den flod som förser Panamakanalen med det mesta av det vatten som används vid slussningarna. Gatun sjön som ingår i kanalsystemet har bildats genom den fördämning av floden där vi nu låg uppankrade. Vi var 3 båtar som låg ankrade här, en Amerikan och 3 Svenska ungdomar, Kajsa, Daniel och Jonatan, i Vegan Sally Blue. Dagen efter kom även Danska Njord med Bo och Hanne samt Mette och ny påmönstrade Rasmus. På kvällen låg floden som en spegel och många exotiska ljud hördes från djungeln, cikador, klockgrodor, papegojor och vrålapor för att nämna några. Natten var underbar med god sömn, det var som om båten stod på land, så stilla var det. Dagen efter tog vi dingen i land för att få oss en promenad och sträcka lite på benen. Innan vi åkte hemifrån hade vi tankar om många och långa promenader i naturen där vi ankrade. Det har blivit mindre och mindre av dessa. Den främsta orsaken är att det inte finns samma möjligheter till fina promenader som hemma. Man är oftast hänvisad till de allmänna vägarna som ofta är ganska trafikerade det ligger också ett visst motstånd i det faktum att man ligger ankrad en bit ut och alltså alltid måste ta dingen in till land. Vi har ändå försökt att röra oss så mycket som det gått, Här i Colon har det liksom inte varit tal om långa promenader, så det stod högt på listan då vi nu tog oss iland. Vi hade läst i vår Panamaguide att det fanns en brygga varifrån en stig ledde in emot dammen. Vi fan bryggan och även stigen och satte av med friskt mod. Längs med stigen fanns det också många myrstigar och det var fachinerande att se de ganska stora myrorna slita på kvistar och blad som var många gånger större än de själva. Vi såg också en flock Tucan fåglar som satt i ett träd bredvid stigen. Efter ett par kilometer kom vi fram till Dammen vi Gatun sjön och vi fortsatte bort till Gatun Looks som slussarna heter på karib sidan. Vi tittade på en del stora fartyg som var på väg upp i slussarna och förvånades över att man varit så förutseende, då man byggde kanalen i början på 1900-talet, att man dimensionerat den för båtlängder på över 300 m. Vi gick samma väg tillbaka och då vi kom fram till dammen igen så mötte vi en bil från kanalbolaget som stannade. En lite butter man från kanalbolaget steg ur och frågade om vi hade något tillstånd att promenera och fotografera där vi var. Nej, svarade vi och menade att vi inte kunde förutse att det behövdes ett sådant. Några staket eller varningsskyltar fanns inte och själva slussområdet var inhägnat så där kunde vi ändå inte komma in. Han påstod likväl att vi inte fick gå var vi ville och frågade om vi kunde visa våra pass. Passen låg i båten så det kunde vi inte men vi erbjöd oss att en av oss kunde gå tillbaka och hämta dessa. Under tiden hade ytterligare en bil med 2 poliser anlänt, båda beväpnade liksom den förste. Männen konfererade och påpekade att det var förenligt med dryga böter att vandra kring och fotografera på området. Vi tog fram vår mest ödmjuka attityd och berättade att vi inte på något vis kunde känna till detta. Efter mycket konfererande över radio, blev vi ombedda att gå ner till dammen medan mannen från Kanalbolaget körde iväg till någon överordnad för att konferera. Medan vi väntade i solen övervakades vi av de två poliserna som gav oss tillstånd att gå in i skuggan inunder ett träd. Efter ca 20 minuter kom mannen från bolaget tillbaka och konfererade ytterliggare med de 2 poliserna och vände sig därefter till oss med besked att vi kunde gå. Det fick gå för den här gången men fick absolut inte upprepas. Lättade och lite förödmjukade tog vi stigen tillbaka till båten. Historien berättar lite om kulturskillnader i olika länder, hemma i Sverige hade vi bett vakten att dra åt he. med hänvisning till allemansrätten, eftersom det varken var skyltat eller avspärrat. Här gäller dock andra lagar och många gånger är de oskrivna. Det är bara att böja på nacken och ta seden dit man kommer. Vi berättade senare historien för Stanley, agenten, som ställde sig helt frågande och inte kunde förstå vakternas agerande. Han trodde bara att det var någon sorts skrämsel taktik.
På skärtorsdags kvällen samlades vi 3 skandinaviska besättningar i Christinas sittbrunn och åt ägg, sardiner, tonfisk, lax, jansons frestelse och många andra godsaker som sköljdes ned med öl och gammeldansk. Massor av snappsvisor lättade upp stämningen och djungelljuden förstärkte intrycken ytterligare.
Efter ett par dagar vänder vi åter ut ur floden och får på vägen ut se krokodiler i vattnet och en apa som sitter och repar löv i en trädkrona. Tillbaka i Colon ankrar vi på nästan samma ställe som tidigare.
Vi har fått veta att vår kanalpassage senarelagts med en dag så nu skall vi igenom på måndagen. Söndagen och måndagen går åt till de sista förberedelserna. Vi inhandlar mat och dricka för alla som skall vara med ombord och får linor och däck samt en av våra gasoltuber fylld. Jag passar också på att hämta ut och byta likriktaren till vår vindgenerator som anlänt några dagar tidigare. Resultatet uteblir dock och ny felsökning påbörjas. Jag kan konstatera att det inte är något fel på själva generatorn, utan att felet istället måste ligga i den roterande infästningsvaggan med dess släpkontakter. Det innebär att generatorn kan användas som vattengenerator men inte som vindgenerator. Som vattengenerator används endast själva generatorn, utan vagga. Det innebär att vi får ström på våra överseglingar men inte då vi ligger stilla. Då får vi förlita oss på solcellerna som strömproducenter.
Dagen för kanalpassage inhandlar vi en frigolit box och 5 påsar is så att vi kan få kylda drycker under färden. Vi klarerar ut från Colon och det går något enklare än inklareringen. Senare på eftermiddagen tar vi upp vår dinge och stuvar den på fördäck. Därefter lättar vi ankar och går in till Panama Yacht Club och hämtar upp våra "linehandlers". Det är Sami och Yrjö som kommer från Finland och Bill från USA, alla kommer de från segelbåtar som ligger och väntar på genomfart. Vi har fått besked att vara klara att ta emot vår "advisor" efter kl. 17.30 ute vid The Flats, så vi går dit ut och väntar. Vid sju tiden kommer en Pilot båt och överlämnar "advisorn" som heter Jimmy och har Kinesiskt ursprung. Vi sätter kurs mot Gatun Locks i sakta mak, vi skall slussa upp tillsammans med 2 andra segelbåtar samt en medelstor fraktbåt. Det är inte så bråttom för fraktbåten är lite senare än vi. Vid slussarna väntar vi en liten stund så att fraktbåten kan komma in före oss. Alla segelbåtarna har förtöjt sida vid sida med varandra med den stora "Avalon" i mitten. Det är han som får agera motor då vi går in i slussen. Vi ligger förtöjda på hans babordsida och Tamanu från Frankrike på hans styrbordssida. När vi kommer in i slussen, kastar land personal på kajerna ner apnävar till oss. En apnäve är en rund hopflätad linklump med en tyngd inuti, i denna är fäst en tun lina där vi fastgör våra långa förtöjningslinor. Dessa halas hem av landpersonalen och göres fast i slusskanten. Det gäller att se upp när apnäven kommer flygande så att man inte blir träffad av den. Vi får hand om babords linorna och Tamanu tar hand om styrbordslinorna. På Avalon som ligger i mitten kan man koppla av tills vi skall in i nästa sluss. När slussporten bakom oss är stängd, börjar påfyllningen av vatten. Det är oerhört stora mängder vatten som skall fyllas på under kort tid, så det bildas stora strömvirvlar i bassängen som rycker tag i våra båtar. Det gäller nu för "linehandlerna" att hålla linorna sträckta så att strömvirvlarna inte får tag i paketet av båtar. Allting förlöper dock bra och vi avverkar i rask takt 3 st slussar och kan glida ut i Gatun sjön. Här släpper vi förtöjningarna med de andra båtarna och kör för egen maskin ca 20 minuter utmed ena stranden där vi förtöjer längs sidan av en stor boj. Här skall vi tillbringa natten och invänta gryningen. När vi förtöjt kommer en "Pilot" båt och hämtar Jimmy, vår trevlige "advisor". Innan vi går till kojs sitter vi i sittbrunnen med varsin drink och lite snacks och samtalar om slussningen och långsegling i största allmänhet. Natten är alldeles stilla och inne från djungel hörs vrålapornas skrik blandat med cikador och klockgrodor. Vi går dock ganska så snart till kojs för vi skall upp strax efter kl. 06.00 då vår nye "advisor" skall komma kl. 0630.
Efter en lugn natt står vi upp och tar emot honom på utsatt tid. Det är en ganska ung man med Spanskt påbrå som heter Carlos som skall vara vår "advisor" denna dag. Så snart han kommit ombord och har hälsat på besättningen sätter vi kurs över Gatun sjön. Vi går i en farled som är avsedd för de lite mindre båtarna. Den kallas för "Banana Cut" och slingrar vackert mellan små öar där växtligheten liknar den i djungeln. Dagen har börjat med mulet väder och lite regn men efter några timmar klarnar det åter upp. Stina bollar upp en härlig frukost så snart vi är på väg och humöret på alla är på topp trots regnet. Det blir rikligt med tillfällen till konversation och vi ställer givetvis många frågor till vår trevlige "advisor" Carlos. Fram på förmiddagen har vi passerat Gatun sjön och kommit till en mindre stad som heter Gamboa. Det är här som Rio Chagres rinner ut i sjön. Färden går vidare genom den grävda delen av kanalen som kallas Gaillard Cut. Vi passerar den del av kanalen där man delat ett 662 fot högt berg för att komma fram och passerar också under den helt nya bron som invigt bara ett år tidigare. På många ställen pågår arbeten med att räta ut kanalen så att de allra största fartygen skall kunna mötas utan att behöva invänta mötande båtar. Efter en härlig lunch når vi fram till Pedro Miguel Locks där ned slussningen påbörjas. Det visar sig att vår mittbåt "Avalon" har fått problem med en vattenpump till motorn, och fått stanna upp. Så Tamano och vi förtöjer ihop och går efter en kort väntan in i slussen tillsammans. Ned slussningen går lättare än uppslussningen, här gäller det bara att släppa efter i linorna efterhand som vattnet sjunker. Efter slussen fortsätter vi ihopförtöjda över en liten sjö som heter Miraflores Lake, till de två sista slussarna, Miraflores Locks. Här får vi förtöja utanpå en Bogserbåt så det blir en behaglig nedslussning utan linor som skall passas. Det visar sig att Bogserbåten är Carlos ordinarie arbetsplats så vi får tillfälle att gå ombord på denna och fotografera från denna lite högre utsiktspunkt. Efter den sista av de 2 slussarna går vi så ut i Stilla havet eller som dess riktiga namn är The Pacific Ocean. Vi skålar i bubbelvatten och Carlos, vår advisor, erbjuder sig att korka upp flaskan. Som för att döpa oss in i den nya oceanen, så kommer det en riktig störtskur. Alla tar skydd under däck utom skepparen som givetvis blir genomsur. Vi tar farväl av Carlos, som blir hämtad av en "pilot båt", och fortsätter till Balboa Yacht Club där vi förtöjer vid en boj. Efter lite lunch, tar vi även farväl av våra "linehandlers" som återvänder med buss till Colon. Vi tar taxibåten in till bryggan och lämnar våra hyrda linor och bildäcken på avtalad plats. Därefter går vi för motor ut till en ankarvik som heter "Mi Playita" och ankrar för natten. Viken ligger mellan öarna Culebra och Flamenco och här ligger många långseglare uppankrade och många av dem känns igen från Colon. Våra Danska vänner i "Jonna" ligger redan här och vi sjösätter dingen och kör över till dem för att få lite information om platsen.
Nästa morgon tar vi dingen in och klarerar in samt bekantar oss lite med omgivningarna. Här finns mycket mindre kriminalitet än i Colon så man kan röra sig fritt nästan var som helst. Omgivningarna är mycket vackrare och Panama City syns i bakgrunden, tvärs över bukten, med sina höga skyskrapor som vilken amerikansk stad som helst. Vi ligger kvar i bukt i 4 dygn och gör de sista förberedelserna. En av dagarna åker vi in till Balboa för att handla och göra vår deklaration på Internet. Skönt att man kan utföra sådana uppdrag så enkelt på så långt avstånd från den Svenska skattmasen. Vi träffar också Karsten som är vår kontaktperson här på kortvågsradion. Karsten kommer ursprungligen från Danmark men har slått sig ner här i Panama och bildat familj. Han är numera pensionerad och barnen har flugit ut. Med stort intresse för amatörradio hobbyn och för sjölivet, föll det sig naturligt att han startade "Panama Net". Varje eftermiddag kl. 17.30 ber han alla båtar som lyssnar att kalla in på nätet på en given frekvens (8182 kHz). Då får du reda på de väderförutsättningar som gäller i ditt område samt annat som kan vara av intresse för din överfart. Du kan också få information om inklarerings procedurer och annat som kan vara av intresse för din vistelse i Panama. Vi har haft Kontakt med Karsten sedan vi lämnade Trinidad och räknar med att hålla kontakten ända till Marquesas och kanske längre. Radiosamtalen på Panama Net blir lite av en höjdpunkt på dagen och efter Nätet är det fritt fram att kontakta de som varit inloggade. På så vis får man också många nya kontakter som kan delge av sina erfarenheter på de olika platser som besökts. Det är väldigt trevligt att nu möta Karsten och få ett ansikte på radiorösten. Sista dagen i Balboa klarerar vi ut hos Immigration och Hamnmyndigheten och får ett "Zarpe" till Marquesas. Att vi väljer Marquesas beror på att vi då kan stanna på Galapagos i transit och få 21 dagars uppehållstillstånd. Om vi istället valt Galapagos som nästa mål, hade vi bara fått stanna i 3 dagar. Konstigt kan man tycka, men byråkratins vägar är outgrundliga här nere.
Stina och Hannelore på Jonna åker till Frukt och Grönsaksmarknaden för att handla in för överseglingen. De träffar där en man med en kärra, som för 2 dollar, erbjuder sig att gå runt och hjälpa dem med inköpen. Det visar sig vara en god affär. Han hittar lätt till de handlare som har bästa och billigaste varorna. Vad sägs om 4 stora Ananas för 1 dollar, 6 Mango för 1 dollar, en stor säck Apelsiner för 8 dollar. Nästan all frukt som handlas in skall vara grön och omogen så att den kan mogna efterhand. Han ordnar dessutom billigare taxi tillbaka till båten. Nils på Jonna och Jag tar taxi in till Balboa och fyller våra dunkar för diesel. Sent på eftermiddagen stuvar vi dingen på däck, drar upp ankaret och ger oss ut på världens största ocean och med nya äventyr i sikte. Kursen sätts mot Galapagos öarna, ca 900 sjömil mot sydväst.
Seglarhälsningar

Stina och Janne

Ombord på

S/Y Christina