Detta är en dokumentmall för examensarbeten

Uppfattningar av om behovet tillgodoses

Behov och efterfrågan

Majoriteten av handläggarna uppfattar att behandling inte längre ingår i insatsen. Personkrets 1 och 2 är enligt handläggarna i mest behov av behandling vilket gör att inte lika många ansöker om rådgivning och annat personligt stöd. En annan orsak till minskningen av rådgivning och annat personligt stöd är neddragningen på kommunala gruppbostäder. Enligt råd- och stödhandläggarna ökar efterfrågan av insatser om brukaren vet vilka som ingår i teamet.

Skilda åsikter om minskningen

Flera av råd- och stödhandläggarna uppfattar att rådgivning och annat personligt stöd inte längre är lika intressant då insatsen inte innehåller behandling. Enligt råd- och stödhandläggarna uppfattas personkrets 1 och 2 att vara mest i behov av behandlande insatser. Detta leder till att inte lika många ansöker om rådgivning och annat personligt stöd eftersom det är behandling de behöver.
Några av råd- och stödhandläggarna anger att det finns personer som fortfarande har gällande beslut som är tagna före år 1997 då behandling fortfarande ingick i insatsen. Dessa beslut har efterhand avslutas efter inventering av de gamla och icke tidsbegränsade besluten. Enligt dessa råd- och stödhandläggare är detta är en förklaring till minskningen av råd och stöd ansökningar. En handläggare kommenterar minskningen av insatsen rådgivning och annat personligt stöd såhär:
Jag kan inte se alla, dom 8000 har jag inte avslutat men rätt många. Behovet har upphört…
Ett fåtal av råd- och stödhandläggarna menar att landstinget ett par år efter att LSS- lagen infördes ändrade sin syn på varifrån behovet i första hand ska tillgodoses.
Det tog några år från landstingets sida att säga att vi växlar över och att vi ger det mesta som HSL insats i stället för enligt rättighetslagen…

En av råd- och stödhandläggarna uppger att man inte längre uppmanar brukaren eller dennes företrädare att söka rådgivning och annat personligt stöd. Detta för att många missuppfattar denna insats och tror att behandling kan ingå. Detta har därmed bidragit till minskning av råd och stöd ansökningar. Vidare uppfattar handläggaren att många ansöker om rådgivning och annat personligt stöd eftersom benämningen låter väldigt bra, utan att de egentligen vet vad insatsen omfattar. En kommentar är följande:

För om det står rådgivning och annat personligt stöd så låter det väldigt käckt. Det skulle vi väl vilja ha lite till mans allihop då och då i livet…
Majoriteten av råd- och stödhandläggaren är överens om att minskningen kan bero på att kommunerna drar ner på sina gruppbostäder och gör om dessa till boende med assistent i stället. Uppfattningen är den att kommunen då kommer undan ansvaret och kostnaden överförs till landstinget.
Förklaringen kan vara just den här att kommunerna drar ner på sina gruppbostäder, det gör ju att det automatiskt blir en minskning…
Några av råd- och stödhandläggarna uppfattar att handledning till personal inom kommunen till viss del har mättats. Efterhand har personalen blivit bättre på t.ex. bemötande och behovet av handledning har därmed upphört. Inledningsvis var det mycket för kommunen att ta emot en helt ny målgrupp som omfattas av LSS.

Faktorer som inverkar på efterfrågan

Några av råd- och stödhandläggarna uppger att de flesta som tillhör habiliteringens målgrupp har någon form av insats från rådgivning och annat personligt stöd. Det råder delade meningar om behovet av insatsen har ökat eller minskat. Några få råd- och stödhandläggare anser att det är personkrets 1 som efterfrågar mer rådgivning och annat personligt stöd i form av samtalsstöd och handledning. Några av råd- och stödhandläggarna uppfattar att efterfrågan ökar då man vet vilka som finns i teamet. Följande kommentar ges om den vakanta psykologtjänsten:
Ett tag hade vi ingen och då är efterfrågan ingen heller…
Några av råd- och stödhandläggarna uppfattar att efterfrågan ser olika ut beroende på årstid. De uppfattar att brukarna är oroligare och stökigare på hösten vilket gör att de i högre grad efterfrågar rådgivning och annat personligt stöd. Handläggarna märker däremot att det på sommaren är lägre söktryck på insatsen. Flera av handläggarna uppfattar att efterfrågan av rådgivning och annat personligt stöd inte har ökat. Däremot har habiliteringsansvaret inom ramen för HSL ökat i och med etablerandet av LASS- boenden.

Metoddiskussion

När missivbreven skrevs trodde författarna att LSS- handläggare var den benämning som skulle användas på deltagarna/informanterna. Därav användes denna benämning i missivbreven (bilaga 1 & 2). Under arbetets gång har det framkommit att råd- och stödhandläggare är en mer adekvat benämning då kommunens handläggare kallas LSS- handläggare. Det var svårt att rekrytera deltagare/informanter till denna studie, då få personer arbetar med insatsen rådgivning och annat personligt stöd. En utvidgning av det geografiska området gjordes därför till att omfatta ytterligare ett landsting. Synen på rådgivning och annat personligt stöd ser olika ut beroende på vart i landet man befinner sig. Vi anser samtidigt att det är intressant att få fler infallsvinklar på problemområdet.
Wibeck (2000) anger att fokusgruppintervjuer inte syftar till att kunna dra några större generella slutsatser. Detta material kan inte generaliseras till andra råd- och stödhandläggare då få personer intervjuats och mättnad inte har uppnåtts inom ämnet. För att kunna göra generaliseringar på en djupare plan krävs fler studier inom området. Detta för att hitta mönster och specifika värderingar hos råd- och stödhandläggare angående deras uppfattningar om insatsen rådgivning och annat personligt stöd.
I de två fokusgruppintervjuerna som genomfördes fanns det enbart tre deltagare i varje grupp. Wibeck (2000) rekommenderar att det inte ska finns färre än fyra och inte fler än sex deltagare i en fokusgrupp. Vidare anger Wibeck att tre deltagare kan påverka studiens trovärdighet negativt. Begreppet trovärdighet handlar enligt Wibeck om att forskaren verkligen har studerat det som var avsett att studera och att rätt tolkning har gjorts av det som studerats. Tre deltagare i en fokusgrupp kan leda till att var och en kan fungera som medlare mellan de andra parterna. Enskilda deltagare kan även försöka hålla sig i bakgrunden och låta de andra föra talan. Wibeck anser också att den enskilde deltagaren kan försöka spela ut de andra två deltagarna mot varandra. De fokusgruppintervjuer som författarna genomförde upplevdes ha fungerat väl vilket är positivt för studiens trovärdighet. Några deltagare upplevdes som tystare än andra. Detta kan ha berott på gruppsammansättningen, personlighetsdrag, eller andra okända orsaker. Wibeck (2000) anger att minimikravet för antalet fokusgrupper är tre stycken. Det mest fördelaktiga hade varit att genomföra tre fokusgrupper med fyra deltagare i varje grupp. Detta tillvägagångssätt hade stärkt studiens trovärdighet då det blir mindre risk att deltagarna fungerar som medlare mellan de andra deltagarna.
Gruppsammansättningen i en av fokusgrupperna bestod av en verksamhetschef, en som inte längre tjänstgör inom rådgivning och annat personligt stöd samt en verksam råd- och stödhandläggare. Wibeck (2000) menar att fokusgrupper där både chefer och underordnande deltar kan påverka samspelet i gruppen och därmed få negativa följder för studiens trovärdighet. Chefen kan upplevas ha expertkunskaper och därför kan de andra deltagarna hämmas i diskussionen. Studiens trovärdighet stärktes av att det upplevdes vara en avslappnad och öppen diskussion där alla fick komma till tals. Den deltagaren som inte längre arbetade inom rådgivning och annat personligt stöd upplevdes ändå vara uppdaterad inom området. Denna deltagare bidrog även starkt till information ur ett historiskt perspektiv. I den andra fokusgruppintervjun fanns det en deltagare som arbetade utanför vuxenhabiliteringen med rådgivning och annat personligt stöd. Dennes deltagande bidrog till nya intressanta aspekter av insatsen rådgivning och annat personligt stöd och dess innehåll.
Deltagarna i de båda fokusgruppintervjuerna kände varandra sedan tidigare. Wibeck (2000) menar att det inte finns några övervägande skäl till att inte använda redan existerande grupper som fokusgrupper. Genom att använda grupper där deltagarna redan känner varandra kan detta bidra till att ingen känner sig osäker på att delta i diskussionen vilket stärker studiens trovärdighet. Det upplevdes som om att alla deltagarna flikade in i diskussionen då de kände sig manade. Wibeck (2000) anger att redan existerande grupper kan medföra att viktiga ämnen inte belyses då de anses vara självklara inom gruppen. Dessutom kan diskussionen få en intern prägel då deltagarna refererar till sådant som bara de själva känner till. Under de fokusgruppintervjuer som genomfördes var deltagarna väldigt förklarande då författarna inte förstod innebörden i det som sades. Detta anses ha haft positiv inverkan på studiens trovärdighet.
Trost (1997) tar upp etiska problem och riskfaktorer i samband med fokusgruppintervjuer som kan påverka studiens trovärdighet negativt, oavsett antalet deltagare i gruppen. De enskildas åsikter kan föras vidare av deltagarna till utomstående, därmed följs inte tystnadsplikten inom gruppen. Även Wibeck (2000) tar upp dilemmat med att deltagarna i en fokusgrupp kan hämmas då tystnadsplikt inte råder deltagarna emellan. Det upplevdes inte som att deltagarna kände sig obekväma med att dela med sig av sina erfarenheter. Vid båda fokusgruppintervjuerna var det en avspänd stämning. Att deltagarna ville dela med sig och berätta om sina erfarenheter gjorde att deras svar blev mer trovärdiga därmed stärks studiens trovärdighet.
Då det inte var möjligt att genomföra en fokusgruppintervju för fyra deltagare valdes istället fyra enskilda intervjuer. Enligt Morgan (1996) blir resultatet mer omfattande i en fokusgruppintervju jämfört med enskilda intervjuer. Detta p.g.a. att deltagarna kan ifrågasätta varandra och utveckla sina åsikter. Samtidigt skriver Wibeck (2000) att enskilda intervjuer kan vara ett komplement till fokusgruppintervjuer. Vi anser att informationen från de enskilda intervjuerna bidrog till att resultatet blev mer omfattande och gav nya infallsvinklar.
I de enskilda intervjuerna var två av informanterna förhållandevis nya på sina arbeten. Båda dessa informanter påpekade att de var nya och kände viss osäkerhet inför intervjun. Även om två av informanterna var nya, anses deras medverkan var betydelsefull för studien. En av de enskilda intervjuerna genomfördes per telefon. Depoy och Gitlin (1999) anger att intervjuer antingen kan genomförs genom ett personligt möte eller via telefon. Malterud (1998) anger att telefonintervjuer kan påverka studiens trovärdighet negativt. Genom telefonintervju kan information gå förlorad då man inte ser personens mimik och kroppsspråk.

Samspelet kunde ha varit bättre om intervjuarna träffat personen i verkligheten. Informantens svar kan ha blivit begränsade eftersom intervjuarnas engagemang och intresse inte visuellt kunde noteras av informanten. Detta kan ha påverkat studiens trovärdighet negativt. Valet av att genomföra telefonintervju gjordes av praktiska och tidsmässiga skäl. Intervjun var tvungen att genomföras på annan ort och studien omfattar endast av tio veckor. Trovärdigheten för telefonintervjun stärktes av att ljudupptagningen blev väldigt bra. Högtalarfunktion fanns på den telefon som användes, vilket gjorde att båda författarna kunde vara delaktiga vid intervjun.

Wibeck (2000) anger att intervjuaren kan ta för stor plats och inte tillåta deltagarna att fritt ventilera frågeområdena, på så sätt hämmas diskussionen och studiens trovärdighet minskar. Intervjuarna kan ha påverkat fokusgrupperna och de enskilda intervjuerna. Diskussionen upplevdes inte ha styrts för mycket av intervjuarna. Vid intervjutillfällena intog intervjuarna olika roller. En av intervjuarna fungerade som ledare medan den andra fungerade som aktiv lyssnare och ställde följdfrågor. Genom denna uppdelning kunde informationen kompletteras och därmed stärktes insamlingen av information och trovärdigheten för studien. Deltagarna/informanterna upplevde att frågorna var öppna och omfattande. För att bekräfta den information som kommit fram genom de öppna frågorna användes slutligen ledande frågor. Wibeck (2000) anger att en studies tillförlitlighet ökar om samma person leder samtliga intervjuer i studien. Eftersom studien bygger på delat ansvarstagande ansågs inte detta vara möjligt att genomföra. Wibeck anger att en studie är tillförlitlig om olika intervjuare kommer fram till samma resultat när de studerar ett fenomen.
Depoy och Gitlin (1999) anser att man kan stärka studiens trovärdighet genom att transkriberingen sker snarast efter datainsamlingen, då informationen fortfarande är i färskt minne. Transkriberingarna gjordes mellan 1 till 2 dagar efter intervjuerna. Ljudupptagningen från bandspelaren för vissa av deltagarna/informanterna var bristfällig, därför kan viss information ha gått förlorad. Trovärdigheten hade förbättrats om två MP3- spelare hade använts för ljudupptagning.
Trost (1997) anser att transkriberingen av information vid fokusgruppintervjuer kan blir problematisk då det är många personers olika röster och tonlägen att ta hänsyn till. Det kan därför bli svårt att hålla reda på vem som gjort specifika uttalanden. Wibeck (2000) menar att en fokusgruppintervju kan bli oorganiserad och svåranalyserad då det är många deltagare att hålla reda på. För att stärka studiens trovärdighet fick fokusgruppdeltagarna inledningsvis presentera sig själva i samband med ljudupptagningen, för att underlätta transkriberingsarbetet. Då det enbart var tre deltagare i varje grupp var det lätt att särskilja rösterna ifrån varandra.
Depoy och Gitlin (1999) menar att reflektion innebär att forskaren gör en granskning av hur det egna perspektivet kan ha påverkat resultatet. Reflektion användes fortlöpande som självgranskningsprocess för att stärka trovärdigheten i studien. Genom anteckningar har reflektion gjorts över hur tidigare erfarenheter och förutfattade meningar kan ha inverkat på det slutliga resultatet. Då ingen yrkeserfarenhet finns inom det studerade området kan det ha påverkat förståelsen för råd- och stödhandläggarnas arbete. Vi ser omvärlden ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv jämfört med råd- och stödhandläggarna som har en annan bakgrund. Detta kan ha bidragit till att diskussionen blivit mer intensiv då det fanns mycket att fråga om, samtidigt som det kan ha lett till missuppfattningar.
Granskning utförd av kollegor är en teknik som enligt Depoy och Gitlin (1999) används för att stärka tillförlitligheten i studien. Detta görs för att säkerställa att dataanalysen verkligen representerar fenomenet som har studerats. Vidare menar Depoy och Gitlin att tillvägagångssättet innebär att flera forskare oberoende av varandra genomför analysen av informationen för att sedan jämföra om resultaten överensstämmer. Inledningsvis läste författarna självständigt igenom materialet för att hitta lämpliga teman. Därefter sorterades meningsbärande enheter ut och den viktigaste informationen i dessa enheter tydliggjordes. Denna information kodades därefter för att organisera upp studiens innehåll. Efter detta bildades undergrupper av vissa koder. Avslutningsvis omformulerades de teman som tidigare bildats och de fick utgöra huvudrubrikerna för koderna. Därefter jämfördes analyserna med varandra. Sedan valdes de mest lämpliga huvudrubrikerna och koderna ut. Den beskrivande texten skrevs sedan tillsammans. Detta tillvägagångssätt stärkte studiens tillförlitlighet.
En studies trovärdighet kan styrkas genom deltagarkontroll anser Depoy och Gitlin (1999). En deltagarkontroll innebär att deltagaren/informanten får ta del av forskarens antaganden för att kontrollera om de är adekvata. Depoy och Gitlin pekar vidare på att det annars finns risk för att forskaren lägger in sina egna värderingar för mycket i analysarbetet. Det hade varit önskvärt att genomföra en deltagarkontroll för att undersöka om deltagarnas/informanternas åsikter uppfattats på ett korrekt sätt. Med hänsyn till studiens tidsbegränsning var inte detta möjligt att genomföra.

Enligt Wibeck (2000) spelar miljön roll för hur olika typer av intervjuer fortlöper. I forskning har det framkommit att diskussionen blir mer livlig i små rum jämfört med i stora rum. Det upplevdes vara lagom storlek på rummen vilket stärker studiens trovärdighet. Vidare anger Wibeck att deltagare/informanter kan hämmas i diskussionen om de befinner sig i en främmande miljö. Wibeck menar att trovärdigheten kan hotas i obekanta miljöer. Det kan därför vara fördelaktigt för deltagarna/informanterna att vara på hemmaplan. En av fokusgruppintervjuerna och två av de enskilda intervjuerna genomfördes i för deltagarna/informanterna okänd miljö. Enligt vår egen uppfattning flöt dessa intervjuer på bra vilket därmed stärker studiens trovärdighet. Krueger (1994) menar att fika som inledning till diskussionen kan leda till att atmosfären blir mer avdramatiserad och avspänd. De intervjuer som var på bortaplan för deltagarna/informanterna inleddes med fika för att få en mer avslappnad diskussion. Detta gjorde att konversationen sattes igång på ett naturligt sätt vilket kan ha förbättrat studiens trovärdighet.