Sammanfattande utvärdering av

6.3 Kompetensutveckling och yrkesutövning

Lärande i arbetslivet kan ses som samspelsprocesser mellan individen och arbetsmiljön samt som bearbetningsprocesser inom individen. Lärande kan ske formellt, genom utbildning t ex, och det kan ske informellt genom utförande av arbetet. Lärandets resultat visar sig i form av kunskaper, färdigheter, attityder, känsloreaktioner etc. Dessa lärprocesser och resultatet av dessa lärprocesser kan betecknas som kompetensutveckling, en term som står både för själva processen – man kompetensutvecklas - och för resultatet av denna process – man har blivit kompetensutvecklad.

Med ordet kompetens menas då att man innehar vissa färdigheter etc som kan vara användbara för en uppgift. Men det är inte säkert att dessa färdigheter faktiskt kommer till användning. Man kan så att säga vara kompetent, men okvalificerad. Man kan ha kapacitet, men inte få användning för den. I arbetslivet kan denna bristande överensstämmelse ha olika orsaker; språk, kön, etnicitet, arbetets organisering etc. Även yrkesrollen, dvs de förväntningar som riktas mot en i yrket och som man har på sig själv i yrket, kan spela in. Rollerna är beroende av tidigare erfarenheter och olika yttre omständigheter.
En stor del av allt lärande sker mekaniskt eller additivt. Man lär sig genom utantillärning eller genom att vissa kunskaper, färdigheter och upplevelser byggs på redan förvärvade. Men ibland sker ett mer genomgripande lärande. Angelägna problem går inte att lösa med de vanliga alternativen. Ens verklighetsbilder utmanas, de räcker inte till. Invanda mönster måste brytas upp och byggas om i ett sk ackommodativt lärande. Ett sådant lärande sker alltså, eller förväntas ske, i situationer som inte kan hanteras utifrån redan utvecklade psykiska strukturer (Illeris, 2001, sid 217).
En förändrad situation kan således kräva ett ackommodativt lärande. Men det utvecklas inte av sig självt. Innebörden av ett sådant lärande är att det är påfrestande för individen, eftersom det är så genomgripande. Det krävs därför stöd av ledning och arbetskamrater så att man känner trygghet och möjlighet att bryta de invanda mönstren. När den egna självförståelsen hotas eller skall överskridas, krävs extra mycket psykisk energi och stöd samt möjlighet till gedigen och kontinuerlig efterbearbetning.
Vad kan vi då mot en sådan bakgrund säga om DELTA- aktiviteternas lärandeprocesser? Vilken betydelse hade självvärderingen härvidlag? Vad för slags kompetensutveckling skedde; förändringar i synsätt och yrkesroll?
Lärandeprocesser och självvärderingens funktion som arena för reflektion
I DELTA-samverkan ges exempel på både additivt och ackommodativt lärande.
Ett exempel på en mer mjuk övergång av additiv karaktär ges i en projektrapport: ”Kunskapen smyger sig på, vi lär oss av varandra hela tiden utan att exakt veta när och hur”.
Ett exempel på ett mer ackommodativt lärande visar följande citat: ”Vi har arbetat med att plantera in nya synsätt i varandra och att tänka i nya strukturer. Inte sällan betyder den här processen att man måsta ”ta adjö” av någon annan ”sanning” för att ersätta den med en ny. Troligen är det först då man kan handla därefter, som ens förhållningssätt ändras. Det kan vara en jobbig och tidsödande process.” I en annan aktivitet heter det: ”Det har inte varit ett enkelt rollbyte…”.
Också av andra projektbeskrivningar framgår att processen varit konfliktfylld: ”Verkligheten stämde inte överens med projektbeskrivningens visioner. Det skapade stor frustration i arbetsgruppen och det uppstod lätt konflikt mellan rollerna…nya lösningar fick konstrueras och gränserna tänjas”.

I detta inte sällan konfliktfyllda arbete spelade självvärderingen en viktig roll som arena för eftertanke och efterbearbetning. Självvärderingen fungerade ibland så att protokoll fördes från mötena och granskades för att möjliggöra en beskrivning av kritiska händelser och förändringar

Det framgår att självvärderingen gjorde att man kom igång med reflektioner tidigt. Man kunde se utvärderingsmöten ”som uppsamlingsheat, en startsträcka från att ha jobbat i reguljär verksamhet till att plöja osådd mark”.

Självvärderingens stöd för ett mer ackommodativt lärande framgår av följade citat: ”Utvärderingen genom självvärdering ställde krav på tydlighet och gränssättning. I dagboksanteckningarna framgår den frustration som finns när man arbetar i ett svårtytt projekt och den förlösande roll som självvärderingen kunde spela. Frustrationen kunde lösas upp: ”Kändes som en bra diskussion där vi kunde hjälpa varann … Min frustration som jag kom med, la sig.” Och en annan dagboksskrivare: ” Kändes bra att vi kunde ta ett steg vidare efter genomgången av utvärderingen. En viss uppgiven stämning bröts och vändes till något positivt. Självvärderingen har inneburit att man har kunnat använda varandra som samtalspartners vid ”avreaktionssamtal” efter arbetssamma händelser”.

I citatet ovan nämns de dagböcker som användes i DELTA- aktiviteterna. Även dessa kunde spela roll för att hantera spänningar i samverkansprocessen: ”…att skriva blev ett sätt att hantera frustration… turbulens i anställningarna skapade oro som avspeglas väl i dagboksanteckningarna”.

Faktakunskaper, färdigheter och förhållningssätt

Resultat av dessa lärprocesser kan sammanfattas som faktakunskaper, färdigheter och förhållningssätt.

Bland faktakunskaper kan nämnas myndighetskunskap, kunskap om brukarna/ patienterna och kunskap om övriga projektmedlemmars erfarenheter och verklighetsbilder:

• 
  ökade kunskaper om andra myndigheters verksamhet, regelverk och praxisförfarande
  
• 
  intygsskrivande
  
• 
  större kunskap om psykiska besvär och hur man behandlar dessa
  
• 
  bredare kunskap om människans möjligheter och vilka krav som ställs i samhället och hur man kan lösa problem
  
• 
  ökad kunskap om enskilda människors komplexa behovssituation
  
• 
  ökad insyn i varandras verksamheter
  
• 
  förståelse för och kunskap om varandras kompetensområden
  

Exempel på färdigheter är:

• 
  en ny metodik, ett nytt sätt att arbeta på
  
• 
  utvecklande av tidigare metoder och förfinat arbetssättet
  
• 
  utveckla och genomföra projekt
  

DELTA-samverkan har kallats ett synsättsarbete. Nedanstående exempel visar hur det i en rad aktiviteter utvecklats förändringar i förhållningssätt:

• 
  större förståelse för varandras uppdrag och för de samverkande myndigheternas problem
  
• 
  respekt för varandras uppdrag
  
• 
  större förståelse för varandras organisationer och roller
  
• 
  större förståelse för egna och andra myndigheters arbetsbelastning och de krav som myndighetsrollen medför
  
• 
  en helt annan förståelse för brukargruppernas sätt att tänka
  
• 
  ett ökat intresse att utveckla de egna (hem- ) organisationernas eget statistik- utvärderings- kvalitetsarbete
  
• 
  nya tolkningar av begreppet utbildningsbehov
  
• 
  ett vidare synsätt; den sökandes behov fokuseras istället för praxis i systemet
  
• 
  behovsbilden har blivit tydligare, mer resurser läggs på svårnådda grupper
  
• 
  nya perspektiv på verksamhet och deltagare
  
• 
  synsättet på sökanden har förändrats till en helhetssyn på Hisingsbon
  
• 
  möte med Hisingsbon på ett mer jämlikt sätt än vid mer traditionellt arbete
  
• 
  synsätt på kollegor har förändrats
  
• 
  övergång från att se Hisingsbon som objekt för insats till subjekt i en process
  
• 
  förändrat synsätt vad gäller omhändertagande av personer med rehabiliteringsbehov
  
• 
  man kallar individen för deltagare, istället för patient/klient/försäkrad
  
• 
  ett annat sätt att möta människor
  
• 
  ett annat sätt att lyssna och ett annat tilltal
  

Ovanstående visar på förändringar i faktakunskaper, färdigheter och förhållningssätt. Genom denna kunskapsutveckling och förändringar av synsätt har projektmedarbetarna utvecklat en helhetskunskap om brukare, kollegor, myndigheter, verksamhet och projektorganisering som i många fall har inneburit en förändrad omvärldsuppfattning. Denna nya omvärldsuppfattning har lett fram till nya strategiska ställningstaganden och nya synsätt på planering och genomförande av verksamheten. I arbetet med långtidsarbetslösa, t ex, har flera DELTA-aktiviteter förändrat sin syn på verksamheten och hur den bör genomföras. Idag följer man en process som innehåller fler aktiviteter som förbereder de sökande inför ett återinträde på arbetsmarknaden. Projektmedarbetarnas samlade kunskaper tillsammans med en förändrad diagnosmetodik klargjorde behovet av åtgärder som gav de sökande ett tydligare psykiskt stöd och en förståelse för den egna kroppens fysiska och psykiska reaktioner samt behovet av fysisk träning och motivationsstärkande insatser. Sådana personinriktade aktiviteter tillsammans med samtal för att analysera och bearbeta en för hög stressnivå som hindrar en konstruktiv rehabilitering, genomförs idag innan mer arbetsrelaterade åtgärder sätts in. En ökad kunskap om de sökandes behov, om alternativa rehabiliteringsmetoder och om förändrad syn på olika insatsers relation och förhållande till varandra, har således lett fram till en förändrad strategi för kartläggning och genomförande av åtgärder.

Vad har då detta betytt för yrkesrollerna?


Utveckling av yrkesrollen

En genomgång av självvärderingsrapporterna visar att yrkesrollen påverkats och förändrats. Det framgår att yrkesprofessionerna delvis suddas ut. Man kompletterar varandra och har full insyn i varandras arbetsuppgifter. Man måste kunna representera helheten, ändra arbetssätt och vidga sin yrkesroll. Det framgår vidare att personalen lätt har kunnat ersätta varandra vid frånvaro och göra sådant som annars inte ingår i den egna yrkesgruppens ordinarie arbetsuppgifter. Men man skriver också att det skett en ökad profilering. I någon rapport står det att arbetet (visserligen) till viss del specialiserats utifrån den egna kompetensen, men att yrkesrollerna är vida och går in i varandra. Av några rapporter framgår att yrkesrollen inte blivit utslätad under projektets gång, utan snarare tydligare. I något fall talar man om rollförskjutning och i några om annorlunda roller för sjukgymnast och kurator.

Hur ska man tolka dessa delvis motsägande rollförändringar; utslätande och profilering?
Det framgår att man inledningsvis har en tydlighet i sin yrkesroll, men att den gamla rollen tappar konturerna. När man ofta gör saker tillsammans blir så småningom gränserna inte lika tydliga. Man kommer att uppfatta saker på liknande sätt och hantera ärenden efter liknande synsätt. Men samtidigt är en del av förändringen nya uppgifter som någon annan kanske haft tidigare. Vidare blir det en del av processen att profilera sig, och efterhand tar var och en ansvar för sin del i projektet, men då med andra förtecken. Det blir därmed en förändring, en kvalitativ förändring och en annorlunda kvalificering. Yrkesidentiteten har utmanats, förändrats och förstärkts. Resultatet kan vara en ny yrkesroll som innehåller både en gemensam yrkeskompetens (vad vi ovan kallat organisatorisk kompetens) och speciell kompetens knuten till den egna speciella professionen. Man kan alltså säga som det står i en självvärderingsrapport: ”Vi har blivit mer generalister än specialister - utan att vi har blivit likadana”. Denna förändring har skett både - mer omärkligt - i additiva lärprocesser och - mer påtagligt och ibland konfliktfyllt - i ackommodativa lärprocesser.

6.4 Sammanfattning och relation till de inledande frågeställningarna
Låt oss med hjälp av de fyra komponenter som vi tidigare använt för att strukturera problem i kunskapsbildning ”på tvären”, sammanfatta ovanstående och relatera till de inledande frågeställningarna (Holmer, 1987, sid 273-274).

Vi har redan nämnt två av dessa komponenter: verklighetsbild och (yrkes-)roll. Verklighetsbild är alltså de grundantaganden – oprövade och prövade antaganden blandade med faktakunskap - som man har om sin omvärld. Yrkesrollen ser vi som de förväntningar som riktas mot en i yrket och som man har på sig själv i yrket. En tredje komponent har vi också behandlat utan att nämna den vid namn. Det är inriktning: Hur har man i DELTA-samverkan formulerat problem, uttryckt önskvärda resultat och valt lämpliga metoder? En fjärde komponent, som vi här vill kalla ramar, hänför sig till olika yttre omständigheter och den rådande miljön i vid bemärkelse.

1. 
   Har projektmedarbetarnas kompetens breddats, fördjupats eller på annat sätt förändrats som följd av att de arbetat inom nya organisations- och samverkansformer?
   

Vi konstaterar att de nya organisations- och samverkansformerna bidragit till att projektmedarbetarnas kompetens breddats och fördjupats. Projekten har präglats av en inriktning som inneburit att man gemensamt och i kontinuerlig samverkan formulerat problemen, uttryckt önskvärda resultat och försökt välja lämpliga metoder. De olika verklighetsbilderna utmanades och påverkades. Man ”letade efter gemensamt språk, gemensamma förhållningssätt och kunskaper” och man ”diskuterade synsätt, metoder och gemensamma mål för det framtida samarbetet” för att nämna några exempel. En följd av denna samverkansinriktning är som framgått ovan en kompetensutveckling i form av nya faktakunskaper och färdigheter samt förändrade förhållningssätt.

2. 
   Har projektmedarbetarna - som ett resultat av att de arbetat inom nya organisations- och samverkansformer - förbättrat sina förutsättningar att genom sin yrkesutövning bidra till ökad välfärd?
   

Genom nyss nämnda samverkansinriktning har utvecklats nya yrkesroller som innehåller både en individuell kompetens knuten till den egna speciella professionen och en gemensam yrkeskompetens - vad vi ovan kallat organisatorisk kompetens. Dessa kompetenser har kunnat innebära ett nytt sätt att arbeta på, där beslut växer fram i nya kommunikationsvägar grundade på gemensamma synsätt. Det har bidragit till en ökad effektivitet och kvalitet i åtgärder och behandlingar.

3. 
   Vilka villkor föreligger för möjligheten att höja de professionellas kompetens och hur relaterar dessa villkor till den politiska och finansiella samordningen?
   

Tre kritiska villkor kan urskiljas. Dessa finns på och rör sig mellan olika nivåer:

A. Yttre omständigheter (ramar). B. Verksamheten i DELTA-aktiviteterna (inriktning).
C. Personalens kvalifikationer (verklighetsbilder och yrkesroller).
A. Ett första villkor är som redan framgått att man överhuvudtaget ges formell möjlighet att samverka över myndighets- och professionsgränser; att det är inte bara är tillåtet att samverka - som medel - utan att det också skall eftersträvas - som mål. I denna kritiska komponent ligger de ramar som omger berörda lokala verksamheter i form av centrala direktiv, anvisningar, önskemål etc och överhuvudtaget hela den myndighetskultur som kan vara mer eller mindre förändringsbenägen och beredd på nya lösningar.
DELTA-aktiviteterna har via gemensamma aktiviteter och en kontinuerlig kontakt med DELTA-sekretariatet och resurspersoner haft en god uppfattning om bakomliggande visioner och mål. Dessa möten, tillsammans med de dagliga kontakterna med personer
som haft sin hemvist i andra myndigheter, har gett information och kunskap om myndigheternas verksamhet, regelverk etc. DELTAs nätverk på olika områden har fungerat som ett personlig och kunskapsmässigt stöd för aktiviteterna samtidigt som man via nätverken har kunnat förankra projektidéer och genomförande.
DELTA- aktiviteterna genomsyrades av strategin att ”ägas lokalt och stöttas centralt”.
I första hand betyder detta att det är mötet mellan Hisingsbon och en handläggare/ projektgrupp som är utgångspunkten för arbetet. Den kan också sägas gälla för de enskilda aktiviteternas styrning och verksamhet. Aktiviteterna har haft stor frihet att utforma sin verksamhet samt organisering och både den politiska och administrativa styrningen har varit främst stödjande och samordnande.
B. Avgörande är också vilka handlingar som genomförs i aktiviteten och som kan medverka till en kompetensutveckling, och vilka samspelsprocesser mellan projekt-medarbetarna och arbetsmiljön som är möjliga att forma och vara aktiv i. Varje åtgärd/ aktivitet har utgått från ett myndighetsgemensamt kartläggningsarbete. Här har man försökt skapa en gemensam värdegrund utifrån Hisingsbons behov samtidigt som man skapat förutsättningar för att få en bättre och gemensam kunskap om brukargruppernas behov och förutsättningar. I aktiviteten har det getts rikliga tillfällen att möta kollegor, brukare och andra intressenter.
Dessa handlingar inom projektramarna och utifrån olika medarbetares utgångspunkter har genererat samspelsprocesser och lärprocesser både på individ- och organisationsnivå: Man har dels diskuterat och bearbetat erfarenheter, verklighetsbilder och myndighetsbaserade synsätt, dels gradvis förändrat projektets verksamhet både vad gäller mål, synsätt och arbetsmetoder
C. Ett tredje villkor ligger hos de professionella som individer och i deras kvalifikationer. Projektmedarbetarna har haft yrkesrelaterad kunskap och yrkeserfarenheter med sig in i aktiviteterna. Genomgående har medarbetarna lång erfarenhet från samma eller liknande verksamheter. Yrkeserfarenheten har lett till tankar och idéer om annorlunda vägar att möta brukarna och att genomföra rehabilitering eller behandling. Många beskriver det som att man hade en klar bild av vad man ville göra. DELTA har inneburit en möjlighet att omsätta dessa tankar i praktiskt arbete tillsammans med andra som också hade tänkt i liknande banor. Den långa arbetserfarenheten var också viktig på andra sätt. Man kände en säkerhet i sin yrkesroll när man gick in i DELTA-samverkan och för vissa innebar projektarbetet att man upplevde en än större tydlighet i sin yrkesroll i förhållande till de andras roller och de specifika krav verksamheten ställde. Medarbetarna var, redan när man sökte till en aktivitet, motiverade för sitt deltagande, men många beskriver det också så att motivationen ökade under tiden när man gavs möjlighet att delta i utformningen av mål och uppläggning av projektverksamheten. Dessutom verkade man beredd att utmana sina egna och andras verklighetsbilder eftersom man sökt alternativ till det arbete man utfört under lång tid.Följande figur sammanfattar de tre villkoren:
Figur 5, tre villkor för möjligheten att höja de professionellas kompetens

______________________________________________________________________________________

Ramar/ Verksamhet/ Kvalifikationer

Omvärlds- handlingar hos de professionella

relaterade

variabler

Myndigheters regelverk Att ”möta” projektmedarbetare, brukare Kunskaper och erfarenheter

verksamhet och praxis och andra nyckelpersoner från liknande verksamhet

SOCSAMs idéer Att ”lyssna” på andras kunskaper, En klar bild av vad man vill

erfarenheter och ”bilder”
DELTA; mål, inriktning Att ”se” kollegornas arbetssätt, Hög grad av förändrings-

och organisering av handläggning, behandlingsarbete, benägenhet

projekten projektrelaterat arbete etc.
Brukarnas situation Att själv ”göra” allt det konkreta Stor motivation att delta i

och behov arbetet med brukarna och det projektet förstärkt av del-

projektorganiserade arbetet aktighet i formulering av

mål och strategi, utform-

ning av projekt och utvärde-

ring
Nätverk i och utanför Att ”medbedöma” bl.a. genom En tydlighet i yrkesrollen

DELTA självutvärdering och att reflektera med in i projektet

över det man gör i projektet

_____________________________________________________________________________________

Sammanfattningsvis kan sägas att DELTAs ramverk, aktiviteternas inriktning och organisering samt individuella förutsättningar tillsammans bildar nödvändiga betingelser för att medarbetarna i aktiviteterna skall kunna utveckla ny kompetens i ett sk utvecklingsinriktat lärande (Ellström, 1996). Den starka betoningen av samverkan och gruppbaserade aktiviteter har lett till ett kollektivt lärande och till att man utvecklat gemensamma synsätt och förhållningssätt och därmed kunnat utveckla gamla samt utforma nya arbetsmetoder. Projekten har utvecklat gemensamma kunskaper, förhållningssätt, attityder och värderingar, de har utvecklat en gemensam bild av den verklighet som skall hanteras. De har format en gemensam kognitiv karta - en lokal teori - som accepteras och förstås av den arbetsgemenskap som varit projektet och dess omedelbara omvärld (Docherty 1996).

7 Resultat - effekter för DELTAs brukare

I detta kapitel är fokus på deltagarna. Vilka som deltagit, vad de erbjudits i DELTA samt vilka effekter DELTA har haft på deltagarna belyses i kapitlet.

Källorna till detta avsnitt är övervägande kvantitativa. Data från den sk SOCSAM-studien har använts liksom data från enkäter som utvecklats för specifika projekt. Originalanalyser har utförts av dessa data. Dessutom har några tidigare analyser utförda på samma data återgivits.
Information om antal deltagare i DELTA har erhållits från DELTAs kansli som inhämtat dessa uppgifter som del av rutinuppföljningen av projekten. Statistik över medborgare på Hisingen har erhållits från Göteborgs stads hemsida samt Göteborgs stads statistikkontor.
Samtliga självvärderingsrapporter från aktiviteterna har granskats. Några av de externa utvärderingsrapporterna sammanfattas och diskuteras i kapitlet. Granskandet och återgivandet av dessa rapporter har gjorts med en kombinerad kvalitativ och kvantitativ ansats.

7.1 Vilka är brukarna – vilka har vi nått?
DELTA och Hisingsborna – behov av offentlig försörjning

DELTA-samverkans huvudsakliga målgrupp har varit Hisingsbor i åldrarna 16-64 år, som är eller har stor risk att bli långtidssjukskrivna, långtidsarbetslösa och/eller beroende av socialbidrag. DELTA har särskilt riktat sig till personer med varaktig komplex problematik som är i behov av insatser från flera myndigheter och/ eller yrkesgrupper. Analysen som presenteras i detta avsnitt syftar till att beskriva hur deltagarna fördelar sig mellan de olika målgrupper DELTA-aktiviteterna riktat sig samt till att belysa hur stor andel av de tänkta målgrupperna på Hisingen som har haft kontakt med någon DELTA- aktivitet.

Det bor ca 78 000 personer i åldrarna 16-64 år på Hisingen (år 2000). Av dessa var i december 2000 ca 2 500 personer långtidssjukskrivna (mer än två månader); ca 6 000 personer hade socialbidrag; och ca 1 000 personer var långtidsinskrivna på arbets-förmedlingen (mer än två år)⁴. Det saknas statistik över antalet personer som har (eller har behov av) kontakt med flera myndigheter samtidigt.
Under 2000 deltog 5 682 personer i individinriktade aktiviteter i något DELTA projekt, varav 2 598 i arbetslivsinriktade projekt och 3 085 i socialmedicinska och/eller hälsofrämjande projekt. Således har ca 7,4% av Hisingsborna i åldrarna 16-64 deltagit i någon DELTA-aktivitet under 2000. 3,4% har deltagit i någon arbetslivsinriktat aktivitet och 4,0% i någon socialmedicinskt och/eller hälso-främjande aktivitet. Därutöver registrerades år 2000 ca 5 000 besök (gjorda av ett okänt antal personer) i projektaktiviteter som riktat sig till grupper av individer, t.ex. informations- och utbildningsaktiviteter.
Av de 5 682 personer som deltagit i individinriktade DELTA aktiviteter någon gång under 2000 var ca 1 400 (25%) sjukskrivna vid tidpunkten då aktiviteten påbörjades, 500 (9%) hade varit sjukskrivna mer än två månader, 3 500 (60%) var arbetslösa, 695 (12%) hade A-kassa och ca 2 500 (44%) hade socialbidrag. Ungefär 1 100 personer (19%) tillhörde inte någon av dessa kategorier⁵. Flera av dessa kategorier är kraftigt överlappande. Långtidssjukskrivna är en undergrupp av sjukskrivna. Många arbetslösa har socialbidrag. En och samma person kan samtidigt vara arbetslös och sjukskriven och samtidigt uppbära både sjukpenning och socialbidrag. Summan av procenttalen blir därför inte 100%.
Ungefär 75% av deltagarna hade någon typ av offentligt försörjningsstöd vid start i projektet. Andelen som samtidigt uppbar flera olika typer av offentlig försörjning var emellertid ganska liten (figur 6).

Figur 6, andel deltagare med olika antal offentliga försörjningskällor under 6 månader innan start i aktivitet

En fråga av intresse för att analysera DELTAs påverkan på de tänkta målgrupperna på Hisingen är hur stor andel av långtidssjukskrivna Hisingsbor, långtidsarbetslösa eller långtidsinskrivna Hisingsbor respektive Hisingsbor med socialbidrag som har haft kontakt med någon DELTA-aktivitet. I figur 7 har antalet långtidssjukskrivna personer och personer med socialbidrag aktuella i något DELTA projekt en given månad (december 2000) relaterats till antalet långtidssjukskrivna Hisingsbor respektive Hisingsbor med socialbidrag samma månad.

Uppskattningsvis 25% av dem som hade socialbidrag respektive 14% av dem som var långtidssjukskrivna var i kontakt med en individinriktad DELTA-aktivitet i december 2000 (figur 7). Detta ger en grov översiktsbild över andelen av dessa målgrupper som vid ett given tillfälle är i DELTA aktivitet.
De som tillhör gruppen långtidsarbetslösa och/eller långtidsinskriva har i stor utsträckning socialbidrag. Det kan antas att de flesta av dessa är en undergrupp till gruppen med socialbidrag i figur 6, medan ett fåtal tillhör gruppen som inte har socialbidrag och inte har sjukpenning. Baserat på detta antagande kan man göra en grov uppskattning att ca 60% av deltagarna i individinriktade DELTA-aktiviteter tillhör målgrupperna långtidssjukskrivna, långtidsarbetslösa och/eller socialbidrags-tagare, medan resterande 40% inte tillhör någon av dessa målgrupper. Den sistnämnda gruppen innefattar dels personer med egen försörjning som inte är sjukskrivna, dels personer med kort tids sjukskrivning eller korts tids arbetslöshet bakom sig.
När det gäller långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna på Hisingen är det svårare att ange i vilken utsträckning de deltagit i någon DELTA-aktivitet. Detta beror på att vi saknar systematiskt insamlad information om antal långtidsarbetslösa respektive långtidsinskrivna i DELTA-samverkan. Däremot finns information om antalet arbetslösa i projekten och antal i arbetsmarknadspolitisk åtgärd. I december 2000 fanns ca 2 100 deltagare i DELTA som var arbetslösa eller som var i arbetsmarknads-politisk åtgärd, varav ca 1 550 deltog i DELTAs arbetslivsinriktade aktiviteter. I december 2000 fanns på Hisingen ca 3 400 arbetslösa och 1 800 i arbetsmarknads-politisk åtgärd. Av dessa var ca 1 100 långtidsinskrivna och ca 1 000 var långtidsarbetslösa. De sistnämnda kategorierna är kraftigt överlappande.
Man kan uppskatta att ca 40% av de Hisingsbor som i december 2000 var arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitisk åtgärd deltog i något DELTA- aktivitet. Ca 30% deltog i arbetslivsinriktade DELTA-aktiviteter. Vi kan inte med säkerhet säga hur många deltagare som var långtidsarbetslösa eller långtidsinskrivna. Sannolikt är de flesta av de 1550 som var arbetslösa eller i arbetsmarknadspolitisk åtgärd och som deltagit i de arbetslivsinriktade aktiviteterna långtidsarbetslösa och/eller långtidsinskrivna. Således är det sannolikt att majoriteten av de som var långtidsarbetslösa och/eller långtidsinskrivna på Hisingen i december 2000 deltagit i någon arbetslivsinriktat DELTA- aktivitet samma månad.
Figur 7, 78 000 Hisingsbor 16-64 år december 2000

I DELTA

Ej i DELTA




Personer som ej har socialbidrag och ej är långtidssjukskrivna

68500 Hisingsbor

6000 Hisingsbor

1500

Personer med socialbidrag

2500 Hisingsbor

Långtidssjukskrivna

350

Figuren visar ungefärligt antal personer i DELTA december 2000 med socialbidrag respektive personer som är långtidssjukskrivna relaterat till totala antalet Hisingsbor med socialbidrag respektive Hisingsbor som är långtidssjukskrivna samma månad. (Totala antalet personer i DELTA-aktivitet i december 2000 var ca 3150).

Sociala och demografiska förhållanden

Figur 8 visar sociodemografisk profil för de projektdeltagare som deltagit i SOCSAM studien jämfört med Hisingsbor mellan 16 och 64 år. Som förväntat är betydligt högre andel av projektdeltagarna arbetslösa jämfört med Hisingsbor mellan 16 och 64 år. Deltagarna har lägre utbildningsnivå än Hisingsborna och en högre andel som inte är födda i Sverige.

Deltagarprofilen i de socialmedicinska aktiviteterna skiljer sig från deltagarprofilen för de arbetslivsinriktade aktiviteterna när det gäller samtliga studerade variabler: de har en större andel deltagare som är över 40 år, en större andel deltagare är kvinnor, en större andel har eftergymnasial utbildning, majoriteten arbetar eller studerar, en mindre andel än i de arbetslivsinriktade projekten är ej födda i Sverige samt en mindre andel är ensamstående.

Figur 8, profil på deltagare 2000 i DELTA-projekt som främst erbjuder
individinriktade aktiviteter. Antal (andel i procent)

	Boende Hisingen 16-64 år, år 2000 (N=77989)	DELTA, utvärderade
		Totalt	Deltagare i arbetslivs-inriktade aktiviteter	Deltagare i social-medicinskt inriktade aktiviteter
Antal i enkätstudie	-	2389	1218	1171
Åldersgrupper 16-19 20-29 30-39 40-49 50-59 60-64	5225 (7) 35057 (45) 37707 (48)	46 2) 766 (32) 704 (30) 534 (22) 292 (12) 44 (2)	45 (4) 535 (44) 315 (26) 231 (19) 85 (7) 6 (1)	1 (0) 231 (20) 389 (33) 303 (26) 207 (18) 38 (3)
Kön Kvinnor Män	37844 (49) 40145 (51)	1364 (57) 1025 (43)	524 (43) 694 (57)	840 (72) 331 (28)
Högsta utbildning* Grundskola Gymnasium –2år Gymnasium 3år Eftergymn utb	10284 (18) 20629 (37) 9585 (17) 15111 (27)	716 (31) 571 (25) 691 (30) 320 (14)	398 (33) 269 (22) 421 (35) 118 (10)	318 (29) 302 (28) 270 (25) 202 (18)
Huvudsaklig** sysselsättning Arbete Studier Arbetslös Arbetsm. pol. åtg. Annat	48645 (62) ? 3320 (4) 1776 (2) ?	716 (30) 115 (5) 1084 (46) 355 (15) 105 (4)	60 (5) 20 (2) 811 (67) 314 (26) 10 (1)	656 (57) 95 (8) 273 (24) 41 (4) 95 (8)
Född i Sverige*** Ja Nej	97836 (80) 24301 (20)	1358 (57) 1018 (43)	552 (46) 658 (54)	806 (69) 360 (31)
Familje- situation **** Ensamstående Ensamst. med barn Sambo/gift Sambo/gift med barn	? 15247 ? 35802	1043 (44) 325 (14) 360 (15) 628 (27)	686 (57) 140 (12) 130 (11) 252 (21)	357 (31) 185 (16) 230 (20) 376 (33)