Projektets syfte är att beskriva och karakterisera grundläggande modeller för psykisk störning, sådana de förekommer bland företrädare för olika personalkategorier ingående I psykiatriska team samt bland patienter och anhöriga

Resultat
Implicita modeller/karakteristiker av psykisk störning
Nedan följer en kortfattad sammanställning av respektive yrkesgrupps vid de tre klinikerna svar på de för denna studies vidkommande viktigaste (första fem) frågorna i intervjuformulärets första del, alltså de frågor som rör Eriks beteende och således innefattar psykiska störningars orsaker, värdet av diagnoser och hur psykisk sjukdom bör behandlas.
Motala/Mjölby
Läkare

På frågan om det är något fel med Erik är tre IP relativt övertygade om att det är något allvarligt: ”Ja! Han är sjuk” (läk. 1); ”[Erik] lider … av ett psykiatriskt tillstånd, det är klart psykiskt ohälsa” (läk. 2); ”Man får ju väldig tydlig känsla av att han är rejält sjuk” (läk. 3). Den fjärde IP är tveksam till att betrakta det som något egentligt fel, men uppfattar det ändå som att ”han [Erik] har nåt psykiatriskt problem” (läk. 4).

Vad gäller orsaker tar samtliga IP fasta på fallbeskrivningen av Eriks ”känslighet” och/eller ”sårbarhet”: ”orsaken är nog att det har blivit för mycke belastning för honom” (läk. 1); ”ser man bakgrunden så verkar han va en känslig person” (läk. 2); ”det finns ju en lång anamnes, ända sen bardomen utav en ska vi säga, ökad känslighet” (läk. 3). Den fjärde IP nämner Eriks känslighet och sårbarhet, men uppfattar fallbeskrivningen som alltför kortfattad för att kunna ligga till grund för uttalanden om orsaken till Eriks tillstånd: ”det får man ju nästan inte alls fram här alltså, utan … det är klart att man kan ha en känslighet - står där, nånslags sårbarhet som han har med sig. Men annars så var det väl inte nån sån där uppenbar utlösande faktor heller” (läk. 4).

Uppfattningen att vissa reagerar kraftig på yttre omständigheter på grund av känslighet och sårbarhet, kanske till och med blir psykotiska, delas alltså av IP. Att denna sårbarhet dessutom verkar vara medfödd uttrycks av ett par IP: ”Det låter ju som han [Erik] är en känslig person, möjligen … predisponerad då för att drabbas av det här, när det blir för svårt för honom (läk. 1). En biologisk sårbarhet som finns (I)? Just det (läk. 1).”; ”Det finns viss ärftlighet som man inte är säker på” (läk. 2); ”det finns ju ett påfallande drag av ärftlighet, när det gäller psykisk ohälsa. Det är inte så sällan som det finns likartade störningar i släkten” (läk. 3), och en IP tycker inte att det Erik varit med om är särskilt utmärkande: ”Det är ju inte mer än många andra har som inte får såna här symptom” (läk.4).

Vad gäller nyttan med psykiatriska diagnoser i allmänhet så är samtliga relativt försiktiga i sitt förhållningssätt. En IP menar att ”det är inte så lätt att ställa en psykiatrisk diagnos som det är inom medicinen” (läk. 1). En annan IP uttrycker sig inte vara så förtjust i diagnoser, då risken finns ”diagnoser kan leda till nånslags stigmatisering utav patienter och lite uppgivenhet ifrån behandlarnas sida” (läk. 3). Ett par IP framhåller dock diagnosens betydelse för prognosen: ”sen finns det ju en tanke om prognosen också, och där kan ju diagnosen vara en hjälp” (läk. 1). En psykos uppfattas till exempel mer lättbehandlad än schizofreni: ”[När det] gäller schizofreni så vet man ju att prognosen är sämre än om det bara är en tillfällig reaktiv psykos” (läk. 1). En IP framhåller att ”alla diagnoser är konstruktioner för att vi skall ha ett gemensamt språkbruk. Och olika diagnoser är mer eller mindre väldefinierade och bra att använda sig av i kliniska arbetet. Schizofreni t.ex. är en rätt så bra diagnos och använda, det är ju ganska så gemensamma drag som patienterna har, även om dom har rätt olika prognos inom den gruppen” (läk. 4) En annan pekar på diagnoserna som en grund för behandling: ”Diagnosen kan va, eller ÄR en grund för en typ av behandling d.v.s. minska symptom” (läk. 2).

När det kommer till att diagnostisera Erik finns även där en viss tveksamhet eller försiktighet: ”givetvis kan man inte sätta en diagnos här, utan det blir nånslags preliminär diagnos, och i första hand alltså en psykotisk sjukdom” (läk. 4). Samtliga IP nämner dock vid något tillfälle psykos eller ett ”psykotiskt tillstånd” som möjlig sjukdom. Flera IP är också villiga att göra en preliminär bedömning av Eriks tillstånd som schizofreni: ”om man s.a.s. skulle ta nån preliminär bedömning utifrån det här som är här, så är det klart att mycket skulle kunna tala för att det är en schizofren utåt så” (läk. 4); ” Man kanske inte skall sätta schizofreni diagnos så där på en gång, utan observation. Men det är väldigt mycke som talar för att det en schizofren sjukdomsprocess”, ”det ser ju ut och va ganska likt en schizofren sjukdomsprocess” (läk. 3); ”det skulle mycket väl kunna vara en schizofren utveckling” (läk. 1), En IP talar även om att Erik uppvisar ”autistiska drag” (läk. 4). En IP är dock inte särskilt pigg på att omedelbart beskriva Erik som schizofren eller något annat: ”Det är väldigt svårt att i dagsläget säga vad det kan va. Det kan ju både va en sjukdom som en psykotisk utveckling, det kan va en depression med psykotiska symptom, det kan va tvångsmässigt vid sjukdom” (läk. 2). Flera IP framhåller också vikten av att utreda vidare: ”man måste göra en bredare utredning och bedöma hela situationen” (läk. 4); ”det viktigaste tycker jag det är väl egentligen att ta reda på om han är psykotisk eller inte” (läk. 1); ” Jag tycker att man måste gå djupare in här och se vad som är vad” (läk. 2).

Eriks hjälp bör enligt samtliga IP bestå i medicinering, men inte som någon enda lösning. Istället pekar de flesta på stöd och hjälp att förstå sina symptom: ”Det är klart att jag som läkare tänker väl på att det låter som han behöver medicin. Men jag tror inte att det är enbart medicin han behöver, utan han behöver en hel del stöd också” (läk. 1); ”han behöver hjälp i att förstå vad han upplever, få prata om det och att dämpa det. Och om förståelsen räcker för att dämpar det och han behöver medicin, det är svårt och säga här. Men det är ju stor risk att han behöver medicin också för att dämpa det” (läk. 2); ”väldigt ofta det krävs en medicinering, men jag har också vart med om att det har kunnat gå med bara ett omhändertagande” (läk. 3); ”Det första är väl att han verkligen skall få berätta om hur han upplever det och att han skall få ges möjlighet då till att reflektera litet själv, om han klarar det, över sin situation” (läk.4). En IP föreslår inläggning för observation: ”Jag tycker han skall läggas in på ett psykiatriskt sjukhus för observation, och möjligen medicinering” (läk. 3). Denna breda lösning är något som också antas påkalla insatser från flera yrkeskategorier: ”skulle det va här på kliniken så skulle vi säkert gå in med tidig intervention vid psykos kan jag tänka mig, med en samlad insats här från olika yrkeskategorier” (läk. 1); ”han behöver träffa en läkare, det gör han här. Han behöver väl träffa nån som är utbildad för att jobba med familjearbete. Han behöver väl träffa nån som är bra på och prata med personer som har den här typer av problem” (läk. 4). Samtliga IP pekar också på vikten av att man bör beakta familjen i något skede av behandlingen: ”Familjen … dom bör naturligtvis va inblandade”, ”vår erfarenhet visar att om man inte har familjen med sig då är det svårt att få patienten med sig när det gäller psykossjukdomar och ibland en bristfällig insikt. Utan familjens medverkan så har vi – är det väl mer eller mindre – ja, kört är det inte. Men det är ofta väldigt svårt i alla fall att få det och fungera och man riskerar återfall, och i den mån man har medicinering upphör medicinering och så där” (läk. 3); ”det här är ju en traumatisk upplevelse för hans fru då, att dom gemensamt måste man ju möta på nåt vis” (läk. 4); ”Sen bör ju hustrun va med, för att få mer information” (läk. 2). En IP manar dock till försiktighet med att alltför tidigt involvera Eriks familj i en vidare mening, t.ex. hans föräldrar: ”att få in föräldrars syn på det här, kan göra att man upplever att patientens syn inte är lika sann … därför är jag litet rädd ibland att ta in dom för tidigt, och att det kan försämra omhändertagandet eller förståelse för individs upplevelse” (läk. 2).

Vad beträffar prognosen för Erik uppfattar Samtliga IP att han har goda chanser till ett bättre liv, men att det också finns uppenbara svårigheter och det avgörande är vad slags hjälp han får: ”det beror på vilken uppbackning han får. Men jag tror att skulle han komma till vår klinik med det program vi har då av tidig intervention så tror jag att prognosen är ganska god” (läk. 1); ”det finns positiva bitar i det här … Det är ganska kort tillstånd med ganska måttliga symptom. Så att med hjälp utav att minska symptomen, med att göra krisbearbetet av familjen, förståelse i det här då och stötta honom. Så ser jag då att han inom ett halvår till 2 år, kan återkomma till ett förhoppningsvis samma nivå som han var ett par år innan, eller kanske snäppet under den då” (läk. 2); ”Det är väldigt svårt och säga, i det enskilda fallet, men … joo! Jag skulle kunna tänka mig att om man får ett samarbete, och med hela familjen och med Erik så är väl prognosen litet bättre …” (läk. 3); ”det här är ju väldigt pessimistisk bild av en patient”, ”bättre kommer han alldeles säkert och bli. Det blir han. Sen beror det ju väldigt då mycket på vilken hjälp …” (läk. 4).

Sammanfattning

Samtliga av de intervjuade läkarna betraktar Erik som psykiskt sjuk – att han mår rejält dåligt. Och även om de samtliga är försiktiga till ”tyngre” psykiatriska diagnoser, som schizofreni, så anser flertalet att det i Eriks fall pekar dithän. Att Erik är psykotisk i någon grad tycks dock vara utom tvivel, och att se honom som psykotisk verkar också motivera snabba hjälpinsatser som skall leda till att minska Eriks symptom; antingen med medicin i kombination med stöd och hjälp för att förstå situationen, eller enbart med hjälp av det senare.

När det gäller diagnoser i allmänhet kan man generellt säga att de ser dem som verktyg för att ha en delad upplevelse av vad som sker, och som en utgångspunkt för vidare behandlingsinsatser. Flera pekar också på problem med diagnoser – antingen att de kan få sekundära effekter som stigmatisering, eller att de kan vara svåra att avgränsa från varandra. Diagnosen har också en stor betydelse för prognosen, eftersom vissa sjukdomar, som schizofreni, har ganska dålig prognos, medan andra, som psykos, är lättare att häva.

Vidare talar samtliga i sårbarhetstermer – att det är Eriks sårbarhet som ligger till grund för beteendet. Att sårbarheten är olika och predisponerar vissa att drabbas hårdare framhåller flertalet. Sårbarheten skulle alltså vara genetiskt eller biologiskt betingad. Ingen talar dock om psykiska sjukdomar/störningar ur ett biologiskt perspektiv – vilket de å andra sidan heller inte haft anledning att göra. Men om en biologiskt betingad sårbarhet ligger till grund för en psykosutveckling, är förstås också psykosutvecklingen ytterst sett biologiskt betingad. Även om den kanske inte behöver bryta ut annat än när vissa inre eller yttre (sociala, psykosociala eller psykologiska) betingelser finns förhanden.

Som grupp uppvisar den aktuella personalkategorin således en relativt nyanserad och öppen inställning både till vad som skall diagnostiseras som psykisk störning och till vad slags hjälp som är bäst ägnad att hantera problemen. Medicinering ses som en nödvändighet men inte som det allenahärskande. Samtliga betraktar dock Erik som i någon mening psykiskt sjuk, och även om samtliga reflekterar över både inre och yttre faktorers betydelse för en psykiatrisk sjukdomsutveckling, finns en implicit såväl som explicit framförd uppfattning om att det åtminstone oftast krävs en biologiskt betingad predisposition för att en psykosutveckling skall komma till stånd.

Detta innebär att det i gruppen som helhet går att finna stöd för såväl biologiska som psykologiska och sociala förklaringsmodeller, men att det både implicit och explicit existerar en det biologiska synsättets primat, vilket förutan åtminstone allvarligare psykiatriska symptom och/eller störningar vore mindre vanligt förekommande.