Innehållsförteckning förord Sammanfattning Summary Ordlista 1 Inledning 3

2.7Grundläggande synsätt och modeller

Vi har känt det som att vi dragits mellan positivism och hermeneutik under uppsatsens framtagande. Om man studerar vårt syfte ser man snart att vi vill få en förståelse för vilka handlingsalternativ bolagen väljer och varför samt vilka konsekvenser man i företagen ser som troliga. Efter detta vill vi dra slutsatser av vad respondenterna svarat i enkätundersökningen. Vår uppsats kommer enligt oss således att föra samman ett positivistiskt förhållningssätt med ett hermeneutiskt. Genom att använda båda dessa förhållningssätt har vi kunnat ta med godbitarna från bägge inriktningarna. Vi ser det som berikande att färdas mellan de olika stränderna i vår forskningsresa. Genom detta kan vi se världen både utifrån och inifrån.

Ramírez tar upp att i västvärlden har de två till synes oförenliga synsätten positivism och hermeneutik existerat parallellt där den ena alltid utövat sin dominans över den andra. Dessa är två skilda sätt att se på eller förhålla sig till verkligheten. Att beskriva världen i motpoler har varit vanligt, där t.ex. manligt ställts mot kvinnligt och förklaring ställts mot förståelse (Ramírez 1993, s. 3). Vi ser däremot i likhet med Starrin och Svensson hermeneutik och positivism som varsin sida av samma mynt, där bägge sidor ryms i samma enhet (Starrin, Svensson 1994, s. 21).
Människan kan enligt Ramírez bli slav under sin egen teknik, vilket vi har tolkat som att vi kan bli slavar under vår uppsatsmetodik (Ramírez 1993, s. 2). Om man väljer en metod avgränsar man sig också från att använda andra samt att se andra aspekter. Man ser det ena på bekostnad av det andra. I och med att vi valt att göra en uppsats som har både positivistiska och hermeneutiska inslag tror vi oss till viss del kunna bryta denna problematiks bojor. En skillnad mellan positivism och hermeneutik är att positivismen utesluter hermeneutiken medan hermeneutiken erkänner positivismens existens (Ramírez 1993, s. 5). Positivismen gör en uppdelning i antingen/eller medan hermeneutiken tillämpar både/och samt varken/eller. Om man följer Ramírez tankegångar kan man säga att vi är mer hermeneutiska då vi inte utesluter en metod utan använder oss av bägge. De intervjuade och respondenterna i enkäterna har kunnat välja svarsalternativ som antingen utesluter andra svar eller sådana som även medger andra svar.
I de kvalitativa delarna av vår undersökning har vi haft ett mer hermeneutiskt synsätt då vi sökt en djupare förståelse för det vi studerar och har velat beskriva en helhet. I den kvantitativa delen har vi istället velat förklara och jämföra de resultat vi kommit fram till genom att plocka isär problematiken och se på de olika delarna i ett mentalt förstoringsglas, dvs vi har haft en mer positivistisk inriktning (Ramírez 1993, s.12). Genom detta kan vi säga att uppsatsen varit en kombination av dessa båda synsätt och metoder, det behöver inte vara antingen-eller, vilket även Holme och Solvang påpekar (Holme, Solvang 1991, s. 39ff).
För att det inte ska bli missförstånd och felciteringar från intervjuerna har vi strävat efter en så god återgivning som möjligt. I detta avseende kan man säga att vi har haft en mer positivistisk strävan. En grundregel för en hermeneutisk tolkning av en text är inte bara att försöka förstå vad författaren har velat säga, utan också att faktiskt lägga märke till vad han säger och vad han avslöjar i det han säger, utan att kanske veta det. Man lägger då mera märke till bisatser och inskjutna meningar än till påståenden. För oss känns denna väg lite farlig, då vi i likhet med Wittgenstein känner oss tveksamma inför om man kan veta vad andra tänker, ”the problem of other minds”.
Vi har i vår undersökning försökt hålla oss neutrala i den mån det går, vilket vi även tog upp under avsnittet om objektivitet. Att använda värdeladdade ord har vi också försökt undvika. I detta avseende kan man säga att vi här har dragits mot positivismen. Vi inser dock att det är omöjligt att hålla oss så objektiva som detta kräver, vilket skulle kunna ses som en svaghet hos oss. Vi menar att det troligtvis inte är möjligt att förhålla sig på annat sätt och har här dragits mot den hermeneutiska skolan.
Den positivistiska övervärderingen av den empiriska metoden innebär att kunskapen betraktas som resultatet av en teknik. Det som kommer fram i den personliga erfarenheten är subjektivt och ska inte presenteras som sann kunskap (Ramírez 1993, s. 42). Vi håller inte med om detta utan anser att det som framkommer i våra kvalitativa undersökningar är kunskap. Vårt ämne och forskningsfråga leder till att det som är relevant är vad personer tror och tycker.
Vår enkätundersökning fokuserar till största del på att dra slutsatser kring handlingsalternativ och konsekvenser. Intervjudelen däremot syftar mer till att belysa åsikter och intentioner. Även här kan man alltså se överlappandet av de båda inriktningarna. Inte bara det som går att väga och mäta är verkligt. Ramírez tar upp att Platon har en klart uttalad motsättning mellan riktig kunskap som bär med sig sanning (aletheia) och en lägre, opålitlig åsiktskunskap som heter doxa (Ramírez 1993, s. 1). Vi försöker nå denna aletheia genom att hänvisa till forskning inom det ämne vi undersöker, samtidigt som vi ser respondenternas åsikter som viktiga för våra slutsatser (dvs. det som Platon troligtvis skulle vilja kalla doxa). Att vi värderar deras åsikter högt beror på att vi anser dem vara experter i ämnet genom sin erfarenhet.
Då vår uppsats behandlar konsekvenser i en osäker framtid vilken ingen i dagens läge kan veta något om med säkerhet skulle vi enligt det positivistiska tänkandet inte bedriva forskning på önskvärt sätt. Vi menar dock att ingen vetenskap kan förutspå morgondagen med säkerhet utan det ligger i människornas kraft att styra denna. Det enda väsentliga är vad de som är mest insatta tror, då ingen sitter med de korrekta svaren. Om det vore så som positivisterna tror, att språket är en bild av verkligheten, då skulle det endast finnas en korrekt beskrivning av ett sakförhållande. Vi vet dock, menar Ramírez, att när två människor beskriver samma situation är det helt osannolikt att de skulle använda exakt samma ord (Ramírez 1993, s. 30). Vi håller med om detta, då olika personer kan se samma problem ur olika synvinklar. Man måste vara medveten om att ett ord kan ha olika betydelse för olika personer. Som ett exempel kan nämnas att ordet ”problem” kan betyda katastrof för en person medan en annan ser det som en smärre störning.
Medan positivismen och empirin tar hänsyn enbart till det som är gemensamt, till identiteten mellan olika fenomen, uppmärksammar hermeneutikern också differensen. Han/hon offrar hellre de allmängiltiga principerna än de individuella drag som visar sig väsentliga för situationens förståelse. I vår undersökning har vi som tidigare sagts både ett positivistiskt och hermeneutiskt förhållningssätt. De hermeneutiska dragen visar sig genom att vi tar upp enskilda personers åsikter och härmed speglar differenserna. I enkäterna däremot fokuserar vi sedan på det gemensamma och försöker se ett mönster. På samma gång som vi ser att människan är unik ser vi även henne som en del i helheten.