Projektets syfte är att beskriva och karakterisera grundläggande modeller för psykisk störning, sådana de förekommer bland företrädare för olika personalkategorier ingående I psykiatriska team samt bland patienter och anhöriga

Etiska överväganden

Intervjupersonerna informerades utförligt, såväl skriftligen via ett informationsbrev som muntligen vid den första kontakten, om projektets syfte och målsättningar. De upplystes vidare om att deras deltagande i projektet var frivilligt och att de självklart hade rätt att avstå. När det gällde patienter och anhöriga klargjordes noggrant att deras deltagande på intet sätt var relaterat till, eller hade konsekvenser för, eventuell pågående vård och behandling. Bandupptagningar av intervjuer gjordes endast efter intervjupersonernas medgivande. All insamlad information har behandlats med största möjliga konfidentialitet. De ljudband som innehåller intervjusamtalen har förvarats inlåsta på ett betryggande sätt. Inga personuppgifter i Datalagens mening har registrerat utförligt. En ansökan om etisk prövning av projektet godkändes av forskningsetiska kommittén vid Hälsouniversitetet i Linköping 2001-03-06.

En pilotstudie

Före det egentliga projektets start genomfördes en pilotstudie i Motalaklinikens upptagningsområde i avsikt att pröva intervjuguiden och fallbeskrivningen/vignetten. Undersökningsgruppen utgjordes av företrädare för olika personalkategorier ingående i psykiatriska vuxenvårdsteam (2 läkare, 2 sjuksköterskor, 2 psykologer, 2 mentalskötare, 2 arbetsterapeuter, och 1 kurator) samt patienter (2) och anhöriga till patienter (2). Urvalet av personer ur personalkategorierna gjordes slumpmässigt bland förefintlig personal medan patient- och anhörigurvalen gjordes av de lokala patient- och anhörigföreningarna. De gjorda erfarenheterna talade för att metodupplägg och datainsamlingsinstrument fungerade i stort sett tillfredsställande. På några punkter väcktes idéer om smärre justeringar och förbättringar inför huvudstudien. Det gällde dels ett behov av klarare instruktioner till anhörig- och patientföreningar i samband med deras urval av respondenter, dels förslag om smärre förändringar av ord- och formuleringsval i intervjuguiden.

Resultat
Implicita modeller/karakteristiker av psykisk störning
Nedan följer en kortfattad sammanställning av respektive yrkesgrupps vid de tre klinikerna svar på de för denna studies vidkommande viktigaste (första fem) frågorna i intervjuformulärets första del, alltså de frågor som rör Eriks beteende och således innefattar psykiska störningars orsaker, värdet av diagnoser och hur psykisk sjukdom bör behandlas.
Motala/Mjölby
Läkare

På frågan om det är något fel med Erik är tre IP relativt övertygade om att det är något allvarligt: ”Ja! Han är sjuk” (läk. 1); ”[Erik] lider … av ett psykiatriskt tillstånd, det är klart psykiskt ohälsa” (läk. 2); ”Man får ju väldig tydlig känsla av att han är rejält sjuk” (läk. 3). Den fjärde IP är tveksam till att betrakta det som något egentligt fel, men uppfattar det ändå som att ”han [Erik] har nåt psykiatriskt problem” (läk. 4).

Vad gäller orsaker tar samtliga IP fasta på fallbeskrivningen av Eriks ”känslighet” och/eller ”sårbarhet”: ”orsaken är nog att det har blivit för mycke belastning för honom” (läk. 1); ”ser man bakgrunden så verkar han va en känslig person” (läk. 2); ”det finns ju en lång anamnes, ända sen bardomen utav en ska vi säga, ökad känslighet” (läk. 3). Den fjärde IP nämner Eriks känslighet och sårbarhet, men uppfattar fallbeskrivningen som alltför kortfattad för att kunna ligga till grund för uttalanden om orsaken till Eriks tillstånd: ”det får man ju nästan inte alls fram här alltså, utan … det är klart att man kan ha en känslighet - står där, nånslags sårbarhet som han har med sig. Men annars så var det väl inte nån sån där uppenbar utlösande faktor heller” (läk. 4).

Uppfattningen att vissa reagerar kraftig på yttre omständigheter på grund av känslighet och sårbarhet, kanske till och med blir psykotiska, delas alltså av IP. Att denna sårbarhet dessutom verkar vara medfödd uttrycks av ett par IP: ”Det låter ju som han [Erik] är en känslig person, möjligen … predisponerad då för att drabbas av det här, när det blir för svårt för honom (läk. 1). En biologisk sårbarhet som finns (I)? Just det (läk. 1).”; ”Det finns viss ärftlighet som man inte är säker på” (läk. 2); ”det finns ju ett påfallande drag av ärftlighet, när det gäller psykisk ohälsa. Det är inte så sällan som det finns likartade störningar i släkten” (läk. 3), och en IP tycker inte att det Erik varit med om är särskilt utmärkande: ”Det är ju inte mer än många andra har som inte får såna här symptom” (läk.4).

Vad gäller nyttan med psykiatriska diagnoser i allmänhet så är samtliga relativt försiktiga i sitt förhållningssätt. En IP menar att ”det är inte så lätt att ställa en psykiatrisk diagnos som det är inom medicinen” (läk. 1). En annan IP uttrycker sig inte vara så förtjust i diagnoser, då risken finns ”diagnoser kan leda till nånslags stigmatisering utav patienter och lite uppgivenhet ifrån behandlarnas sida” (läk. 3). Ett par IP framhåller dock diagnosens betydelse för prognosen: ”sen finns det ju en tanke om prognosen också, och där kan ju diagnosen vara en hjälp” (läk. 1). En psykos uppfattas till exempel mer lättbehandlad än schizofreni: ”[När det] gäller schizofreni så vet man ju att prognosen är sämre än om det bara är en tillfällig reaktiv psykos” (läk. 1). En IP framhåller att ”alla diagnoser är konstruktioner för att vi skall ha ett gemensamt språkbruk. Och olika diagnoser är mer eller mindre väldefinierade och bra att använda sig av i kliniska arbetet. Schizofreni t.ex. är en rätt så bra diagnos och använda, det är ju ganska så gemensamma drag som patienterna har, även om dom har rätt olika prognos inom den gruppen” (läk. 4) En annan pekar på diagnoserna som en grund för behandling: ”Diagnosen kan va, eller ÄR en grund för en typ av behandling d.v.s. minska symptom” (läk. 2).

När det kommer till att diagnostisera Erik finns även där en viss tveksamhet eller försiktighet: ”givetvis kan man inte sätta en diagnos här, utan det blir nånslags preliminär diagnos, och i första hand alltså en psykotisk sjukdom” (läk. 4). Samtliga IP nämner dock vid något tillfälle psykos eller ett ”psykotiskt tillstånd” som möjlig sjukdom. Flera IP är också villiga att göra en preliminär bedömning av Eriks tillstånd som schizofreni: ”om man s.a.s. skulle ta nån preliminär bedömning utifrån det här som är här, så är det klart att mycket skulle kunna tala för att det är en schizofren utåt så” (läk. 4); ” Man kanske inte skall sätta schizofreni diagnos så där på en gång, utan observation. Men det är väldigt mycke som talar för att det en schizofren sjukdomsprocess”, ”det ser ju ut och va ganska likt en schizofren sjukdomsprocess” (läk. 3); ”det skulle mycket väl kunna vara en schizofren utveckling” (läk. 1), En IP talar även om att Erik uppvisar ”autistiska drag” (läk. 4). En IP är dock inte särskilt pigg på att omedelbart beskriva Erik som schizofren eller något annat: ”Det är väldigt svårt att i dagsläget säga vad det kan va. Det kan ju både va en sjukdom som en psykotisk utveckling, det kan va en depression med psykotiska symptom, det kan va tvångsmässigt vid sjukdom” (läk. 2). Flera IP framhåller också vikten av att utreda vidare: ”man måste göra en bredare utredning och bedöma hela situationen” (läk. 4); ”det viktigaste tycker jag det är väl egentligen att ta reda på om han är psykotisk eller inte” (läk. 1); ” Jag tycker att man måste gå djupare in här och se vad som är vad” (läk. 2).

Eriks hjälp bör enligt samtliga IP bestå i medicinering, men inte som någon enda lösning. Istället pekar de flesta på stöd och hjälp att förstå sina symptom: ”Det är klart att jag som läkare tänker väl på att det låter som han behöver medicin. Men jag tror inte att det är enbart medicin han behöver, utan han behöver en hel del stöd också” (läk. 1); ”han behöver hjälp i att förstå vad han upplever, få prata om det och att dämpa det. Och om förståelsen räcker för att dämpar det och han behöver medicin, det är svårt och säga här. Men det är ju stor risk att han behöver medicin också för att dämpa det” (läk. 2); ”väldigt ofta det krävs en medicinering, men jag har också vart med om att det har kunnat gå med bara ett omhändertagande” (läk. 3); ”Det första är väl att han verkligen skall få berätta om hur han upplever det och att han skall få ges möjlighet då till att reflektera litet själv, om han klarar det, över sin situation” (läk.4). En IP föreslår inläggning för observation: ”Jag tycker han skall läggas in på ett psykiatriskt sjukhus för observation, och möjligen medicinering” (läk. 3). Denna breda lösning är något som också antas påkalla insatser från flera yrkeskategorier: ”skulle det va här på kliniken så skulle vi säkert gå in med tidig intervention vid psykos kan jag tänka mig, med en samlad insats här från olika yrkeskategorier” (läk. 1); ”han behöver träffa en läkare, det gör han här. Han behöver väl träffa nån som är utbildad för att jobba med familjearbete. Han behöver väl träffa nån som är bra på och prata med personer som har den här typer av problem” (läk. 4). Samtliga IP pekar också på vikten av att man bör beakta familjen i något skede av behandlingen: ”Familjen … dom bör naturligtvis va inblandade”, ”vår erfarenhet visar att om man inte har familjen med sig då är det svårt att få patienten med sig när det gäller psykossjukdomar och ibland en bristfällig insikt. Utan familjens medverkan så har vi – är det väl mer eller mindre – ja, kört är det inte. Men det är ofta väldigt svårt i alla fall att få det och fungera och man riskerar återfall, och i den mån man har medicinering upphör medicinering och så där” (läk. 3); ”det här är ju en traumatisk upplevelse för hans fru då, att dom gemensamt måste man ju möta på nåt vis” (läk. 4); ”Sen bör ju hustrun va med, för att få mer information” (läk. 2). En IP manar dock till försiktighet med att alltför tidigt involvera Eriks familj i en vidare mening, t.ex. hans föräldrar: ”att få in föräldrars syn på det här, kan göra att man upplever att patientens syn inte är lika sann … därför är jag litet rädd ibland att ta in dom för tidigt, och att det kan försämra omhändertagandet eller förståelse för individs upplevelse” (läk. 2).

Vad beträffar prognosen för Erik uppfattar Samtliga IP att han har goda chanser till ett bättre liv, men att det också finns uppenbara svårigheter och det avgörande är vad slags hjälp han får: ”det beror på vilken uppbackning han får. Men jag tror att skulle han komma till vår klinik med det program vi har då av tidig intervention så tror jag att prognosen är ganska god” (läk. 1); ”det finns positiva bitar i det här … Det är ganska kort tillstånd med ganska måttliga symptom. Så att med hjälp utav att minska symptomen, med att göra krisbearbetet av familjen, förståelse i det här då och stötta honom. Så ser jag då att han inom ett halvår till 2 år, kan återkomma till ett förhoppningsvis samma nivå som han var ett par år innan, eller kanske snäppet under den då” (läk. 2); ”Det är väldigt svårt och säga, i det enskilda fallet, men … joo! Jag skulle kunna tänka mig att om man får ett samarbete, och med hela familjen och med Erik så är väl prognosen litet bättre …” (läk. 3); ”det här är ju väldigt pessimistisk bild av en patient”, ”bättre kommer han alldeles säkert och bli. Det blir han. Sen beror det ju väldigt då mycket på vilken hjälp …” (läk. 4).

Sammanfattning

Samtliga av de intervjuade läkarna betraktar Erik som psykiskt sjuk – att han mår rejält dåligt. Och även om de samtliga är försiktiga till ”tyngre” psykiatriska diagnoser, som schizofreni, så anser flertalet att det i Eriks fall pekar dithän. Att Erik är psykotisk i någon grad tycks dock vara utom tvivel, och att se honom som psykotisk verkar också motivera snabba hjälpinsatser som skall leda till att minska Eriks symptom; antingen med medicin i kombination med stöd och hjälp för att förstå situationen, eller enbart med hjälp av det senare.

När det gäller diagnoser i allmänhet kan man generellt säga att de ser dem som verktyg för att ha en delad upplevelse av vad som sker, och som en utgångspunkt för vidare behandlingsinsatser. Flera pekar också på problem med diagnoser – antingen att de kan få sekundära effekter som stigmatisering, eller att de kan vara svåra att avgränsa från varandra. Diagnosen har också en stor betydelse för prognosen, eftersom vissa sjukdomar, som schizofreni, har ganska dålig prognos, medan andra, som psykos, är lättare att häva.

Vidare talar samtliga i sårbarhetstermer – att det är Eriks sårbarhet som ligger till grund för beteendet. Att sårbarheten är olika och predisponerar vissa att drabbas hårdare framhåller flertalet. Sårbarheten skulle alltså vara genetiskt eller biologiskt betingad. Ingen talar dock om psykiska sjukdomar/störningar ur ett biologiskt perspektiv – vilket de å andra sidan heller inte haft anledning att göra. Men om en biologiskt betingad sårbarhet ligger till grund för en psykosutveckling, är förstås också psykosutvecklingen ytterst sett biologiskt betingad. Även om den kanske inte behöver bryta ut annat än när vissa inre eller yttre (sociala, psykosociala eller psykologiska) betingelser finns förhanden.

Som grupp uppvisar den aktuella personalkategorin således en relativt nyanserad och öppen inställning både till vad som skall diagnostiseras som psykisk störning och till vad slags hjälp som är bäst ägnad att hantera problemen. Medicinering ses som en nödvändighet men inte som det allenahärskande. Samtliga betraktar dock Erik som i någon mening psykiskt sjuk, och även om samtliga reflekterar över både inre och yttre faktorers betydelse för en psykiatrisk sjukdomsutveckling, finns en implicit såväl som explicit framförd uppfattning om att det åtminstone oftast krävs en biologiskt betingad predisposition för att en psykosutveckling skall komma till stånd.

Detta innebär att det i gruppen som helhet går att finna stöd för såväl biologiska som psykologiska och sociala förklaringsmodeller, men att det både implicit och explicit existerar en det biologiska synsättets primat, vilket förutan åtminstone allvarligare psykiatriska symptom och/eller störningar vore mindre vanligt förekommande.

Sjuksköterskor

På frågan om det är något fel med Erik svarar samtliga ja, men svaren skiljer sig åt en aning. En IP svarar att det är uppenbart och ”utifrån den symptombild man har fått fram, tycker jag att det är befogat med en psykiatrisk bedömning” (sju. 4). En annan IP uppfattar att Erik hamnat i en ganska allvarlig kris, men att det är svårt att veta vad som gjort att han börjat må dåligt: ”han har hamnat i en kris på nåt sätt av någon anledning. Sen vad det är för psykiatriskt eller psykologiskt fel på honom, det tycker jag är svårt och säga mer än att det är ganska allvarligt” (sju. 3). Ett par IP misstänker först depression, men ändrar sig under läsningen av fallbeskrivningen: ”Först innan man kommer ner och ser att … hur långt tid det har varit, så tänker man på att han har kommit, fått en depression. Men sen eftersom det har hållt på i över ett år och han har blivit mer tillbakadragen och han har religiösa grubblerier, han tycker att andra människor prata om honom så han har ju typ paranoid-psykos upplevelse, tycker jag” (sju. 1); ”det verkar ju som om han alltmera har gått in i nån psykotiskt tillstånd, tycker jag det låter som. Först när jag läste det tänkte jag att han kanske var mera deprimerad liksom innan jag hade läst igenom alltihopa” (sju. 2). Att han har psykiska problem är samtliga övertygade om, men en IP menar att det är allvarligare än så: ”jag tycker det är mer psykotisk art, mer eventuellt nåt schiz-aktigt” (sju. 1). Samtliga nämner också vid något tillfälle psykos eller psykotiska problem/psykotisk utveckling: ”man funderar ju på om det kan va nån psykotisk utveckling” (sju. 4).

När det gäller orsaken till Eriks beteende framhåller ett flertal IP hans känslighet och såbarhet. En IP talar om en biologisk sårbarhet, som gör att man reagerar olika på belastningar i livet: ”mycket när jag tänker runt omkring det, så är det vad man har som personlighet och sen vad man utsätts för för belastningar i livet då. Men att personligheten bär man ju med sig, att man har en sårbarhet, biologisk sårbarhet” (sju. 2). En annan IP är inne på samma tankegång: ”han har ju lite i bakgrunden förmodligen. Det sägs här att han har en farmor som hade psykiska problem”, och IP menar att ”det måste ju va en naturligtvis en sårbarhet också en känslighet hos honom. För det finns ju flera som har det så här utan att man får följder. Så det tror jag handlar om en sårbarhet hos individen” (sju. 1). Ytterligare en IP ser händelserna i Eriks barndom som viktiga i sammanhanget: ”min tolkning är ju att han kanske då är … i och med det att han har beskrivits sig som ett känsligt barn eller om det är andra som har gjort det, att han kan va extra utsatt för att drabbas av kanske psykisk sjukdom” (sju. 4). En IP är också förvånad över att Erik ”med dom här besvären ändå så har han ju lyckats med att etablera egen firma, familj och skaffa barn” (sju. 1).

Vad gäller psykiatriska diagnoser så uttrycker ett par IP att de är en hjälp valet av behandling: ”Jag tycker en psykiatrisk diagnos är väl en hjälp för att veta litegrann hur man skall planera en behandling” (sju. 1); ”jag tycker det är jätteviktigt att ha en diagnos, för då har man ungefär en arbetsmodell. Annars vet man inte vad man skall helt rikta in sig på” (sju. 2). Samma IP uttrycker också att diagnoser är ”A och O faktiskt! Det är jätteviktigt. … Det är liksom grunden annars har vi ingen arbetsmodell om vi inte har nån diagnos” (sju. 2) En IP menar dock att diagnoser ibland används för lättvindigt: ”Ibland kan jag tycka att man använder det för och skyla över andra saker … som sociala problem. Det är inte så svårt och få en depressionsdiagnos, egentligen” (sju. 3). IP tillstår dock att vissa diagnoser kan vara bra, ”Framför allt när det gäller psykotiska sjukdomar” (sju. 3). När det handlar om diagnos i Eriks fall, så menar en IP att ”det är jätteviktigt att komma fram till en diagnos för att utesluta andra psykologiska faktorer. Därför tror jag att det är viktigt alltså att hitta … alltså kriterier för psykisk sjukdom kontra då psykologiska faktorer” (sju. 4), medan en annan IP menar att ”man kan säkert använda många diagnoser” på Erik (sju. 3). Ytterligare en IP uttrycker att ”ser man det som en paranoid psykos så vet man ju vad det innebär. Ser jag det, den diagnosen så kan jag ju tänka mig litegrann hur, typ av besvär han har” (sju. 1).

Den hjälp Erik anses vara i behov av består enligt en IP av medicin, men också av stödsamtal: ”Jag tror att han behöver medicin och samtal. Jag tror att även familjen behöver det, att man får inrikta det på familjen också. Jag tror Erik behöver ett eget stöd för sin egen del, och att han behöver medicin” (sju. 2). Att involvera familjen framställs också av en annan IP som viktigt, och då i ett inledningsskede för att bli klar över symptombilden: ” Först tror jag det vore bra och träffa hela familjen. Och, för att få mer klar symptombild hurdant det är va, och sen så behöver han ju … han behöver ju samtalskontakt för egen del med … jaa, få insikt om liksom vad som är sjukt och vad som… för att hjälpa honom att blir – fungera igen, både som pappa och äkta man, och klara av sitt arbete” (sju. 1). Samma IP ser också att Erik behöver en ”läkarkontakt för eventuellt medicinsk hjälp” (sju. 1). En tredje IP menar att Erik kanske inte i första hand är i behov av hjälp med sitt beteende: ”Jag är inte så säker på att han behöver hjälp med sitt beteende, men han behöver ju säkert hjälp för och förstå vad som händer med honom” (sju. 3). Samma IP föreslår också en bred lösning av tidig intervention vid psykos: ”utifrån det här så tycker jag att vi ska göra en TIPP” (sju. 3), något IP tror kan fungera också för fler än enbart de psykotiska patienterna: ”Jag tycker vi skulle ha ett krisperspektiv … och göra på liknande sätt med dom flesta psykiatriska symptom … Självmord fungerar på samma vis … på nåt sätt även när det gäller depressioner och ångesttillstånd” (sju. 3). En IP menar att: ”för det första så tycker jag att man kan göra en ordentlig psykiatrisk bedömning” utifrån en bred yrkeskompetens ”för att få en så bred bedömning som möjligt i första läget”, ”Men nån form utav behandling tror jag är … nödvändig utifrån den här beskrivningen” (sju. 4).

När det gäller prognosen för Erik ser samtliga an Eriks framtid med viss tillförsikt – förutsatt att han får rätt hjälp: ”får han rätt stöd och hjälp och samarbete med att fungera igen, så tror jag att han kan leva ett rätt normalt liv” (sju. 1); ”visst kommer det och gå bättre för honom och visst kommer han och komma tillbaka igen. HUR vet man ju inte, om han kan ha sin egen firma eller hur han orkar och så, han har ju sin sårbarhet och så med sig” (sju. 2); ”han har stora möjlighet för att … utifrån den här bedömningen då, som jag har föreslagit. Så tror jag att han har stora möjligheter att få hjälp. Och i och med att han är så ung och att han inte har haft såna här problem tidigare …” (sju. 4). En IP menar att Eriks prognos är beroende av vart han bor: ”jag tror det går bra om han … Ja, om han bor här … Jag tror det blir sämre för honom om han bor nån annanstans” (sju. 3). Denna uppfattning grundar IP på erfarenheter av den ovan nämnda tidiga interventionen vid misstanke om psykos, TIPP: ”man kan ju basera det på lite erfarenheter … vi har nästan inga såna diagnoser idag som är hos oss. Det måste ju betyda att dom mår rätt bra” (sju. 3).

Sammanfattning

Samtliga IP uppfattar Erik som i någon mening sjuk, men har vidare något skilda uppfattningar om framförallt värdet av att diagnostisera Erik, men också av diagnoser i allmänhet. Att flera yrkeskategorier bör vara inblandade i behandlingen av Erik framhåller samtliga, även om någon i första hand vill se medicin, medan någon annan anser att Eriks beteende som sådant kanske inte behöver behandlas. En bred lösning påkallas som hjälp för att Erik både skall kunna ha kvar familjen och bli arbetsför samt bli av med sina symptom. Ett par stycken lyfter också fram Eriks känslighet/sårbarhet som en utgångspunkt.

Skötare

På frågan om det är något fel med Erik svarar samtliga ja och menar att har någon form av psykiska problem: ”den här sekten då eller medlemmar ur den här sekten, han ser dom aldrig men han hör dom ju. Som nåt … ja, nå psykotiska tecken har han” (skö. 1); ” utifrån det som jag har sett här så kan jag väl se att han mår inte så bra” (skö. 3); ”Det är klart dom här tankarna är väl det som jag uppmärksammar här … tankar sätts i hans sinne. Att han drar sig undan … Jag tänker att det … det är ju inte friskt … jag tycker också idéer som är underliga … det tycker jag absolut att han skizzar” (skö. 4). Flera IP uttrycker som sin första reaktion att det tycks handla om en depression, men ändrar sig sedan: ”först tänker jag mig så att han blivit deprimerad i det här också. Innan jag läser vidare s.a.s., men det är klart det kan finnas både depressiva symptom plus psykotiska” (skö. 1); ”Först tänkte jag då att han var deprimerad, men senare när man läser längre ner så är det ju nånting annat, nån störning då med kan man väl misstänka. Som kanske är svår och bedöma så här på en gång” (skö. 2); ”min första reaktion blir en depression. Sen när jag kommer litet längre ner i texten här så verkar det ju vara en djupare depression med lite paranoida inspel eller inslaget i hans funderingar … det kan ju vara en psykos också i det här” (skö. 3).

När det gäller orsakerna till Eriks beteende så betonar flera IP möjliga yttre faktorer: ”Min tanke är om det hänt nånting speciellt då ganska nyligen … om det är nån utlösande faktor, tänker jag” (skö. 1); ”Hans firma gick inte så bra … Efter det kan man ju tro då att han dratt sig undan mer och mer och blitt deprimerad och sen har det löst nån lättare typ av psykos” (skö. 2); ”Han kan inte hantera vardagen riktigt här, han har tydligen haft en liten firma som inte gått så bra, det har blivit påfrestningar för honom” (skö.4). En IP ser Eriks tillstånd i form av en process som pågått en tid: ”hans problem har ju kommit successivt och … ja, han insjuknar akut att han har slutar äta de sista 3 dagarna. Men sen framkommer det ju att han inte har mått bra under ett helt år här. Och det kan väl ge mig indikationer på att det kan vara … nåt depressivt, nåt som ändå har kommit” (skö. 3), På ett eller annat sätt beskriver samtliga Eriks känslighet och/eller sårbarhet som bidragande orsaker till beteendet och att det är något han har med sig sedan barndomen: ”Han är tydligen en känslig person” (skö. 4); ”han själv har ju inte så där himla bra bakgrund då i sin uppväxt så där - känsligt barn” (skö. 2); ”… att det har varit nånting egentligen sen barndomen tror jag” (skö. 1). Ett par IP påpekar möjligheten av en ärftlig faktor i denna känslighet: ”det finns nånting, ev. en ärftlig faktor. Det var ju nån - var det farmor? som hade varit psykisk sjuk eller vad det var” (skö. 1); ”det finns naturligtvis en ärftlighet, det finns en känslighet i personligheten då, men sen är det ju mycke i omgivningen och i livet” (skö. 4); ”det stod nånstans från farmor… att det vart nåt psykiskt svårt” (skö. 2).

När det gäller psykiatriska diagnoser i allmänhet menar flertalet IP att de fyller en funktion, men att de inte får vara det enda bedömningsunderlaget: ”det är väl bra tycker jag såtillvida att man kan gå vidare på ett annat sätt om man har en psykiatrisk diagnos att gå utifrån … Sen behöver ju inte det vara allt” (skö. 1); ”Det måste ju finnas en diagnos, men sen kan ju den kanske omprövas allt eftersom man får mer och mer kontakt med patienten. … Och, visst den skall va ett underlag för behandlingen men den får inte vara det enda” (skö. 4). Diagnoser kan, menar ett par IP, också innebära problem: ”… det kanske visar sig andra sidor … en diagnos kan ju då blir en stämpel” (skö. 4); ” jag tycker att det är svårt emellanåt det här med … att få rätt diagnos. För en person egentligen kan ju komma in på en diagnos, om vi säger, vid första besöket, och det kan ju ändras under resans gång” (skö. 3). Samma IP menar också att en del diagnoser är mer tydliga än andra: ”Fast jag har jobbat så många år inom psykiatrin så tycker jag det är svårare ibland och få fram det här, när det finns lättare psykotiska drag i en”, ” i vissa fall kan du ju få en man eller en kvinna i stolen och … det här är ju en depression, det är en ångest, när det är dom här riktigt tydliga. Men så finns det dom här andra som är lite diffusa tycker jag, och dom tycker jag är svåra” (skö. 3). När det gäller nyttan av diagnos i Eriks fall menar en IP att det är användbart ”om man skall medicinera, vad man skall sätta in för nåt” (skö. 1). Ett par IP uttrycker viss tvekan till att i nuläget diagnostisera Erik: ”Jag tycker nog att man skall vänta lite med och sätta den här – en diagnos” (skö. 4); ”Om jag skulle tåla sätta en diagnos första gången ensam, det vet sjutton” (skö. 2), Den senare IP menar dock att man kan sätta depression inledningsvis och sedan vara öppen för förändring: ”om en skulle va snäll då skulle en ju sätta en depressionsdiagnos vid första tillfället och sen kunna ändra den senare … man är inte säker på om det är nån psykotisk där nånting, utan det kan va hans depression och grubbleri” (skö. 2). Den sista IP tycker det är svårt att veta om Erik bör diagnostiseras eller ej eftersom fallbeskrivningen är tvetydig: ”första två styckena här så är det ju en depression. I mitt sätt och se (skö. 3). Och det andra då? (I). Då kan jag undra vad det är, för att då tycker jag att det kommer inte lite psykotiskt i det eller paranoit ” (skö. 3). Risken med en diagnos, menar samma IP, är att man sätter in behandling mot exempelvis depression, vilken försvinner, men att de andra symptomen kvarstår: ”det finns ju depressioner med paranoida inslag, när dom är riktigt deprimerade. Men sen kan dom ju finnas kvar också när man väl ha botat depressionen” (skö. 3).

Samtliga IP anser att Erik bör få hjälp och samtliga anser att hjälpen bör bestå av i första hand samtal och sedan eventuellt medicin: ”Jag tror att han för det första behöver prata om det här och sen ev. att diskutera då nån form av medicinering, som kan hjälpa honom att se klart på saker … Alltså, kombinationen av samtal och medicinering” (skö. 1); ”Jag kanske då tycker att han skulle ha nån typ av samtalsbehandling i första hand, eller nån typ av bedömning mer typ av bedömning (jaa) innan man bestämmer sig för nånting … Sen vet man inte om han behöver medicin, det blir en senare fråga” (skö. 2); ”Han ska nog först och främst ha en samtalskontakt ska han erbjudas. Och så eventuellt medicinsk behandling då” (skö. 3); ”samtal och ev. nån medicinering” (skö. 4). En IP ser det dock som problematiskt om det skulle visa sig att Erik ordinerats samtal när han drabbats av en psykos: ”om det framkommer att han är psykotisk så kanske det inte fungerar. Utan då skulle han ju behöva ha medicin för det. Och sen senare en samtalsprövning” (skö. 2). Ett par IP pekar också på vikten av att ta med familjen i arbetet, att man eventuellt arbetar parallellt med individuella och familjesamtal: ”Men ändå att familjen skall vara med. Kanske köra parallellt på familjesamtal och enskilda samtal” (skö. 1); ”när … det har vänt om lite för honom och han mår bättre så ska han nog tar in det här med familjen också, med frun parsamtal. För det verkar ju vara ett förhållande som inte är så jättebra” (skö. 3). Förslagen till hjälp gör också att flera personalkategorier kan antas bli inblandade i arbetet.

När det gäller Eriks prognos så tror samtliga IP att han nog kommer att bli bättre, även om ett par IP menar att det kan komma att ta tid: ”Jag tror det kommer och gå bra för honom när han får rätt hjälp. Han är ju 30 år bara och kom ju relativt tidigt ändå” (skö. 1); ” Jag tror att han kommer och komma på fötter igen och må mycket bättre”, ”Han har inte vart sjuk så länge det är en fördel. Så där har han större möjligheter och bli återställd p.g.a. det. Om det nu är nån psykos som han har hamnat i” (skö. 2); ”Jag tror att han kommer och må bra. Bara han får rätt medicinering och rätt omhändertagande och förståelse för sina besvär. Sen beror det ju på, det kan ta … om han nu har – låt säga att han har paranoida inslag häri så kan det ju ta ett bra tag innan han blir bra” (skö. 3); ”Ja, jag har svårt och uttala mig om det då, men … om han får hjälp att leva i en … i en livssituation som inte är så pressande, tror jag ju att han har förutsättningar att bli bättre” (skö. 4).

Sammanfattning

Hos flertalet IP finns en ovilja att diagnostisera Erik – åtminstone inledningsvis. Samtidigt som nästan samtliga IP framhåller vikten av diagnoser som grund för behandling. När det gäller möjlig sjukdom talar ett par IP om antingen depression eller möjligen psykos. En menar att Erik ”skizzar”, utan att utveckla detta närmare. Flera IP ändrar också sin bedömning utifrån fallbeskrivningen, från depression inledningsvis till möjligen någonting allvarligare.

Intressant är att se att svaren på frågan om det är något fel på Erik stundtals rör sig omkring psykos och ”skizzande”, men att detta enbart blir en beskrivning – någon vilja att dra konsekvenser och diagnostisera Erik i enlighet med dessa beskrivningar finns inte.