Detta är en dokumentmall för examensarbeten

Habilitering och rehabilitering

Socialstyrelsen (1993) ger en definition av habilitering och rehabilitering:
Rehabilitering och habilitering inom hälso- och sjukvården står för tidiga, samordnade och allsidiga insatser från olika kompetensområden och verksamheter, som innebär att medicinska, psykologiska, pedagogiska, sociala och tekniska insatser kombineras utifrån den enskildes behov, förutsättningar och intressen. (Socialstyrelsen, 1993, s. 13)
Nationalencyklopedin (2006) definierar habilitering som en utveckling av nya förmågor. Habilitering omfattar behandling som är inriktad mot medicinska, paramedicinska, sociala och pedagogiska perspektiv. Behandlingen kan bestå av läkemedelsrådgivning, träning av aktiviteter i det dagliga livet, sjukgymnastisk behandling eller logopedinsatser. Målgruppen för habiliterande insatser är t.ex. personer med utvecklingsstörning, autism, rörelsehinder och förvärvade hjärnskador, alltså personer som kan tillhöra LSS personkrets (1993:387). Dessa personer får stöd och hjälp från vuxenhabiliteringen anger Borg, Gerdle, Grimby och Stibrant- Sunnerhagen (2006). Arbetet på vuxenhabiliteringen sker i team med olika professioner såsom arbetsterapeut, sjukgymnast, psykolog, läkare, kurator och sjuksköterska. Vidare anger Borg et al. (2006) att teammedlemmarna upprättar en habiliteringsplan tillsammans med personen med funktionshinder och dennes anhöriga. Habiliteringsplanen ska omfatta individens egna mål inför planerad behandling, samt innehåll och utformning av de insatser som ska ges (Borg et al. (2006).

Brodin och Fasth (2001) har i sin enkätstudie undersökt livssituationen för ungdomar med funktionshinder inom områdena habilitering, fysisk träning, tekniska hjälpmedel samt stöd och service. Studien fokuserade även på målgruppens erfarenheter av attityder från samhället. 447 personer mellan 16-25 år deltog i studien, de vanligaste diagnoserna var Cerebral Pares (CP) och/eller multihandikapp. I resultatet framkom att ungdomar med funktionshinder har mindre möjlighet än andra ungdomar att delta i sociala aktiviteter, trots att de kan ha stöd från LSS som ska ge ett komplementärt stöd utöver annan lagstiftning. Av de ungdomar som får hjälp från habiliteringen är en tredjedel missnöjda p.g.a. att de får för lite stöd, information och träning. När det gällde fysiska aktiviteter ville 14 % utföra fysiska aktiviteter som de inte hade förutsättningar till att genomföra. Ungdomarna upplevde att det var brist på vissa typer av hjälpmedel där ibland datorer för hemmabruk, elektriska rullstolar och tidshjälpmedel. Det vanligast stödet och servicen från samhället var personlig assistent och därefter kontaktperson. 27 % av ungdomarna upplevde dock att saknade delaktighet i valet av personlig assistent. Attityderna från lärare och klasskamrater var inte alltid positiv. Många av ungdomar rapporterade dessutom ensamhet, diskriminering och utanförskap. De centrala begreppen inom skandinavisk habilitering och rehabilitering full delaktighet i samhället och likvärdiga möjligheter införlivas därför inte. Brodin and Fasth (2001) anger att förbättringar måste göras inom området avseende mängden och kvalitén av stödet från habiliteringen.

En engelsk studie av Ashman, Beadle- Brown, Elliott, Macdonald och Mansell (2002) visar att personer med intellektuella funktionshinder kan få en mer meningsfull och aktiv vardag om ”aktivt stöd” används, där individen utför självvalda aktiviteter. ”Aktivt stöd” innebär att individen får den hjälp som behövs för att denne ska kunna utföra aktiviteter så självständigt som möjligt. Detta kan ske genom att personalen genomför svårare moment men överlämnar de enklare momenten i en aktivitet till individen. Riktiga aktiviteter används även inom aktivt stöd metoden. De 13 personer som deltog i studien bodde på gruppboenden där man hade som mål att integrera habilitering i det dagliga livet på boendet. Ofta är det personalen själv som skapar förutsättningar för individerna att delta i aktiviteter och då styr personalens egna engagemang och synsätt mycket. En pretest/posttest undersökning genomfördes där två jämförbara grupper undersöktes vid två olika tillfällen. Där ena gruppen fick aktivt stöd medan den andra gruppen var utan detta stöd. Vid första tillfället förekom inga signifikanta skillnader grupperna emellan, men vid uppföljningen 3 år senare så uppvisade experimentgruppen många signifikanta resultat jämfört med jämförelsegruppen. Individerna i experimentgruppen gavs fler tillfällen att delta i vardagliga aktiviteter med aktivt stöd jämfört med kontrollgruppen där tillfällen där individen kunde delta inte togs tillvara i lika stor utsträckning. Experimentgruppen uppvisade även större anpassningsförmåga till olika aktiviteter, än individerna i jämförelsegruppen. Dessa resultat stämmer överens med andra studier där aktivt stöd använts som metod för att individer ska få en mer meningsfull vardag och ett ökat engagemang i aktiviteter. Att möjliggöra för personer med intellektuella funktionshinder att delta och engagera sig i meningsfulla aktiviteter kan möjliggöra att de får en ökad självständighet och ett förbättrat liv.
Rehabilitering definieras av Nationalencyklopedin (2006) som återställande av förlorad funktion. Detta innebär att rehabilitering inriktas mot medicinska, psykologiska, pedagogiska och sociala åtgärder för att individen ska återfå sin funktionsförmåga och leva ett självständigt liv. Enligt Morén- Hybbinette (2001) är målet med rehabilitering att individen trots funktionshinder ska få en fungerande vardag. Vidare menar Morén- Hybbinette att en person med funktionshinder kan ha hälsa trots närvaro av funktionsnedsättningar eller sjukdom. Målgruppen för rehabilitering är omfattande och berör alla människor som på något sätt drabbas av skada eller sjukdom under livet, t.ex. personer som drabbas av stroke, trafikskador eller stressrelaterade tillstånd.

Arbetsterapi

Den etiska koden för arbetsterapeuter är vägledande för professionens yrkesutövning. I denna kod beskrivs målet med arbetsterapi:
Arbetsterapeuten arbetar utifrån vetenskap och beprövad

erfarenhet för att främja patientens/kundens möjligheter att

leva ett värdefullt liv i enlighet med sina önskemål och behov

och i förhållande till omgivningens krav.

(Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter [FSA], 2005, s.7)

Enligt FSA (2005) kan detta mål uppfyllas genom att arbetsterapeuten arbetar förebyggande, förbättrande, bibehållande och kompenserande med individen och dennes aktivitetsförmåga. Förutom dessa åtgärder arbetar arbetsterapeuten även med miljöinriktade åtgärder. Dessa åtgärder kan innebära anpassning av boende, skola och arbetsplats. FSA (2005) beskriver dessutom att arbetsterapeuten ordinerar hjälpmedel för att underlätta aktiviteter i det dagliga livet.

Arbetsterapi i relation till LSS och handikappolitik

De handikappolitiska principerna och målen är nära anknutna till den grundsyn som råder inom arbetsterapi menar Grunewald och Leczinsky (2005). Dessa principer är som tidigare nämnts: helhetssyn, delaktighet, tillgänglighet, självbestämmande, inflytande och kontinuitet.
I FSA (2005) beskrivs att människan har hälsa när hon i sin helhet fungerar tillfredsställande och kan uppnå sina mål i både de sociala och kulturella sammanhangen. Detta överensstämmer med den humanistiska människosynen (FSA, 2005). Wilcock (2006) har också en humanistisk syn där helhetssynen av människan är central. Detta innebär att hänsyn ska tas till hela personen och inte bara till delarna t.ex. inte enbart lägga fokus på symtomen av sjukdom. I samband med planering av LSS- insatser anger Grunewald och Leczinsky (2005) att det är viktigt att ha en helhetssyn av människan genom att ta hänsyn till hela personens livssituation. Enligt FSA (1997) ska LSS- insatserna planeras tillsammans med individen och dennes anhöriga för att hela vardagen ska fungera på ett tillfredsställande sätt. Grunewald och Leczinsky anser att alla insatser enligt LSS genomsyras av det humanistiska synsättet.
Enligt Wilcock (2006) krävs aktivitet för att människan ska kunna uppleva och förstå omvärlden. Aktivitet är även grunden för människans utveckling. Vidare anser Wilcock att människan behöver socialt umgänge och utföra aktiviteter i gemenskap med andra, på detta sätt kan delaktigheten främjas. Grunewald och Leczinsky (2005) anger att LSS-insatser ska möjliggöra ett aktivt deltagande i samhället, där individens egna önskemål och intressen för aktiviteter ska stå i fokus.
LSS-insatserna ska bidra till god tillgänglighet, vilket enligt Grunewald och Leczinsky (2005) handlar om att lokaler och teknisk utrustning ska vara tillgängliga för personer med funktionshinder. Vidare anger de att principen belyser personers möjlighet att ta till sig samhällsinformation eller möjligheten till att delta i verksamheter utan att extra utgifter måste åläggas som en följd av funktionshindret. Dessutom anser Grunewald och Leczinsky att de olika instanserna som träffar individen ska samverka med varandra för att bli mer lättillgängliga. Samverkan kan ske t.ex. mellan kommun och landsting. Även Wilcock (2006) tar upp principen tillgänglighet. Individen ska inte känna rädsla och främlingskap inför tekniska produkter. Wilcock anger att god tillgänglighet till teknisk utrustning kan bidra till en bättre hälsa. I FSA (1997) anges att arbetsterapeuten ska bidra till individens tillgänglighet genom miljöinriktade åtgärder. Socialstyrelsen (2001) anger att miljöbegreppet innebär att åtgärder görs i den fysiska miljön för att göra den tillgänglig genom t.ex. anpassning av bostad, skola eller arbetsplats.
Wilcock (2006) anger att arbetsterapeuter ska se människan som en aktiv och utvecklingsbar varelse med självbestämmanderätt. FSA (1997) anger att det är först när informationen har anpassas till brukarens nivå som individen får rätt instrument för att kunna utöva eget självbestämmande. Självbestämmanderätten poängteras även av Grunewald och Leczinsky (2005) i samband med LSS- insatser. Personer med funktionshinder som behöver hjälp i vardagen kan få sin självbestämmanderätt och integritet kränkt. Vidare anser Grunewald och Leczinsky att vårdgivarens egen uppfattning om vad som utgör ett gott liv inte får styra för mycket vid planering och utförande av insatser. Personer som är i behov av hjälp ska inte undervärderas eller omyndigförklaras. Wilcock (2006) anger att samhället ska ge stöd och möjliggöra utveckling genom exempelvis social integration och rättvisa. Människor med funktionshinder som får insatser från LSS ska enligt Grunewald och Leczinsky (2005) ses som en naturlig del av samhället och ska inte behöva integreras. Det är först när personer med funktionshinder särbehandlas som begreppet integrering blir aktuellt.
Den handikappolitiska principen inflytande understryker att individen aktivt ska kunna påverka samhället på olika nivåer. Grunewald och Leczinsky (2005) menar vidare att LSS-insatser ska främja den enskildes inflytande som medborgare eller deltagare i föreningsliv och samhällsliv. FSA (2005) anger att åtgärderna som arbetsterapeuten utför grundar sig på individens egna önskemål och behov och här igenom får individens eget inflytande råda.
Grunewald och Leczinsky (2005) beskriver att principen kontinuitet handlar om att samhället ska ta sitt ansvar för att personer med funktionshinder ska känna trygghet inför framtiden. Insatserna från LSS ska inte plötsligt upphöra, utan ska ha den kontinuitet som krävs för att tillfredsställa individens behov. FSA (1997) anger att det vid uppföljningen och utvärderingen är viktigt att ta hänsyn till kontinuitetsaspekten. Detta kan göras igenom att de professioner som arbetar med individen hör av sig till denne, exempelvis genom hembesök eller telefonsamtal för att upprätthålla kontakten.

Arbetsterapeutens uppdrag inom rådgivning och annat personligt stöd

I skriften Kompetensbeskrivningar för arbetsterapeuter, Socialstyrelsen (2001) anges att arbetsterapeuten är verksam inom ramen för hälso- och sjukvårdslagen (HSL, 1982:763), lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS, 1993:387), lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (1998:531) samt socialtjänstlagen (SoL, 2001:453).
Bergstrand (2005) anger att arbetsterapeutens arbete inom ramen för LSS återfinns främst under 9 § p. 1 rådgivning och annat personligt stöd. Avsikten med rådgivning och annat personligt stöd är enligt FSA (1997) att arbeta förebyggande för att minska konsekvenserna av funktionshinder. FSA (1997) anger att det också är av betydelse att den enskilde garanteras goda och jämlika levnadsvillkor samt att förutsättningar ges till ett självständigt liv för individen. Rådgivning och annat personligt stöd ska även möjliggöra fullständig delaktighet i samhället. FSA (1997) beskriver vidare att de insatser som arbetsterapeuten och de andra professionerna ger inom råd och stöd alltid ska vara individinriktade och utgå från individens behov och intressen.
FSA (1997) kommenterar att de arbetsterapeutiska åtgärderna inom rådgivning och annat personligt stöd inte finns beskrivna i lagtexten. FSA anser dock genom samlade arbetsterapeutiska erfarenheter att arbetsuppgifterna inom detta område är utredning, rådgivande och allmänt stödjande samt handledning och konsultation.
Genom utredningen kartläggs bl.a. individens resurser och problem inom området aktivitet (FSA, 1997). Bedömningen görs enligt FSA (1997) utifrån olika perspektiv, såsom aktivitetsförmåga, aktivitetsmönster samt fysiska, psykiska och intellektuella funktioner. Denna bedömning görs för att individen ska kunna klara av personlig vård, boende, arbete och fritid. FSA (1997) anser att denna arbetsterapeutiska utredning kan ligga till grund för beslut om personkretstillhörighet samt vilket behov som finns av rådgivning och annat personligt stöd.
FSA (1997) anser att arbetsterapeuten inom rådgivning och allmänt stödjande ska samverka med olika parter såsom anhöriga, personal, tjänstemän och myndigheter för att kunna tillgodose individens behov. Uppföljning är en viktig del i arbetet, för att kunna se om individens mål blivit uppnådda.
Enligt FSA (1997) ingår handledning och konsultation i de arbetsterapeutiska åtgärderna inom rådgivning och annat personligt stöd vilket innefattar handledning och konsultation till vårdpersonal, anhöriga samt andra personer i individens närhet.
Grunewald och Leczinsky (2005) anger att de professioner som arbetar med denna insats har krav på sig att ha specifik kompetens om människor med funktionshinder. FSA (1997) anser att arbetsterapeuter som tjänstgör inom rådgivning och annat personligt stöd behöver ha ingående kunskaper i arbetsterapi och dessutom några år av klinisk erfarenhet, helst från olika områden. Vidare kräver FSA (1997) att arbetsterapeuten har omfattande kunskaper om LSS samt i utrednings- och konsultationsmetodik.