Detta är en dokumentmall för examensarbeten

Syfte

Syftet med denna studie var att beskriva råd- och stödhandläggares uppfattningar av insatsen rådgivning och annat personligt stöd för personer som tillhör personkrets 1 och 2, inom ramen för lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Material och metod

Med utgångspunkt från syftet i denna studie gjordes en kvalitativ undersökning. Inspiration till denna studie har hämtats ifrån den deskriptiva ansatsen. Enligt Carlsson (1997) är syftet med en kvalitativ deskriptiv metod att ge en detaljerad beskrivning av verkligheten genom att undersöka ett fenomen. Malterud (1998) anger att i den deskriptiva ansatsen är föremålet för undersökningar en utvald målgrupp. Informationen samlades in från råd- och stödhandläggare genom fokusgruppintervjuer och enskilda intervjuer.

Urval/undersökningsgrupp

Vid ett möte mellan lärare på Hälsohögskolan i Jönköping och en verksamhetschef på en vuxenhabilitering redogjordes syftet med denna studie. Detta möte genomfördes även som en inledning till att rekrytera deltagare till studien. Verksamhetschefen fick till uppgift att muntligen föra informationen vidare till sina anställda för att ta reda på om intresse fanns för att delta i studien.
Urvalskriterierna för denna studie var följande:

• 
  Råd- och stödhandläggarna ska arbeta/ha arbetat inom ett landsting i södra Sverige.
  
• 
  Råd- och stödhandläggarna ska arbeta/ha arbetat med personer som tillhör personkrets ett och två.
  
• 
  Arbetsområdet är/har varit lagtexten till LSS 9 § p. 1 insatsen rådgivning och annat personligt stöd.
  

Depoy och Gitlin (1999) anger att icke slumpmässigt urval vanligtvis används vid kvalitativa undersökningar vilket även har använts i denna studie. Detta innebär att urvalet inte sker från en hel population utan ifrån en definierad målgrupp. Två former av icke slumpmässigt urval är målinriktad sampling samt nätverkssampling anser Depoy och Gitlin. Dessa två former användes i denna studie.

Urvalet för studien gjordes i tre steg. Vid steg ett kontaktades en verksamhetschef på vuxenhabiliteringen inom ett landsting i södra Sverige. Denna verksamhetschef gav författarna via mail en sammanställning över sin personalgrupp. Detta för att ge en översikt över hur många personer som tjänstgör som råd- och stödhandläggare inom det aktuella landstinget. Där fanns sju personer som arbetar med rådgivning och annat personligt stöd. Dessa kom att ingå i det målinriktade urvalet. Depoy och Gitlin (1999) redogör för att målinriktad sampling innebär att ett avsiktligt urval sker utifrån i förväg bestämda kriterier. Då målet var att nå upp till 10 intervjupersoner gjordes en utvidgning av det geografiska området. Kontakt togs därför med en lärare på Hälsohögskolan som hade anknytning till ett annat landsting. Denna lärare gav oss förslaget att kontakta en råd- och stödhandläggare inom detta landsting. Steg två blev att kontakta denna handläggare. Denne handläggare gav förslag på två ytterligare personer att ingå i urvalet genom s.k. nätverkssampling, detta utgjorde steg tre. Depoy och Gitlin anger att nätverkssampling innebär att redan utvalda deltagare till studien förslår namn på nya deltagare inom det egna kontaktnätet.
De som deltog i denna studie var utbildade socionomer, arbetande med vuxenhabilitering som landstingsanställda kuratorer och handläggare. En av deltagarna arbetar dock utanför vuxenhabiliteringen med personer som får rådgivning och annat personligt stöd men som inte naturligt tillhör habiliteringens målgrupp. För att särskilja handläggarna på kommunen som kallas LSS- handläggare, från handläggarna på landstinget har valet gjorts att benämna dem ”råd- och stödhandläggare” samt ”deltagare/informanter”. Wibeck (2000) benämner undersökningsgruppen i en fokusgruppsintervju för deltagare. Vid de enskilda intervjuerna kallas råd- och stödhandläggarna enligt Depoy och Gitlins rekommendation för informanter.
Deltagarna/informanterna har arbetat som råd- och stödhandläggare mellan ett halvår och 16 år. Flertalet av deltagarna/informanterna har arbetat ca 3 år. En av deltagarna/informanterna arbetade inte längre som råd- och stödhandläggare. En annan av deltagarna/informanterna var verksamhetschef och fattade beslut angående rådgivning och annat personligt stöd. En tredje person arbetade med personer som har rätt till rådgivning och annat personligt stöd utanför vuxenhabiliteringen. Deltagarna bestod av nio kvinnor och en man. Sammanlagt medverkade tio personer i denna studie i två olika landsting.

Datainsamling

Vid studiens början var tanken att informationen från råd- och stödhandläggarna skulle samlas in genom tre fokusgruppintervjuer med 3-4 personer i varje grupp. Fokusgruppen där fyra deltagare skulle ingå kunde inte samlas vid ett gemensamt intervjudatum, inom rimlig tid med anledning av studiens tidsbegränsning. Då bestämdes det att fyra enskilda intervjuer skulle genomföras istället. Morgan (1996) förklarar att fokusgrupper är en typ av forskningsteknik där det är gruppinteraktionen som genererar information runt ett ämne som forskaren har bestämt. Även Trost (1997) redogör för fokusgruppintervju. Denna intervjuteknik kännetecknas av att deltagarna själva föra en konversation medan intervjuaren observerar deltagarna samt håller diskussionen till ämnet. Vidare anser Trost att en fokusgruppintervju medför att gruppens deltagare själva kan dra nytta av diskussionen. Detta genom att ta del av varandras erfarenheter och åsikter.
Insamlingen av information gjordes genom två fokusgruppintervjuer med tre personer i varje grupp samt genom fyra enskilda intervjuer varav en på telefon. Valet att göra en telefonintervju gjordes av praktiska skäl, då tiden inte räckte till. Båda författarna deltog i de två fokusgruppintervjuerna och vid samtliga enskilda intervjuer. Enligt Depoy och Gitlin (1999) ges det större garanti för att all nödvändig information noteras om fler personer samtidigt är aktiva i datainsamlingen. Intervjuerna genomfördes på fyra olika platser i södra Sverige.
Den typ av fokusgruppintervju som användes var ostrukturerad. Wibeck (2000) anger att meningen med den ostrukturerade fokusgruppintervjun är att gruppmedlemmarna självständigt ska föra en diskussion runt områden istället för att specifika frågor diskuteras. Detta för att få uttömmande och beskrivande svar. Wibeck menar vidare att intervjuaren endast finns med i bakgrunden och driver diskussionen framåt då detta är nödvändigt. De enskilda intervjuerna var även de ostrukturerade. Enligt Depoy och Gitlin (1999) används ett fåtal öppna frågor eller frågeområden i den ostrukturerade enskilda intervjun. Vilka följfrågorna blir beror på informantens svar.