Introduktion

4.3 Sammanhanget mellan de olika ledarskapsstilarna i Managerial Grid

En chefs ledarskapsstil ligger i linje med dennes uppfattning vad beträffar förhållandet mellan personal och produktion. En del chefer anser att de krav en arbetsuppgift ställer motstrider människors grundläggande behov. Tre av de fem ledarskapsstilar som modellen ovan beskriver bestrider att människor och arbete hör ihop. De tror att människors mål och produktionens mål står i motsättning till varandra och att det är omöjligt att uppnå det ena utan att offra det andra.⁶⁶
Tanken bakom Managerial Grid är att en inlärning kan ske vad beträffar att kombinera individ- och produktionsinriktningarna för att nå den bästa möjliga kombinationen, nämligen 9/9- beteendet. Vid kombinationen 9/9 trivs medarbetarna samtidigt som de är produktiva.⁶⁷ Managerial Grid som metod har haft ett stort inflytande på ledarskapsutbildningar både i Sverige och i USA sedan 60-talet. Den kritik som riktats mot metoden är att den är alltför enkel. Det kan i vissa situationer vara i det närmaste omöjligt att förena individ- och produktionsintresset. Många massproducerande företag har i stort sett inte tillåtit sina anställda att vara tänkande och självständiga varelser. I en sådan situation kan det vara svårt för en individinriktad chef att förmedla sitt synsätt och istället ses ledaren av personalen som om denne försöker förlöjelseväcka personalen som är hårt styrd uppifrån. Det är då lätt att ledaren istället försöker bedriva en ensidig produktionsinriktning som ligger mer i linje med en produktionsorientering. Personalen kan exempelvis då visa sitt missnöje genom att byta arbete eller visa upp en hög sjukfrånvaro.⁶⁸
Det är troligt att alla människor använder alla fem stilarna vid olika tillfällen. Därför ger det inte en helt rättvisande bild att endast studera eller fastställa den dominerande stilen, det vill säga den ledarskapsstil chefen i störst utsträckning tenderar att använda. Det kan även vara av intresse att undersöka den så kallade stödstilen som används vid de tillfällen en chef inte reagerar enligt den dominerande stilen.⁶⁹ Resultatet av vår undersökning presenterar både chefernas dominerande ledarskapsstil samt närmaste stödstil.

4.4 Utvärdering av enkäter baserade på Managerial Grid

I PLS-enkäten motsvarar varje svarsalternativen (a, b, c, d och e) för respektive fråga en av de fem ledarskapsstilarna. Genom att cheferna betygsätter varje svarsalternativ har dessa samtidigt rangordnat de fem olika ledarskapsstilarna med hänsyn till deras användbarhet i deras chefsutövande. Vid sammanräkningen summeras poängen för respektive ledarskapsstil efter en mall, vilket ger fem totalsummor som motsvarar det totala antalet poäng respondenten gett respektive ledarstil. Denna summa kallas för råpoäng i PLS.
Vid tester av detta slag är resultaten ganska meningslösa om det inte finns någon referens-punkt att jämföra med. Därför används T-värden som är en statistisk teknik för att justera råpoängen efter hur andra har svarat på denna enkät. Detta gör det möjligt att se resultatet i ett större sammanhang genom att jämföra med instrumentets normativa urval som uppdateras med jämna mellanrum. Omvandlingstabellen är för närvarande baserad på data för 344 svenska chefer från affärsliv, industri, statlig tjänst och förvaltning.⁷⁰

De fem totalsummorna (råpoängen) som motsvarar de fem ledarstilarna omvandlas med hjälp av omvandlingstabellen till T-värden. Därefter rangordnas T-värdena, från högsta värde till lägsta. Första delen av sammanställningen är därefter klar och visar vilken ledarskapsstil som är den dominerande, samt hur de fyra övriga är rangordnade. Detta kallas den allmänna chefsinriktningen men det är sällan vanligt att en chef använder sin dominerande stil i alla situationer. Det poängsystem som testet i uppsatsen baseras på gör det även möjligt att beräkna i vilken utsträckning en chef använder sig av de fyra så kallade stödstilarna, det vill säga de fyra övriga stilarna. Således är det möjligt att studera i vilka hänseenden en individ tenderar att övergå till en av stödstilarna.

Tendensen att gå över till stödstilarna visas enkelt genom att räkna ut poängskillnaderna mellan T-värdena för de fem ledarstilarna. Erhålls en poängskillnad på mindre än 10 poäng mellan den dominerande stilen och närmaste stödstil, tyder det på att den dominerande stilen är mindre stark. Detta innebär att chefen tenderar att övergå till stödstilen exempelvis vid stressade situationer. Om det däremot visar sig att skillnaden mellan den dominerade stilen och den första stödstilen är större tenderar individen att stanna kvar i den dominerade stilen. Om ingen av de fyra poängskillnaderna överstiger 10 poäng, kallas chefen för en statisk 5/5-chef oavsett vilken stil som fått det högsta T-värdet. Med detta menas att chefen kan använda sig av vilken som helst av de fem stilarna och att det är den aktuella situationen som avgör valet. Tabell 4.1 nedan visar ett exempel där den dominerande ledarskapsstilen är den så kallade 9/9-stilen. Ledarskapsstilen fastställs genom att studera poängskillnaden, vilken i exemplet visar på 13 poäng mellan 9/9-stilen och den första stödstilen. Denna chef kommer således starkt hålla fast vid den lagorienterade inriktningen tills detta är omöjligt då kompromissledarskapet istället aktiveras. På samma sätt kommer chefen hålla fast vid nästa stil fram tills ytterligare ett byte måste äga rum.⁷¹


Tabell 4.1. Exempel på poängskillnader mellan en verkställande chefs åsikter som vilar inom de förut nämnda ledarskapsstilarna.⁷²

Tabell 4.2 visar exempel på olika slags poängskillnader och deras innebörder, vilka kan vara till nytta för de verkställande chefer som har liknande mönster i sina egna resultat. Olika stilar redovisas inte, eftersom de inte är relevanta för diskussionen.

Tabell 4.2. Exempel på olika profiler och deras innebörd.⁷³
Person A har en profil som är ganska vanlig vid användning av det här instrumentet. Chefen håller fast vid den dominerande stilen men när denne lämnar den första kan han eller hon övergå till vilken som helst av de fyra stödstilarna. Det går inte att i förväg avgöra i vilken ordning stödstilarna kommer att väljas eftersom skillnaderna dem emellan är så små.
Person B har en mycket stark dominerande stil och det är inte säkert att denne kan övergå till någon av stödstilarna. Om en chef erhåller denna profil bör denne undersöka vad orsaken är till att han eller hon undviker att använda andra stilar.
Person C är kännetecknas av osäkerhet beträffande den dominerande stilen och kommer att pendla mellan sitt första och andra val. Han eller hon kan börja med vilken som helst för att sedan skifta mellan de båda så länge som möjligt innan det tredje valet aktiveras.
Person D har inte heller någon dominerande stil. Vanligtvis använder han eller hon någon av de tre första och har inga större svårigheter med att röra sig mellan dem. De två sista valen används troligtvis inte alls.
Personerna E och F är exempel på statistiska 5/5-stilar. Det finns varken någon dominerande stil eller någon klar ordning mellan stödstilarna. Det är omöjligt att bestämma vilken stil som kommer att användas först eller åt vilket håll nästa steg går.⁷⁴