Innehållsförteckning förord Sammanfattning Summary Ordlista 1 Inledning 3

4.2Problemen kring år 2000

Två av de problem IT-kommissionen efter hearingen den 18 december 1996 identifierade är att det i företagen har funnits en för låg beredskap inför millenniumskiftet samt att företagen i alltför låg utsträckning har samarbetat för att lösa problemen.

4.2.1Beredskapen är låg

IT-kommissionen anser att beredskapen inför 2000-skiftet är låg, då problemet först under 1996 börjat diskuteras inom näringslivet (IT-kommissionen 1/97, s. 3)¹⁹. Få av personerna inom dessa organisationer tycks ha satt sig in i omfattningen av förändringen och vilka konsekvenserna kan bli. I bästa fall befinner man sig i analysfasen och minsta försening kan betyda att man inte blir färdig i tid till 2000-skiftet.

Många företag gör enligt IT-kommissionen alldeles för optimistiska uppskattningar både för att man är i ett så tidigt skede att det är svårt att få en uppfattning om vilka insatser som kommer att krävas, men också för att ge en bra bild utåt²⁰. Internt kan man dock brottas med en situation som - om den kommer till allmän kännedom - kan leda till badwill, kundflykt och dåliga affärer.
Då tiden är knapp till millenniumskiftet kommer företagen bli tvingade att prioritera mellan de 2000-relaterade IT-insatserna för att använda pengar, tid och kompetens på optimalt sätt. Den ekonomiska påfrestningen kommer öka för alla företag, men blir enligt IT-kommissionen särskilt kännbar för mindre organisationer vilka sällan har egen IT-kompetens utan måste förvärva den externt till höga priser (IT-kommissionen 1/97, s. 2)²¹. Mindre företag ligger också i regel senare i medvetandeprocessen då de ofta saknar denna kompetens internt. En fördel för de mindre företagen är dock att de i större utsträckning använder standardprogram där i många fall (men långt ifrån alla) leverantörer kommer att göra en anpassning för millenniumskiftet.
Året 1996 var en vändpunkt där företagen började bli medvetna om millenniumproblematiken. Under detta år satte bl.a. Stockholm Energi igång med sitt år 2000-arbete. Den arbetsgång man måste följa ser i stort sett ut som följer²². Först och främst måste år 2000-problemet bli utrett och kvantifierat. Man undersöker vilka program företaget äger, vilka som används och vilken maskinvara man förfogar över. För att se om ett system klarar millenniumskiftet måste man undersöka om den har en realtidsklocka och sedan kontakta leverantören för att få information. Ett problem – utöver att man inte alltid vet att det finns en klocka i en produkt - är att det inte alltid är lätt att komma åt dem då de kan sitta på en svåråtkomlig plats.
Resultat kvalitativa undersökningar
Kai Honkonen som är kommittésekreterare på 2000-delegationen menar att Sverige ligger sent i utvecklingen vad avser år 2000-problematiken och en krisplan borde därför enligt honom utformas. Karl-Åke Söderberg som är konsult på 2000-delegationen visade oss en tidsskala på vilken tidpunkt bolag i olika storlekar bör ha startat sitt arbete inför år 2000. De stora företagen (100-300 anställda) måste i princip ha påbörjat arbetet i början av 1996 för att kunna hinna med hela den volymen de har fram till år 2000. De medelstora företagen (10-100 anställda) bör ha kommit igång med sitt arbete nu under våren. För de minsta företagen (1-10 anställda) däremot räcker det om de börjar i mitten av nästa år för att hinna med. När denna tidsskala gjordes tänkte man dock inte så mycket på de inbäddade systemen, vilka ger och kommer att ge en hel del komplikationer för företagen. Antingen måste de byta ut dem eller riskera att köra huvudet i väggen, menar Karl-Åke Söderberg. Tidsskalan förutsätter att det finns tillräckligt med resurser i företagen. I dagens läge har de mindre företagen betydligt sämre resurser än vad de större bolagen har.
Leif Boström som är ansvarig för tekniska utredningar på Graninge inom affärsområde nät tror att många bolag målar upp en för positiv bild av hur långt de har kommit i arbetet med problemet och hur väl de kan hantera det. Vid mötet i El År 2000 i mars detta år märkte man att en del av de företag som ansåg sig ha kommit långt låg efter Graninge. Han tror inte att denna överskattning enbart beror på att man vill visa kunder att man kommer hantera problemet utan även på okunskap från bolagens sida. Detta håller även Ove Mählkvist som är chef för projektering och drift på Sollentuna Energi med om. Börje Tomelius som arbetar med år 2000 på Telge Energi tycker sig däremot inte ha märkt att svenska energibolag målar upp en för positiv bild. Han tror dock att det kan ligga något i påståendet att bolagen kan göra detta för att de inte vill visa sin osäkerhet utåt mot kunder. Annars kanske man inte får sälja el, menar han.
I våra intervjuer har vi märkt att många bolag kommit igång sent med år 2000-arbetet, många först under 1997. Millenniumproblemet har funnits länge och profeterna på området, bl.a. Jan Freese har sedan bra många år talat om detta men få har tagit det till sig förrän drygt ett år tillbaka, berättar Per Kullander, informatör på Vattenfalls servicebolag ”Support” på avdelningen Information och Media. I vilken utsträckning man i bolagen har gjort beräkningar av kostnader och andra resurser varierar mycket. Stig Bohman som är 2000-general på WM-data menar att problemets omfattning inte insetts förrän nyligen och att Sverige generellt sett ligger efter internationellt. Förra våren fokuserades WM-datas arbete på problem med administrativa och ekonomiska system, men i somras insåg man att även hårdvaran kommer att påverkas. I dagsläget granskar man de inbäddade systemen.
Leif Boström på Graninge tror att många företag inom energibranschen är uppmärksamma på problemet, men att inte så många har tagit itu med det. De flesta har börjat sent, anser han. Bengt Johansson, teknikchef på Väsby Teknik, menar att uppmärksamheten på problemet respektive itutagandet har att göra med två saker. Antingen är det så att ju större bolaget är desto mer sannolikt är det att man är uppmärksam på respektive tar itu med år 2000-problematiken eller så kan ett mindre bolag ha ett försprång genom att man har en eldsjäl som är drivande. Han säger också att branschorganet – som påbörjade arbetet för drygt ett år sedan – har drivit frågan så länge att de flesta borde ha börjat. Stora skillnader i hur långt man har kommit kan dock finnas. Marina Hammer som är konsult på Cap Gemini och arbetar i ett transmillenniumprojekt (för Stockholm Energi och Sollentuna) tror att 90 procent av bolagen är uppmärksamma på problematiken. Av dessa tar 50 procent itu med det och den andra hälften är nog mest små företag, tror hon. Peter Brolin som är produktchef för ekonomisystemet AdeEko+ från Enator är dock lite mer positiv. Han menar att då problemet uppmärksammades i media under mitten på förra året borde alla i dagens läge ha uppmärksammat det. Omkring 90 procent tror han har börjat jobba med problematiken, men påpekar att många har börjat för sent. Om man har lite äldre och större system och endast ligger i inventeringsfasen så är man sent ute.
De största organisationerna ligger förhållandevis väl till, tror Karl-Åke Söderberg på år 2000-delegationen. Vad man måste vara medveten om i projektet med år 2000-problematiken är att testerna i regel tar halva projekttiden. Många företag har ännu inte ens kommit fram till det stadium där testningar skall påbörjas. De kommer bli ganska förtvivlade när de märker hur tidskrävande det är, säger Karl-Åke Söderberg. Många företag har ännu bara jobbat med medvetandegörandet, analyser och inventering, vilket kanske bara täcker 10-20 procent av hela arbetet. Åtgärderna täcker ungefär 20 procent och testningarna ca 50. Skulle man utgå från den tidsskala som 2000-delegationen visade oss, trodde IT-kommissionen i december 1996 att de större företagen kommit betydligt mycket längre med analys, inventering och åtgärdsfas än vad de verkligen gjort. Det visade sig att nästan ingen kommit in i åtgärdsfasen. Även i dag ligger företagen fortfarande i samma läge som tidigare men med större medvetenhet om år 2000-problematiken. Väldigt få har kommit in i testningfasen och för att hinna med alla justeringar måste man nu under året ha påbörjat sina testningar. Detta för att ha ett årsskifte att testa på.
Ett problem många bolag tar upp i intervjuerna är att man inte inser problematikens omfattning förrän man arbetat ett tag med år 2000. Medvetenheten om de inbäddade systemen har kommit ganska sent och om man inte påbörjat arbetet i god tid finns det risk för tidsbrist. För drygt ett år sedan, säger Karl-Åke Söderberg, började en grupp från IT-kommissionen att arbeta med inbäddade system. De insåg snabbt att det var ett stort problem. Många personer på företagen anser att de inbäddade system ligger utanför IT-världen, vilket gör att de ej arbetar med dessa system inför år 2000.
Det tar mycket lång tid från det att företagen börjar tala om problemet till det att man börjar få en större substans, menar Karl-Åke Söderberg. I början är det ett ifrågasättande: är detta verkligen ett problem? Det har varit problematiskt med denna fråga genom att det kommit så många olika budskap. I en del mycket trovärdiga källor, enligt Karl-Åke Söderberg, framfördes från början att detta inte var något problem, men skaran av de som anser att så är fallet börjar nu krympa. Problemet kan också sägas öka med insikten genom att det blir större i takt med att man blir mer och mer insatt. Per Kullander menar att det har skett ett allmänt uppvaknande efter Anna Hedborgs utspel i massmedia om ett moratorium för ny lagstiftning på socialförsäkringsområdet. Innan detta målade man vanligen upp katastrofscenarion men branschen har nu mognat lite i tänkandet, säger han.
Ove Mählkvist på Sollentuna Energi menar att ju mer man har studerat problemet hos de bolag som levererar el, desto större oro har man börjat känna. Detta har i sin tur lett till att man på Sollentuna Energi har vaknat upp och tagit tag i arbetet. Per Kullander håller med om att problemet blir större och större och säger att problemet växer när man borrar i det: ”Man underskattar problemets vidd från början och ju mer man är nere och rotar i enskilda system och framför allt när man kommer in i inbäddade system börjar man inse vilket gungfly det här är”²³. Brage Styrström som är IT-ansvarig på Energibolaget Botkyrka-Salem AB säger att år 2000-problemet nonchalerades till att börja med. När man sedan började att ta tag i arbetet märkte man att det var mer omfattande än vad man hade räknat med. Brage Styrström menar att det i detta läge är viktigt att inte känna sig vanmäktig utan att i stället hantera problemet systematiskt.
Per Kullander på Vattenfall var på en konferens som Överstyrelsen för psykologisk beredskap arrangerade. Man hade kallat in 15-20 representanter från näringslivet, lika många från myndigheter som från organisationssverige. Alla gick dit i tron att man har ett grepp om sina områden, men när man hörde andra och fick resonera kring ett antal scenarion av sannolika störningsmoment var man inte längre lika säker. Om dessa störningar uppfattas fel av massmedia och allmänhet kan detta leda till oro, menar Per Kullander. Om massmedia spär på detta kan det leda till att folk exempelvis börjar hamstra mat och vill ta ut alla sina pengar från banken. Efter två dagar skulle bankerna braka ihop när de inte längre kan betala ut kontanta medel. Detta ger i sin tur en negativ bild vilket leder vägen in i en negativ spiral som i kaosteorin. När Per Kullander gick till konferensen befann han sig på en etta av tio möjliga på en ”richterskala” och när han gick därifrån befann sig han och de flesta andra mellan fem och sju, berättar han. IT styr mycket av produktion och distribution av energikällor. Ett exempel på när kaosteorin kan tillämpas är inom oljebranschen. Arabvärlden är en stor producent och distributör av olja och är tyvärr väldigt dåligt förberedda inför år 2000, säger Karl-Åke Söderberg. Detta kan skapa rubbningar i världsekonomin. Man kan jämföra detta med oljekrisen 1973-74 som gav åverkningar i den globala ekonomin. På samma sätt kan en rubbning inom elnätföretagen leda till negativa effekter i samhället.
Per Kullander tror att de och Stockholm Energi var de som var tidigast ute. Man vet inte hur konkurrenterna ligger till. Vattenfall ligger bra till som det är idag, menar Per Kullander, och som de kan bedöma det kommer de gå i mål med detta.
På frågan om han tror att det blir ont om tid svarar Bengt Johansson på Väsby Teknik att någon sagt att ”det får vi väl se om det lyser på nyårsda´n!”. Det är då man får svaren, men han tror att det säkert kommer att finnas något som inte fungerar. Man kan redan idag se att det kan bli problem, exempelvis genom att ett nytt system för dörröppning inte fungerade för att det inte förstod att det slagit om till sommartid. Man kan också idag uppleva problem med flytande dagar, vilket även kommer att inträffa skottåret 2000. Tidstariffer påverkas av de flytande helgdagarna vilket kan innebära att kunderna får betala fullt pris en röd dag. Det är endast de nyaste systemen som hanterar flytande helgdagar och man får ofta göra ändringar manuellt.
Företagen har känt till år 2000-problematiken i flera år och man har ganska långsamt vaknat upp till detta, menar Håkan Nohre på Cisco. Ju närmare år 2000 man kommer desto mer frenetiskt arbetar man med att åtgärda problemen. De företag som idag uppmärksammat problemet och har många gamla system eller programvaror kommer att få stora problem. Att göra felsökning och omprogrammering kan ta flera år, tror han. Karl-Åke Söderberg på 2000-delegationen anser att de resurser som finns idag inte kommer att räcka till för att hinna korrigera alla kodade rader och inbäddade system. Han tror att om man hade börjat för två till tre år sedan kunde det ha funnits en möjlighet att hinna justera alla systemen.
Kerstin Algéus på Lidingö Energi anser att svenska bolag har startat sent med denna fråga då många endast befinner sig i inventeringsfasen. Det finns dock ca fem mindre elnätbolag som anser sig vara helt klara. Om så är fallet har de övriga bolagen mycket information att hämta från dem. Kerstin Algéus tror dock att de på grund av att de är så pass små ej har insett problemets hela vidd. De stora företagen har arbetat en längre tid med problematiken och märker att problemet bara växer.
Resultat kvantitativ undersökning
I denna fråga ville vi se hur stor medvetenheten kring millenniumproblematiken är.

Diagram 1: Kännedom om år 2000-problematiken

I diagrammet kan man se att i princip alla känner till millenniumproblematiken. Endast ett bolag har ingen medvetenhet om problematiken. Detta diagram kan kopplas till nästa där vi har gjort en indelning i vilken fas bolagen i enkäten befinner sig.

Diagram 2: Hanteringsfas

Som diagrammet visar befinner sig en stor del av bolagen i inventering och analysfasen. Om man lägger samman procentsatserna för de olika hanteringsfaserna kommer dessa att överstiga 100 procent. Det beror på att 29 av bolagen har angivit att de befinner sig i flera olika faser parallellt. De som har angivit att man ligger i inventerings- och prioriteringsfasen har således slutfört sin medvetandefas.

Egna kommentarer
Att så pass många bolag känner till år 2000-problematiken tror vi kan bero på att SVEL och andra parter i El År 2000 har lagt ner mycket arbete på att informera bolagen. Problematiken har även till stor del tagits upp i massmedia samt att regeringen har givit direktiv för bolagens samarbete. Både i intervjuerna och enkäten finns en hög kännedom om millenniumproblematiken, vilket enligt oss vid det här laget borde vara självklart.
Diagram 2 visar att majoriteten befinner sig i inventering och analysfasen, vilket tyder på att merparten av bolagen påbörjat sitt arbete relativt sent. Positivt är att så pass många har kommit in i slutfaserna och att det endast är ett bolag som inte arbetar med problemet. Även i intervjuerna har vi sett att bolagen ligger olika till, men de flesta befinner sig även här i inventerings- och analysstadiet. Vad gäller medvetandefasen har egentligen 100 procent uppnått denna och de flesta har gått vidare. Om man kumulerade svaren skulle man även räkna med de tidigare faserna, men detta har vi ej gjort då vi vill renodla vilken fas bolagen idag ligger i.
För att jämföra resultaten i de kvalitativa undersökningarna med enkäten gjorde vi ett punktdiagram där vi delade upp bolagen på större än och mindre än 500 GWh i omsättning (likadan uppdelning som i intervjuerna). Analysen gjordes utifrån variablerna omsättning och hanteringsfaser. I likhet med de kvalitativa undersökningarna fann vi inget samband mellan bolagens storlek och i vilken fas de ligger utan spridningen är stor.
Problemet med att analysera millenniumproblematiken är att det är mycket svårt att bedöma den tidsåtgång, de resursbehov och kostnader som kommer att tas i anspråk till år 2000. Som IT-kommissionen kommenterade ovan kan bolag också ge en för positiv bild av hur pass långt man kommit med arbetet.

4.2.2Samordning och samarbete

Samordningen mellan organisationer är i många fall bristfällig eller obefintlig enligt IT-kommissionen. Detta gör att man istället för att arbeta med olika delar av problemet arbetar parallellt med samma saker. Utbyte av kunskap och erfarenheter sker inte i någon större utsträckning. Under testningsfasen, då de åtgärdade systemen ska testas, kommer samordning och samarbete vara mycket viktigt och stora insatser kommer att krävas. Här kan man dra paralleller till teorierna kring förändringsarbete där det sades att man i organisationen kan sakna ett enhetligt arbetssätt då olika personer kan använda olika arbetssätt. Detta kunde försvåra erfarenhetsutbytet. Utredningsverksamheten kan också ske isolerat och man behandlar delproblem och dellösningar utan koppling till en övergripande helhetssyn. Det är IT-kommissionens åsikt att en stor del av testningsarbetet kommer och bör ske under 1998 och 1999, för att man ska vara säker på att bli klar till 2000-skiftet. Man menar också att organisationer för samordning kan behöva inrättas, både för näringslivets och offentliga sektorns behov.

I ett pressmeddelande 1998-03-18 framgår det att Sveriges alla elföretag nu deltar i ett nystartat samarbetsprojekt ”El År 2000” där syftet är att landet inte ska drabbas av störningar i elförsörjningen vid millenniumskiftet²⁴. Initiativet till samarbetet togs under hösten 1997 av Vattenfall AB och Svenska Kraftnät och den första konferensen ägde rum i mars detta år. Aktörerna ska säkerställa att de IT-system (datasystem, dataprogram och inbäddade system) som är viktiga för elförsörjningen kommer att klara övergången till år 2000. Tanken med samarbetet är att lösa problem genom samarbete med varandra och leverantörer av utrustning, utbyte av information och framtagande av gemensamma metoder och hjälpmedel. Genom detta kan bolagen undvika dubbelarbete och de mindre bolagen kan dra nytta av det arbete som genomförts i de större. Elnätbolagen rapporterar in vilka olika system man har till Sveriges elleverantörer (SVEL). Om man vidtagit en åtgärd talar man om vad man har gjort och sen är det meningen att SVEL ska upprätta en databas av detta. Andra bolag ska kunna se om man hittat ett visst inbäddat system av ett visst fabrikat och årgång och vilka åtgärder man vidtagit. Detta gör att man kan se vad andra gjort och därmed slippa starta från början utan kan gå direkt på åtgärderna.
Resultat kvalitativa undersökningar
IT-kommissionen har arbetat mycket med information till de större organisationerna, säger Karl-Åke Söderberg på 2000-delegationen. Man har arbetat med olika grupper i ett stort nätverk, där en grupp med de största myndigheternas och företagens år 2000-ansvariga ingår. I nätverket finns även en sekelskiftesgrupp där den offentliga sektorn är representerad. Utöver detta förekommer det även informella undergrupper som arbetar med medvetandet av 2000-problematiken, gränssnitt, tester och datum m.m.
I de intervjuer vi gjort känner alla med ett undantag till El år 2000, men graden av aktivt samarbete varierar mellan företagen. Många av de stora bolagen har intagit en mer aktiv roll, mycket beroende på att de har kommit långt i arbetet och känner att de kan hjälpa andra. Av de mindre deltar många inte lika aktivt, men kan dra nytta av vad andra kommit fram till. Bengt Johansson på Väsby Teknik berättar att det nästan alltid har varit så att stora företag hjälpt små, då de stora har haft mer egna resurser. Per Kullander tror inte att de små bolagen riktigt har kommit igång på samma sätt som de större, vilket han ser som lite oroande. På frågan om man som stort bolag blir förargad på de små som inte har gjort så mycket utan bara drar nytta av vad de större har gjort svarar Per Kullander att det inte är så. Däremot var man irriterade på de som sitter centralt – Svenska Kraftnät – som framtill i höstas inte hade kommit någonstans med år 2000-problematiken och som enligt Per Kullander då inte visade några tecken på att ta itu med det heller. Nu har de vaknat och fått branschorganisationerna att starta samrådsgruppen El år 2000. Det är bra, menar Per Kullander, då arbetet behövs hållas ihop centralt. Det ska inte vara Vattenfalls uppgift att dra branschen, för även om man är störst är man ändå en spelare på planen. Har de små bolagen kommit så långt att man deltar i mötena går man nog hem och funderar över sina egna problem, säger han. Man har vaknat även om man har vaknat sent.
Per Kullander tror att även de små bolagen är beroende av en mängd inbäddade system, bl.a. i styrnings-, övervaknings- och reglerutrustning. Där ligger naturligtvis en mängd i produktionsledet, men väl så mycket i distributionsledet, och dessa bolag sysslar ju mest med distribution. Per Kullander tror att de små bolagen har lika mycket inbäddade system som de större proportionellt sett, men vad gäller åldern på systemen är det omöjligt att säga något. Han tror att ekonomiska resurser kan skilja sig åt genom att de mindre troligtvis har mindre marginaler. Att arbeta med år 2000 ger ju ingenting tillbaka på kort sikt utan kostar bara mycket pengar. Där tror han att stora bolag som Vattenfall, Sydkraft, Stockholm Energi och Graninge har mycket bättre på fötterna, inte bara vad gäller pengar utan också specialistpersonal som kan avdelas för detta.
Stockholm Energi anser att de ligger långt fram i sitt arbete med millenniumskiftet, men att de övriga bolagen börjar knappa in. Kenneth Ahl som är IT-säkerhetschef på bolaget säger att de har varit ute i snart ett år och föreläst hos företag, haft kurser m.m. Mycket av den modell man arbetat efter och resultaten av det arbete som har bedrivits används av andra bolag. Då många system sitter ihop med olika leverantörers kan systemet i sig klara år 2000, men fallera när det sammankopplas med andra. Eftersom el är en samhällsnytta måste energibolagen hjälpas åt för att säkra leveranser, menar Kenneth Ahl.
Hur bolagen uppfattar sin konkurrenssituation tycks också påverka i hur stor grad de deltar i samarbetet. Om år 2000-problematiken hade uppstått före avregleringen av elmarknaden hade arbetet troligtvis blivit billigare, menar Börje Tomelius på Telge Energi. Då var samarbetet ett annat, men nu konkurrerar man och var och en vill sköta sig själva. Att klara av år 2000 är också en konkurrensfördel, menar han. Detta gör att man inte kommer lämna ut information om vilka system man använder. Hur mycket man vill samarbeta beror också på hur stort företag man är. Telge Energi är ju ett litet bolag som är ganska aggressiva på marknaden, enligt Börje Tomelius. Per Kullander på Vattenfall håller med om att det finns problem med samarbete genom att man verkar på en konkurrensutsatt marknad. Man varken kan eller vill dela med sig av strategisk information. Bengt Johansson på Väsby Teknik menar däremot att man inte har några hemligheter när det gäller nätverksamheten. När det gäller handelsverksamheten å andra sidan byter man inte information med andra som säljer el. Samarbete och lämnande av information är en förutsättning för branschorganets arbete, påpekar han. Detta samarbete med andra bolag sker dock nästan uteslutande via SVEL, men utöver detta träffar man kollegor oorganiserat och diskuterar problematiken. Karl-Åke Söderberg på 2000-delegationen anser att samköra företagens inventeringar i en databas är både bra och dåligt. Det kan tänkas att företag slår sig till ro och endast tittar på vad de andra företagen kommer fram till. Det gäller i stället att man tar itu med problemet och arbetar dygnet runt med att lösa detta, menar han.
Ett ytterligare sätt att samarbeta skulle enligt Kerstin Algéus på Lidingö Energi kunna vara att flera bolag går samman för att få trycka på systemleverantörer att komma med lösningar och ge garantier på funktionsduglighet även efter millenniumskiftet.
Kenneth Ahl på Stockholm Energi berättar att företaget hade satt upp en tio-i-topplista över sina leverantörer, vilket i själva verket endast bestod av de sex största leverantörerna. Företaget upprättade ett samarbete med dessa leverantörer för att lättare kunna lösa problemen med systemen. Istället för leverantörerna ska göra samma sak hos alla kunder samlas de och löser problemen tillsammans. Dock är det svårt att få alla företag att samarbeta med tanke på att elmarknaden nyligen blivit avreglerad och företagen konkurrerar med varandra. Om företagen inte kan säkra leveransen av el till sina kunder bildas ett tryck uppifrån, från regeringen, om att kraftindustrin måste samarbeta, säger Kenneth Ahl. Ines Uusman har nu fått i uppdrag från regeringens sida att se till att kraftindustrin samarbetar.
Denna fråga tog vi inte upp i enkäten, varför inga resultat redovisas från den kvantitativa delen.
Egna kommentarer
Vi ser det som att det är viktigt att samarbeta i millenniumfrågan. Ju mer utvecklat samarbetet är, desto mindre tror vi att risken för utslagning blir. De bolag med få resurser kan på ett billigt sätt få information via SVELs databas plus att det går snabbare att göra justeringar då man inte behöver börja från noll. Små bolag kan också – om de har knappa resurser – få hjälp av stora bolag med mer resurser, både monetära och personella.
Vi delar inte 2000-delegationens oro att samarbetet kanske inte endast behöver vara av godo då risken finns att bolag avvaktar med att vidta åtgärder utan istället så att säga hoppas på att andra ska lösa problemet åt dem. I de intervjuer vi gjort har vi tvärtom märkt att alla bolag vidtar och rapporterar åtgärder.
På handelssidan missgynnas till viss del arbetet av att man avreglerat marknaden och bolagen i nuläget konkurrerar med varandra. Detta gäller dock inte elnätsidan, där samarbete som tidigare sagt fungerat bra. El ska kunna levereras och är en samhällsnytta där även regeringen har sitt att säga. På grund av detta och att bolagen är lagbundna att leverera el blir samarbetet i elbranschen inte likadant som på exempelvis en varumarknad.