Detta är en dokumentmall för examensarbeten

Inledning

Socialstyrelsen har beslutat att utreda varför habilitering och rehabilitering för personer som omfattas av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS, 1993:387) har minskat. Det är osäkert om personer som berörs av denna lag får sina behov av habilitering och rehabilitering tillgodosedda inom ramen för den verksamhet som bedrivs enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL, 1982:763).
I utredningen av Persson (2004) framkommer att insatsen rådgivning och annat personligt stöd enligt 9 § p.1 i LSS måste förtydligas. Utredarens huvudförslag är att rådgivning och personligt stöd kan innehålla habilitering och rehabilitering om behoven inte kan tillgodoses genom HSL. I yttrande över betänkandet LSS- Särskilt personligt stöd (SOU 2004:103) stödjer Socialstyrelsen Perssons huvudförslag men anser att förslaget innehåller komplikationer.
År 1999 hade 18 600 personer beviljats insatsen rådgivning och annat personligt stöd enligt kommittédirektivet (2006). De senaste fem åren har insatserna inom rådgivning och annat personligt stöd minskat. Socialstyrelsen (2006a) anger att den första oktober 2005 hade 10 500 personer fått insatsen rådgivning och annat personligt stöd beviljad. Enligt kommittédirektivet (2006) är det övergripande målet med Socialstyrelsens uppdrag att få en översyn av LSS för att utveckla och förbättra denna lag. Uppdragets centrala fråga är om LSS kan användas som redskap för att uppfylla de handikappolitiska målen. Hälsohögskolan i Jönköping har fått i uppdrag att utreda orsakerna till minskningen av rådgivning och annat personligt stöd samt om de handikappolitiska målen används som redskap i arbetet med LSS. Arbetsterapeutstudenter bedriver förstudier till detta uppdrag och vi ingår som en del i dessa förstudier.

En översyn av LSS där de handikappolitiska målen lyfts fram i lagtexten kan göra att människor med omfattande funktionshinder får sina rättigheter tillgodosedda gällande delaktighet, gemenskap och tillgänglighet. Genom ett förtydligande av lagtexten kan verksamma arbetsterapeuter på ett tydligt sätt veta hur arbetet inom rådgivning och annat personligt stöd ska utformas och vad det ska innehålla. En revidering av LSS kan bidra till att personer med funktionshinder får en stärkt ställning som samhällsmedborgare och en möjlighet att leva ett självständigt liv efter sina egna förutsättningar. Detta kan ske genom ökad kunskap och integrering. Genom att personer med funktionshinder integreras skapas ett samhälle där plats finns för alla människor. På detta sätt kan fördomar minskas och en förståelse skapas för människor med andra förutsättningar.

Bakgrund

Handikappolitiska principer och mål

Grunewald och Leczinsky (2005) anger att det finns sex bärande principer som ska genomsyra svensk handikappolitik. Dessa principer är; tillgänglighet, inflytande, självbestämmande, delaktighet, helhetssyn och kontinuitet. Grunewald och Leczinsky (2005) anser att principen tillgänglighet handlar om att personer med funktionshinder ska ha samma möjlighet som andra människor att använda teknisk utrustning, beträda allmänna lokaler eller använda sig av allmänna kommunikationer. Socialstyrelsen beskriver (2006b) att principen inflytande kan införlivas genom att individen har inflytande på de insatser som planeras antingen från socialtjänstlagen (SoL, 2001: 453) eller lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS: 1993:387). På detta sätt kan även principen om individens självbestämmanderätt hävdas. Grunewald och Leczinsky kommenterar personer med funktionshinders rätt att aktivt delta i samhällslivet. De anser att genom att se personen med funktionshinder som en aktiv deltagare i samhället avvisas tanken på denne individ som ett objekt eller en person som enbart är föremål för åtgärder. Socialstyrelsen (2006b) anser att en verksamhet som har ett handikappolitiskt synsätt måste ha en helhetssyn av människan. En helhetssyn av människan innebär att individens hela sociala situation och problematik sätts i relation till den miljön hon lever i. Sjöberg (2003) uppger att det råder ett kontinuitetskrav inom handikappolitiken. Det innebär att personer som beviljas insatser via lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ska vara trygga i att insatsen inte plötsligt upphör eller förändras. Sjöberg anser vidare att insatserna regelbundet måste följas upp för att veta om individens behov tillgodoses på bästa sätt.
Socialdepartementet (2000) har utarbetat en nationell handlingsplan för handikappolitiken, ”Från patient till medborgare”. I handlingsplanen anses att alla medborgare ska vara personer med skyldigheter och rättigheter. Det finns tre huvudmål med handikappolitiken. Socialdepartement (2000) anger för det första att alla människor ska leva i gemenskap i samhället. För det andra ska samhället vara tillgängligt för att alla människor ska känna sig fullt delaktiga. Socialdepartementet (2000) anger som tredje huvudmål att levnadsvillkoren ska vara likvärdiga för alla människor med funktionshinder. Handlingsplanen gäller från år 2000 och alla mål beräknas vara uppfyllda år 2010.
Enligt Socialdepartementet (2000) har regeringen det kollektiva ansvaret för att de handikappolitiska målen uppfylls. Regeringens ministrar ansvarar för att det finns ett handikapperspektiv inom sitt politikerområde. Statliga myndigheter ska även ha ett handikapperspektiv och bör vara ett föredöme när det gäller tillgänglighet. Vidare anser Socialdepartementet (2000) att alla samhällssektorer ska ha ett handikapperspektiv vilket innebär t.ex. att lokaler och information ska vara tillgängliga för alla år 2010.

FN: s standardregler

Förenta Nationerna (FN) är en organisation som arbetar aktivt inom många olika områden, däribland handikappfrågor, enligt Socialdepartementet (2006). De svenska handikappolitiska målen som nämns under föregående rubrik, har FN: s standardregler som utgångspunkt. FN: s generalförsamling antog år 1993 ett förslag om att det ska finnas internationella regler för personer med funktionshinder, detta uppger Socialdepartementet (2006). Dessa regler är 22 till antalet och benämns standardregler. Med hjälp av dessa regler ska personer med funktionshinder kunna garanteras delaktighet och jämlikhet. Standardreglerna berör alla aktörer i samhället såsom regeringen, offentliga organ och företag. Dessa aktörer ansvarar tillsammans för att reglerna ska bli respekterade och välkända samt bidra till att samhället ska bli tillgängligt för alla människor.
Utifrån standardreglerna, som beskrivs av Socialdepartementet (2006) har det utarbetats vissa begrepp som används i den svenska handikappolitiken. Dessa begrepp är rehabilitering, funktionsnedsättning, förebyggande åtgärder samt delaktighet och jämlikhet.
Enligt Socialdepartementet (2006) ska människor med funktionshinder erbjudas rehabilitering för att de ska kunna uppnå eller vidmakthålla funktionsförmåga och självständighet i största möjliga mån. Vidare anser Socialdepartementet (2006) att alla individer med en funktionsnedsättning ska få all den rehabilitering som är nödvändig oavsett omfattningen av funktionshindret. När rehabiliteringsinsatser planeras och organiseras ska individen med funktionshinder och dennes familj få möjlighet att delta. Socialdepartementet (2006) pekar på att den expertkunskap som handikapporganisationer har ska tas tillvara när rehabiliteringsprogram utarbetas och utvärderas.
Funktionsnedsättning anges av Socialdepartementet (2006) innebära att människor har sjukdomar, tillstånd eller skador som leder till ett funktionshinder. Dessa skador, sjukdomar och tillstånd kan vara av varaktig eller övergående karaktär.
Förebyggande åtgärder syftar enligt Socialdepartementet (2006) till att förhindra att skador och sjukdomar av fysisk, intellektuell eller psykisk karaktär uppstår. Dessa åtgärder ska även se till att förhindra att skador och sjukdomar ger bestående funktionsnedsättningar.
Socialdepartementet (2006) anger att service, information, aktiviteter och dokumentation i omgivningen ska vara tillgänglig för alla människor. Därigenom kan delaktighet och jämlikhet främjas. Vidare anger Socialdepartementet (2006) att begreppen delaktighet och jämlikhet medverkar till att det är individens behov man utgår ifrån vid planering av vilka insatser som ska genomföras. Även utbildning, social service, hälso- och sjukvård samt arbetsmarknad ska stödja att individer med funktionsnedsättningar blir delaktiga och jämlika.
För att individen ska få samma förutsättningar för delaktighet som övriga medborgare anger Socialdepartementet (2006) att individen måste garanteras tillgången till stöd och service. Individen ska exempelvis vara berättigad sådana hjälpmedel som möjliggör oberoende samt att personen ska kunna utföra sina aktiviteter. Enligt Socialdepartementet (2006) är det viktigt att personlig assistans, tolkservice, hjälpmedel och utrustning finns tillgänglig och att de uppfyller de behov som finns hos individen.
Alla länder som ingår i Förenta Nationerna (FN) har åtagit sig att följa standardreglerna. Enligt Socialdepartementet (2006) är de inte juridiskt bindande men blir en folkrättslig praxis då de används av ett stort antal länder.