”…om man vill komma ifrån denna utsugning, får man förändra äganderätten till produktionsmedlen”

3.3 Möller och kvinnofrågan

Signe Vessman, ordförande för socialdemokratiska kvinnoförbundet, skrev på Gustav Möllers 50-årsdag den 6 juni 1934 att Möller alltid självfallet betraktat kvinnorna i partiet som kamrater, arbetare för samma idéer och mål som han, i en tid då många män sett kvinnorna ”som ett onödigt påhäng till rörelsen och ett ganska otrevligt sådant”. Hon skrev:
”De lika rättigheterna och de mänskliga värdesynpunkterna skiljer inte Gustav Möller på mellan männen och kvinnorna. Det är för honom väsensfrämmande. Däremot inte sagt att han är verklighetsfrämmande för att livet i många avseenden gestaltar sig olika för kvinnorna och att vi ännu för en tid framåt måste mer aktivt förena våra krafter för att få kvinnorna med i alla strävanden…”²⁴¹
Under de senaste åren har en kritik vuxit fram mot den tidiga socialdemokratin för hur den satte kvinnokampen i andra hand, om den ens alls brydde sig om den. Yvonne Hirdman hör till dem som skildrat detta. Och lika lite som någon annan av de tidiga arbetarrörelsekämparna kan anses som feminist, kan man kalla Gustav Möller för detta. Visserligen menade hans första hustru, Gerda, arr han hade ”ett kvinnosaksintresse”²⁴², och visst fick Möller utstå kommentarer för sitt val av en yrkesarbetande och världsvan adelsdam som Else Kleen som sin andra fru:
”Fy fan, skaffa er en fru som inte svär! Det må vara ett privilegium för knektar och Obs, manliga fackföreningspampar.

’En sådan’ gammal hederlig svensk”²⁴³

Av biografin framgår att Möller långtifrån var någon kvinnohatare. Tvärtom tycks han ha haft ett mycket gott förhållande till kvinnorna i sin omgivning, och över lag sett dem som jämlikar. Erlander menade att Möller hellre befordrade en kvinna än en man, även när hon hade svagare meriter. En kvinna är lika duktig som en man på en post, ”bara mycket plikttrognare”.²⁴⁴ Möjligen kan detta ha att göra med att Möller uppfostrades av en ensamstående kvinna.
När vi granskar den reformkatalog Möller satte in i Från fattighus-Sverige till social-Sverige ser vi några frågor som nära berör kvinnofrågan. Den tydligaste reformen var förbudet mot avsked vid äktenskap eller barnsbörd, som tyder på att kvinnan också skulle ha rättigheter på arbetsmarknaden. De övriga reformer som riktades mot kvinnorna ledde uppenbart till förbättringar av deras situation, även om de också har en normativ innebörd om kvinnans speciella funktion i familjelivet. Detta gäller moderskapspenning och –hjälp, den fria förlossningsvården, husmoderssemestern och de fria sommarresorna för barn och mödrar. Abortlagen 1938 var mycket restriktiv, och godkände abort ”när på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinnan barnets tillkomst skulle medföra fara för hennes liv och hälsa”.²⁴⁵ En mellanställning intar bidragsförskottet till ogifta mödrar, som signalerar ett uppbrott från den traditionella synen på utomäktenskapliga förbindelser och skilsmässor och därmed säkerligen innebar en klar förbättring för ensamstående mödrar, samtidigt som den normativa innebörden i reformen är att det är självklart att kvinnan tar hand om barnen. En intressant fråga i detta sammanhang är i vilken grad Möller var initiativtagaren till de olika reformerna eller inte, och vilket personligt engagemang han hade i frågorna. Det parlamentariska läget, särskilt vad gäller Bondeförbundets inställning, måste också beaktas.
Slutsatsen vad gäller Möller och kvinnofrågan var att han såg denna som en social fråga, på samma sätt som kampen mot blindhet eller mot fattigdom på ålderns höst. Han tycks aldrig ha förts in på tankar kring hur samhällets struktur i sin helhet skulle kunna förtrycka kvinnan på samma sätt som han med marxismens hjälp kom till insikt om arbetarklassens situation under kapitalismen. Möjligen kan man säga att de reformer Möller som statsråd genomförde medverkade till kvinnans frigörelse genom att hennes egna ekonomiska utrymme ökade. Exempelvis har många ögonvittnesbilder intygat att barnbidraget i många fall var kvinnans första egna inkomst, något som var ytterst viktigt exempelvis i missbrukarhem där mannen inte kunde bruka pengarna till att köpa alkohol. En rimlig slutsats är att Möllers insatser för att stärka kvinnans ekonomiska ställning vid barnafödande lade en nödvändig grund för de vidare reformer som kom på 60- och 70-talen (särbeskattning, barnomsorgsutbyggnad, avskaffade kvinnolöner, aborträtten med mera, samt den ökade kvinnliga förvärvsfrekvensen tack vare den offentliga sektorns utbyggnad). Samtidigt tycks den omedelbara konsekvensen av en utbyggd familjepolitik som ensidigt var inriktad på modern samt en fackföreningspolitik inriktad på att ge industriarbetarna familjeförsörjarlöner ha varit att husmödraskapet blev en lockelse för många kvinnor – något som resulterade i minskad förvärvsfrekvens och ökade socialkonservativa strömningar i samhället under 50-talet.

3.4 Bilden av Gustav Möller

Peter Antman menar att den socialdemokratiska ”historien i huvudsak har skrivit[s] baklänges; rötterna till det som i dag dominerar har sökts bakåt i historien, men de alternativa synsätt och strategier som existerade parallellt har nonchalerats”²⁴⁶. Gustav Möllers strategi för socialism har varit en av de historiefragment som förträngts. När välfärdsstaten började angripas under 80-talet letade man efter dess rötter, och fann socialministern Gustav Möller och hans hjältemodiga kamp mot fattigdomen. När man i debatten idag talar om Möller och hans linje handlar det antingen om kontantlinjen i socialpolitiken, om den generella välfärdspolitiken eller om hans försök att skapa lekmannastyre och därmed avbyråkratisering i de offentliga organen. Också borgerliga politiker dristar sig ibland till att citera Möllers uttalande att varje missbrukad skattekrona är stöld från en fattig. Och allt detta är otvetydigt delar av Möllers idéarv.
Den Gustav Möller jag skildrar är dock en Gustav Möller som är större än så – som i sin praktiska politik sökte tillämpa principer om socialism på ett sätt mycket få politiker i Sverige med undantag av Möllers egna generationskamrater Ernst Wigforss, Per Albin Hansson, Arthur Engberg och Richard Sandler gjort. Bruno Kreisky, senare österrikisk förbundskansler, skrev i ett brev till en landsman att han hört en svensk säga att ”hade vi i Sverige en proletariatets diktatur, kunde bara Möller vara ledare”²⁴⁷. Möllers politiska gärning var inte bara en god förvaltargärning – Möller hade en strategi för att omvandla samhället i enlighet med det partiprogram han 1920 var med om att författa. Den är en del av vår nutidshistoria som borde vara mycket levande i vårt sökande efter vägar in i framtiden.
De stora idésystem Möller byggde upp i sina studier av socialismens grunder var honom till stor hjälp i kampen för att befria de enskilda människorna från det kapitalistiska förtrycket. Han byggde upp metoder för att aldrig tappa kontakten med den miljö han kommit från, genom sina många resor runt omkring i landet och genom de frågor bland annat Erlander vittnat om att han ställde när han gjorde dessa resor.²⁴⁸ Den personliga kamp han och Else Kleen bedrev för en humanisering av skyddshemsvården Jönsson/Lindblom beskriver, där man bland annat under långa perioder tog hand om vanvårdade pojkar i sitt hem, visar också på att Möller ständigt sökte förena systemtänkandet med att se individerna kampen syftade till att frigöra.²⁴⁹
Möller betraktades av en del som en ensling. Sven Aspling berättade att Möller avvisade varje vardagskonversation och hellre tog upp ett viktigt ämne vid sina besök på partiexpeditionen efter sin pensionering.²⁵⁰ Men han hade ett erkänt pathos, som beskrevs av Ernst Wigforss på Möllers 60-årsdag:
”Alla vet och alla har märkt att det är hatet till vad du funnit orätt, lidelsen för vad du ansett vara rättfärdighet, som gett orden dess broddar och talet dess eld. Men lidelsen har inte fått makt över det kritiskt vägande förståndet. Då det gällt att avgöra vad som i ett givet läge kunnat nås, har den klara tanken sopat undan önskedrömmar och låtit lidelsen finna sin rätta plats. Som drivkraft, men inte vid rodret.”²⁵¹
Jag började denna uppsats med att konstatera att ”Socialismen börjar här och nu!”. Gustav Möllers idéer om ett socialistiskt ekonomiskt system i stället för det ineffektiva och inhumana kapitalistiska system som vid 2000-talets början är mer omfattande än någonsin har aldrig varit mer aktuella.