”…om man vill komma ifrån denna utsugning, får man förändra äganderätten till produktionsmedlen”

1.1 Syfte

Syftet med denna uppsats är att skildra Gustav Möller och hans strategi för att nå ett socialistiskt samhälle. Jag följer hans utveckling från barndomen och fram till avgången ur regeringen 1951. Jag tar särskilt fasta på i vilken utsträckning han fått inspiration från marxistiskt tänkande.
Uppsatsen består av fyra delar. Den börjar med en inledning där centrala teorier och begrepp beskrivs, liksom det rådande forskningsläget. Sedan följer en del om Möllers centrala problem som är huvuddelen av mina forskningsresultat. Därefter följer ett avsnitt om arvet efter Möller, där jag redogör för olika syner på vad ”Möllerlinjen” i svensk politik innebar. Slutligen finns en kortfattad sammanfattning av uppsatsens slutsatser.

1.2 Teori/metod

I sin uppsats ”Möllers andra agenda – om offentliga tjänster och socialisering” skriver Peter Antman angående Möller och socialisering i socialdemokratins idéhistoria att ”historien i huvudsak har skrivits baklänges; rötterna till det som i dag dominerar har sökts bakåt i historien, men de alternativa synsätt och strategier som existerade parallellt har nonchalerats”.³ Per Nyström, historiker och tidvis statssekreterare åt Möller på socialdepartementet, skrev i en artikel om ”Historieskrivningens dilemma” om detta fenomen som en allmän historisk problematik; han menade att historikerna vid den tiden arbetade med en
”genetisk metod där man såg en utvecklingslinje från äldsta tid och framåt. […] Som pärlor på ett band trädde man upp samhällena i den svenska historien och skapade en teleologi där målet var den samtida demokratiska nationalstaten. Man projicerar ideologiska föreställningar från vår tid bakåt i historien.”⁴
Nyström menade att den skiljelinje man i Weibulls tradition drar mellan historieskrivning och historieforskning, där den senare är vetenskap medan den förra bara blir metafysik, är ”en bankruttförklaring”.⁵ Målet för Per Nyström var att skapa en historieforskning som bygger på ett vetenskapligt sociologiskt schema, som inte fastnar i detaljer utan samband men som inte heller projicerar samtida föreställningar på dåtidens skeende.
Min metod för att studera Möller och hans idéutveckling är huvudsak en hermeneutisk metod inriktad på förståelse av Möllers skrifter. Jag har försökt att i största möjliga mån skaffa mig en insikt i tidens idéklimat, både allmänt i samhället och specifikt i arbetarrörelsen. I den mån det ryms inom ramen för min uppsats försöker jag att utöva kritik mot sådant jag ser som projektioner av sentida uppfattningar enligt Nyströms modell.

1.3 Material

I skildringen av Gustav Möllers liv har jag utgått från den biografi som är skriven om honom, Nine Christine Jönsson och Paul Lindbloms Politik och kärlek. En bok om Gustav Möller och Else Kleen. I källorna till denna biografi ingår ett stort material vad gäller dagböcker och brev som jag inte haft möjlighet att studera på den begränsade tid jag haft för denna uppsats. För studierna av Möllers ungdomsår har jag utöver biografin brukat Anna-Lisa Söderbloms Grön ungdom under röda fanor, som handlar om det socialdemokratiska ungdomsförbundet mellan 1903 och 1909, och i första hand om Per Albin Hanssons verksamhet i detta förbund. Till god hjälp vad gäller bakgrunden har också Sigurd Klockares Den unge Per Albin – marxisten varit.
För studierna av Möllers långa tid i partiledningen har den främsta källan vid sidan av biografin varit de många skrifter och valpamfletter han i egenskap av partisekreterare författade, samt de otaliga artiklar han skrev i Tiden, främst under 10- och 20-talen. Jag har även läst den bok Möller skrev tillsammans med Per Albin Hansson 1916, Stormklockepolitiken i kritisk granskning. För studierna av tiden som socialminister har Tage Erlanders memoarer, och särskilt dess första del, varit till hjälp, samt Bo Rothsteins artikel i Arkiv titulerad ”Att administrera välfärdsstaten: Några lärdomar från Gustav Möller” och hans avhandling Den socialdemokratiska staten, varit till oumbärlig hjälp. Per Nyströms biografi Jag har speglat århundradet och flera av artiklarna i hans I folkets tjänst har också bidragit till helhetssynen på Möllers år på socialdepartementet.
Som litteratur för att få en allmän bild av arbetarrörelsens idéutveckling dessa år har jag främst använt Leif Lewins Planhushållningsdebatten, Tomas Jonssons Att anpassa sig efter det möjliga, Walter Korpis Arbetarklassen i välfärdskapitalismen (de historiska kapitlen), Jan Lindhagens Socialdemokratins program I-II, Rune Nordins Socialismen; Idéer och utveckling, Socialistisk Debatts Från Palm till Palme och Bengt Schüllerqvists Från kosackval till kohandel. Jag har även läst ett antal titlar mer extensivt och brukat deras idégods i denna uppsats i varierande grad. Det handlar om Yvonne Hirdmans Vi bygger landet, SAP:s egen Hvad vilja socialdemokraterna?, Herbert Tingstens Den svenska socialdemokratiens idéutveckling I-II, Thomas Jonters Socialiseringen som kom av sig, Hjalmar Brantings Socialdemokratiens århundrade II, Ragnar Casparssons Saltsjöbadsavtalet, Gunnar Gunnarssons Socialdemokratiskt idéarv, Fredrik Ströms Min ungdoms strider och I stormig tid och Torsten Nothins Från Branting till Erlander. Den bok om Makten, medierna och myterna som givits ut i projektet Arbetarrörelsen och språket under redaktion av Erik Åsard har också utgjort en inspirationskälla, speciellt genom sin artikel om Per Albin och folkhemsretoriken. Jag har även studerat Nils Karlebys Socialismen inför verkligheten och Zeth Höglunds Lyrik och lovtal.

1.4 Forskningsläge

Mycket är skrivet om arbetarrörelsens idéhistoria, av skilda författare, vid skilda tidpunkter och med olika ingångar. Mig veterligen finns dock bara en biografi över Gustav Möller, Politik och kärlek. En bok om Gustav Möller och Else Kleen av Nine Christine Jönsson och Paul Lindblom. Denna är som titeln antyder genomförd med stor omsorg och mycken kärlek. Författarna har gått igenom arkiven och funnit offentliga handlingar, minnesanteckningar, dagböcker, personliga brev med mera, även om de i boken tyvärr valt att avstå från att genom noter ange varifrån olika citat kommer. Många av de idéhistoriska partierna är dock tämligen tunna, som en konsekvens av att författarnas syfte lika mycket är att skildra en kärlekshistoria och några människors levnadshistorier som att teckna en bild av 1900-talets svenska politiska idéhistoria.
Fyra personer, förutom biografiförfattarna, har publicerat djupare analyser av Möllers politiska gärning; Tage Erlander, Per Nyström, Bo Rothstein och Peter Antman. Erlander var lärjunge åt Möller som statssekreterare i socialdepartementet, och har i sina memoarer, i en dödsruna samt i åtminstone en artikel i Tiden återvänt till Möllers betydelse som inspirationskälla. I sin framställning återkommer han till Möllers enhetliga samhällssyn, med sin marxistiska analys och sitt motstånd mot privatkapitalismen, grundad i både moraliska och ekonomiska överväganden, och grundad redan i den tidiga barndomen. Nyström var statssekreterare åt Möller i fem år och får väl räknas som en stor kännare av personen Möller och hans ståndpunkter i olika frågor. Han har skildrat Möllers insatser i Marxsällskapet och han har skildrat hur Möller fann på grunderna till socialpolitiken hos den danska socialdemokratin, i olika uppsatser publicerade vid olika tidpunkter fram till hans död 1993. Bo Rothstein har i sin forskning under 1980-talet koncentrerat sig på Möllers insatser som socialpolitiker, och då främst hur hans marxistiska uppfattning om den borgerliga statens funktioner fick honom att lägga stor vikt vid hur den statliga byråkratin skulle bemästras. Peter Antman har i en uppsats i Arkiv 1999 skildrat Möllers socialpolitik ur ett socialiseringsperspektiv, och driver en tes att socialpolitiken för Möller var en del av en strategi för att överföra produktionsmedlen i offentlig ägo.
Förutom dessa analyser av personen Möller har åtskilliga sökt karakterisera honom vid större undersökningar av socialdemokratins idéhistoria. Hos de allra flesta tenderar Gustav Möller att blekna i skuggan av sin ”vapenbroder” Per Albin Hansson. Han nämns av åtskilliga som ”Social-Sveriges skapare” och som partisekreteraren/socialministern under Per Albin Hanssons partiledarskap/statsministerskap. Någon självständig roll för Möller har jag haft svårt att urskilja i dessa verk, förrän efter 1946 då Möller som socialminister tog striden med finansministrarna (Wigforss och Sköld) om det ekonomiska utrymmet för reformer. Bedömningen av Möller i dessa verk hänger samman med bedömningen av Per Albin – uppskattar man Per Albin så uppskattar man Möller. Några ger dock Möller en mer aktiv roll. Tomas Jonsson ger Möller huvudansvaret för att programkompromissen 1944 inte blev mer socialreformistisk än den blev, exempelvis.
Den typ av heltäckande genomgång av Möllers ideologiska utveckling jag försökt göra har ingen annan gjort före mig, vad jag kunnat utröna. Det vida perspektiv över ett halvt århundrade jag försökt behålla i mitt arbete har naturligtvis gjort att den djuplodande analysen av varje tidsperiod blir sämre, vilket gör att jag kan ha missat viktiga grund och skär. Detta gör det mer än möjligt att fortsätta ge sig in på de möllerska farvattnen för den som vill veta mer om Möller och marxismen.