Plenum den 20 november 2012 kl. 09. 30

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Gunnar Jansson

Fru talman! Inspirerad av kollegan Harry Jansson, som i en replik igår uttryckte sig ungefär som så att självstyrelseutvecklingen nu vilar i två Jansson-kommittéer, ska jag anföra några budgetpolitiska synpunkter på förhållandet mellan utvecklandet av självstyrelsen och det budgetarbete vi har här årligen.

Det första kan man konstatera att så är det, men det arbetet utförs helt och hållet av lagtingsledamöter. De flesta här känner igen sig direkt på den verksamhet som utfördes i 2010 års kommitté och den som utförs nu, för återkopplingen till respektive grupp är säkert tryggad. Jag utgår från att den parlamentariska verksamheten fungerar på det sättet. Före det hade både lantrådet och finansministern presenterat budgeten och därvid antytt i och för sig att vi lever i en reformernas tid. Då tänkte jag att det eventuellt skulle komma från regeringens sida några synpunkter på också reformeringen av självstyrelsesystemet, men det anstår av skäl, som jag förstår, till senare.

Ledamoten Harry Janssons konstaterande är riktigt att reformeringsverksamheten har sitt ursprung i den förra Jansson-kommittén och huvudsakligen nu drivs som stöd för regeringen av den kommitté som leds av vicetalmannen, som nu sitter talman.

Vad jag har ägnat mig åt tidigare och också nu när jag har lyssnat på de presentationer och anföranden i den här debatten är att föreställa mig det här budgetarbetet i det nya självstyrelsesystemet. Det är en liten tankeverksamhet som är rätt så inspirerande och kanske inte så svår sist och slutligen. För egen del har jag ganska lång erfarenhet av statlig budgetering, budgetering med ansvar för såväl inkomster som utgifter, medan vi här i huvudsak sysslar med utgiftsbudgetering. Det kan vara nyttigt att redan nu eller så småningom vänja oss vid en regim där vi i budgetverksamheten först övar oss och därefter tillämpar ett nytt självstyrelsesystem. Där är reformer det helt avgörande inslaget.

Det kräver alltså lite sådan verksamhet som vi har hos oss i liten skala, dvs. ramar på våren, ramar för följande budgetår. En rambudget som nog bör utskottsbehandlas och som är ganska tydlig därför att ramar ska ju ange reformutrymmet, vilket reformutrymme har man. Då handlar det inte enbart om att tänka på hur man samlar in inkomster, för inkomstinsamlandet begränsas alltid och måste också alltid begränsas av en bibehållen konkurrenskraft.

Man kan alltså inte lösa problemen genom att säga att nu behöver vi pengar, alltså höjer vi skatterna. Inget samhälle har råd med en sådan verksamhet. Konkurrenskraften och attraktiviteten i samhället måste alltid vägas mot de inkomstsatsningar som man avser att göra.

Än viktigare är dock utgiftspolitiken för det är det som medborgarna förväntar sig i reformarbetet. Vilka satsningar finns det utrymme för att göra? Det kanske verkar tjatigt, men här måste man alltid komma ihåg att de satsningarna alltid måste basera sig på lag och avtal. Det måste göra det, jag ska inte tjata mer än att säga att den här budgetdebatten kommer inte att kunna utföras förnuftigt innan vi får, finansministern, den lagstiftning som utlovades igår. Jag hoppas innerligt att den kommer innan den här debatten avslutas. Med lag och avtal som grund för budgeringsarbetet har vi också sagt att budgetlagar, som vi numera tillämpar i lagtinget är enormt viktiga, men en förutsättning för att kunna behandla dem är naturligtvis att vi får dem. Det för att ge stabilitet och långsiktighet i reformarbetet.

Reformarbetet bör också vara planmässigt. Utmärkande för en förnuftig både inkomst- och utgiftsbudgetering är planmässigheten i verksamheten. Det går alltså inte att rycka upp och improvisera, om jag får uttrycka mig så, utan det måste finnas en långsiktighet i verksamheten och det kallas planmässighet, för att se vilket budgetutrymme det finns för reformarbetet.

Det är här som min andra käpphäst kommer in i bilden och det gläder mig därför mycket att vtm Roger Jansson igår på moderaternas vägnar sade att vi inte ska ha ettåriga skattelagar. Det ska vi inte ha. Kan vi vara överens om det går det lättare att diskutera reformeringen i fortsättningen också i ljuset av budgetarbetet i ett nytt självstyrelsesystem.

Jag ber, herr talman, att få återkomma mera till de specifika utvecklingssträvandena och kanske närmast inom området samhällsservicereformarbetet, men det blir under landskapsregeringen och kansliavdelningen. Tack herr talman!

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Det är lätt att hålla med ltl Gunnar Jansson om att man inte ska ha ettåriga skattelagar, men om man ser på parlamentet där ltl Gunnar Jansson också har suttit, nämligen Finlands riksdag, kan man också förvåna sig över den dynamiska lagstiftningen när det gäller skatter, där man t.ex. ändrar momsen mitt i året. Nog finns det dåliga förebilder nära oss när det gäller skattelagstiftning. Det viktiga är väl att man använder skatteinstrumentet och då kan det hända att man får ta skattelagstiftningsändringar i flerstegsraketer. Det gör man också i Finlands riksdag, men man har höjt momsen i flera steg. Det är mot bakgrunden av en akut ekonomisk situation. Nog får man ändå ge betyget godkänt också här och se fram emot steg 2 och 3 i raket och göra det så bra som möjligt, varje steg för sig.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack herr talman! Jo, ledamoten Sundman, här är vi överens. Det förekommer undantag, men som huvudregel och princip och med tanke på stabiliteten inte minst från näringslivet, så ska vi förfara på det sätt som nämndes. Utmärkande för den där typen av åtgärder är att när de trots allt införs så är det så vitt jag nu kommer ihåg nog oftare man går in för skattesänkningar under budgetåret istället för skattehöjningar. Skattehöjningar sammanhänger så nära med själva årsbudgeten så jag kan inte påminna mig, men här är jag inte säker, att det skulle ha förekommit skattehöjningar mitt i ett budgetår, men osvuret är bäst. Skattesänkningar vet jag att har förekommit.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Roger Nordlund, replik

Herr talman! Det var ett intressant anförande som ledamoten Gunnar Jansson hade. När det gäller planering brukar man tala om strategisk, taktisk och operativ nivå. Jag tycker att en av fördelarna med regeringens arbete är den omställningsbudget som vi har tagit. När det gäller förverkligandet, ligger den strategiska nivån fast, vi har klara och tydliga mål och också på den taktiska nivån är vi fortsättningsvis på rätt spår.

Sedan måste vi erkänna att vi inte till alla delar har hunnit med allting på det operativa planet. Det har också blivit så att vi i vissa fall har varit tvungna att ändra oss när vi har fått ny information. Det intelligenta ledningssystemet brukar ta till sig ny information och sedan anpassar man sig lite.

När man har en pågående process där ingenting förändras är det lätt att vara långsiktig och ha den typen av verksamheten. När man är inne i en förändringsprocess måste man också ha en viss dynamiskhet i processen. Det är precis där vi är nu. Jag håller med ledamot Jansson och jag hoppas att det också finns respekt för att man måste kunna ha lite kortare förslag ibland.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack herr talman! Naturligtvis är det som vicelantrådet säger. I regerandet ingår det inte bara rätt att fatta beslut utan också plikt att göra det. Det är lätt att hålla med det resonemanget. Vad jag egentligen avsåg i den här planmässigheten var att även om vi inte har ett nytt självstyrelsesystem så hindrar ingenting att vi även i planeringsverksamheten tänker hur vi gör om vi har det. Det är den typiska Immanuel Kant-teorin. Tänk om!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom

Herr talman! Skärgården består av flera små samhällen och det lilla samhällets utmaningar är stora. Ändamålsenlig infrastruktur har för skärgården den enskilt största betydelsen och där är trafiken viktig.

Landskapsregeringen noterar helt rätt att en positiv inflyttning under de två senaste decennierna har motverkat minskningen av skärgårdens befolkning. För det skall vi tacka fiskindustrin. Jag vill dock varna för att det kan ändra fort. Skärgården har ett ensidigt näringsliv, i synnerhet Brändö och Föglö är helt beroende av fiskindustrin. Det är en näring som är sårbar om transportförutsättningarna ändrar i negativ riktning och många som arbetar inom den sektorn är inflyttade. För den som är inflyttad är det troligen lättare att röra på sig om arbetsmarknaden sviktar.

Fiskindustrin är mycket beroende av en välfungerande trafik. Den ruljangs som under hösten föregått turlistbesluten har varit bekymmersam för skärgårdskommunerna, då det kändes som att förutsättningarna för skärgårdens skatteinkomster hotades. Fiskindustrin är en god skattebetalare, som har naturliga förutsättningar att verka i skärgården.

Fru talman! Med detta vill jag varna för att försämras förutsättningarna att bedriv näringsverksamhet i skärgården, dras mattan undan också för skärgårdens möjligheter att bidra med skatteinkomster till samhället.

Minister Gun-Mari Lindholm

Talman! I den här budgeten finns det skrivningar om stora och många mindre reformer. En stor och övergripande reform är samhällsservicereformen. Den kommer att beröra oss alla på Åland och de som bor idag på Åland kommer på något sätt att vara involverade i det arbetet. Det är ett reformarbete, som säkert har stor betydelse för både inflyttning och integration på Åland. Det är ett framtidsarbete, mandatperiodens kanske största demokratiprojekt. Ja, jag tror att det även är det största demokratiprojektet som har funnits på Åland.

Första dagarna i januari tillsatte jag en arbetsgrupp, som själv har kallat sig för ASAM-gruppen. Deras slutarbete presenterades i maj. Det var fyra olika modeller att gå framåt med en samordning av samhällsservicen. Det var genom alternativen värd, region, samarbetskommun eller en kommun. Det ligger som ett av underlagen till det fortsatta arbetet. Under den förra mandatperioden togs det också fram ett arbete som också ligger som underlag.

Under året har vi haft hittills två kommunträffar med samtliga kommuner representerade på bägge möten. Det första var 1 mars och det andra var 31 augusti. Sedan har vi under året besökt samtliga kommuner, det kan jag säga för den sista kommer vi att besöka på torsdag. Vi har sparat den största till sist, vi besöker Mariehamn inkommande torsdag.

Vi har för det fjärde tillsatt en ledningsgrupp i september. Uppdraget för den är att hålla i processen att tillsammans med alla aktörer som finns på Åland verksamma idag, skapa en gemensam långsiktig målbild. Landskapsregeringen har tagit på sig ledarskapet och finansiering av den här processen. Ledningsgruppen samordnar arbetet. Man håller kontakt med och involverar kommuner och övriga och man skapar debattforum på nätet. Man kommer att föreslå en framtida kommunstruktur. Det är den här ledningsgruppens huvudsakliga uppgift.

Jag fortsätter att berätta om vad vi har gjort under året. Vi har också tillsatt två arbetsgrupper, en för den sociala sektorn och en för den tekniska sektorn. Där finns en bra landning, som vi ser det, med representanter både från kommuner, från olika delar av Åland, från landskapsregeringen och från Mariehamns stad, som är en viktig aktör i samordningsarbetet. De här sakkunniggrupperna ska tillsammans konkretisera det som vi gemensamt med kommunerna har ringat in, områden som vi redan under nästa år ska samordna. Det gäller barnskydd, missbrukarvård, specialomsorg och handikappservice. Det är ett konkret uppdrag och det är upp till gruppen med den politiska vägledningen de har fått i sitt arbete och som kommer att konkretiseras med de politiska krafter som finns i de här grupperna. De har alltså ett tydligt uppdrag, ett konkret uppdrag att verkställa.

Samma sak gäller för infrastruktur och teknik. Där har man också ett tydligt uppdrag från landskapsregeringen och från ledningsgruppens sida vad det är man ska konkretisera och komma med förslag om hur man går vidare. Man har inom den gruppen ytterligare fått en möjlighet att utöka mandatet eftersom området är väldigt stort och brett, så det kan finnas även andra områden som man märker under resans gång att också är föremål för samordning. Den öppenheten har vi från ledningsgruppen och landskapsregeringens sida givit den gruppen.

Till det här kommer det att tillsättas och tillställas lagberedningsresurser, den saken har vi redan klarerat med lagberedningen. Man har också den möjligheten att kunna sätta resurser på lagberedningen, vilket vi utgår från att man behöver för att kunna konkretisera det. Man måste hitta nya finansieringsmodeller mellan landskapsregeringen och kommunerna. Det här är allting som vi redan har konkretiserat och som vi vet att man kommer att vara tvungen att vidta åtgärder på och den beredskapen finns.

Det finns ett arbete som vi håller på med, en hemsida, den kommer att lanseras på luciadagen den 13 december. Samma dag kommer vi också att ha ett breddgruppsmöte som ledningsgruppen kommer att hålla i med lantrådet i spetsen. Till det mötet är det ungefär hundra personer inbjudna i dagsläget.

Som jag sade så är det här ett stort demokratiarbete. Det är alltså ett arbete som man redan i det här skedet har konkretiserat i två arbetsgrupper med tydligt uppdrag på kort sikt att lösa de frågor som vi är överens om. Kommunerna har givit landskapsregeringen beställning att göra någonting åt detta, vilket vi har tagit och verkställer.

Vi har för det andra ett långsiktigt arbete. Det är det långsiktiga arbetet att skapa den gemensamma målbilden. Det hoppas jag att alla, även ni i lagtinget har den beredskapen och det öppna sinnet att också kunna tänka sig, att inte låsa fast er, klamra er fast vid gamla strukturer. Visar det sig att någonting är bättre än det vi har idag så ska vi också kunna testa det nya.

Sedan har vi förstås också påbörjat skelettet, en struktur på garantilagen, vilket vi också omnämner i vårt handlingsprogram, som är en garanti, som en trygghet för att vi ska uppnå den likvärdiga servicen, som vi syftar till med hela det här arbetet. Det här är det vi har gjort under året och det är väldigt konkret, det är väldigt tydligt, det finns ett tydligt politiskt ledarskap i den här frågan, numerären på antalet kommuner är inte en fråga på det här året. Det kommer antagligen att formas under det stora arbetet som vi på lång sikt ska göra tillsammans. Är det någon som har synpunkter på det arbetet ber jag att man presenterar dem redan i det här skedet vilken numerär vi ska ha, om det är så att man redan i det här skedet har sett en framkomlig väg.

Jag tror inte att man uppifrån ska komma och säga hur någonting ska vara, skicka ut det på remiss, få det tillbaka, skicka det på ny remiss och få det tillbaka. Det här är ett arbete som vi ska göra tillsammans, i sann demokratisk anda. Jag förstår att det kan vara svårt för en del, att en process går till på det här sättet, för det här är någonting helt nytt på Åland, vi har inte arbetat med ett så här stort demokratiprojekt tidigare så jag förstår att det kan vara svårt att hantera. Som vi från landskapsregeringens sida ser det är det här ett bra sätt att gå fram, att involvera både näringsliv, tredje sektor, kommuner, kommunförbund, högskolan, ungdomar, alla som vill vara med och det hoppas jag att lagtinget också vill.

Det har talats mycket om 1 000 kor och 1 000 nya bäddar. Om det är så att någon vill ha morötter för att komma med så hoppas jag att vi kan odla 1 000, åtminstone, morötter, ekologiska och hållbara så att vi får mycket näring och mycket nytt tänk i det här arbetet.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Herr talman! Vi fick en redogörelse över strukturerna, lådorna, vi fick också veta att landskapsregeringen har givit väldigt tydliga instruktioner till grupperna, men det vi inte riktigt fick besked om är vad de här tydliga instruktionerna egentligen består av. Var ser ministern att hela det här projektet ska landa, var är visionen? Ska det bli serviceformer som bedrivs på något sätt? Hur ska de styras och organiseras? Ministern sade också att ledningsgruppen har ansvar för att ta fram framtida kommunstruktur. Då undrar jag när man samtidigt pratar om att man ska utgå från servicen, det är servicen som ska vara vägledande, varför har man ändå det här ovanifrån perspektivet i beskrivningen från ministerns sida?

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Det finns ett protokoll som jag hänvisar till, eftersom tiden är väldigt knapp, 7.11. Där framkommer allt med tydlighet, uppdraget som arbetsgrupperna har fått. Där är ledorden samordning och likvärdig service. Hur det konkret ska samordnas, hur det ska struktureras kommer den här gruppen att ta fram. Politiska vägledningen är helt klar, det ska samordnas.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack talman! Minister Lindholm beskrev vältaligt processen. I korthet återges samma sak i budgetförslag där det framgår att landskapsregeringen påtagit sig, med kommunernas tillstånd tillåtelse och kanske begäran, uppdraget att driva processen vidare och stå för arbetets kostnader. När det är så är det ett lagtingsorgan som driver processen, dvs. landskapsregeringen. Det kan därmed inte vara ett projekt enbart för landskapsregeringen. Tack för inviten att komma med idéer, men vore det inte nu läge att ta det parlamentariska steget fullt ut och också inför lagtinget meddela om dessa planer, inte bara om processen utan också om vart det är på väg, så att vi får ha en bredare debatt här, om det är så som ministern säger att vi står inför den största reformen någonsin. Inte kan man väl driva en sådan förbi lagtinget som jag ser det.

Minister Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Ledamot Gunnar Jansson har varit med länge i politiken och det skulle vara intressant att höra om han har varit med ett större demokratiprojekt än det här tidigare. Jag har inte hört talas om det åtminstone där samtliga har varit medverkande på Åland. Det är många i den här salen som redan är involverade i det. Ltl Viveka Eriksson och har också varit med på flera av mötena som vi har haft. Vi har också varit och besökt olika kommuner där vi har diskuterat det här. På samtliga av de kommunala möten vi har haft har vi diskuterat det här. Vi ska tänka på det, kanske det är ett bra tillfälle att också informera hela lagtinget, att ha en mera informell information och diskussion eller kanske en egen agenda också under plenum. Vi får se vad lagtingsdirektören kan ha för idéer om det, men vi är öppna för att informera mera om det behövs.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik

Herr talman! Man kan säga att det landskapsregeringen har gjort i samhällsservicereformen är att man inte slår kommunerna i huvudet. Tvärt om trycker man ut initiativet ut till kommunerna och det kan vara lite ovant. Kommunerna är vana med att få det färdigt serverat, de smakar på det och säger om de tycker om det eller inte. Nu måste de själva vara kreativa och beslutsamma. Man listar ingredienserna, men kommunerna själva, kommunpolitikerna och ålänningarna i slutändan, måste själva laga maten och komponera måltiden. Det här är ett mycket bättre sätt att jobba än vad man t.ex. gör i Finland, där man sitter i slutna rum och sedan slår man kommunerna i huvudet med lösningen. Det här är ett naturligt sätt, men det kanske kan kännas obekvämt för vissa. Som sagt kreativitet och beslutsamhet, det är inte alla som har det, men hoppas att de får det av den här processen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Wille Valve, replik

Herr talman! Jag vill tacka kansliministern för ett gott anförande och kansliministerns öppna sinne i frågan. Kansliministerns ord för dessutom osökt min tanke till dagens lösen som kommer från första Korintierbrevet 10 74 ”Sökt inte ert eget bästa utan andras”. Arbetet fortsätter.

Talmannen

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Mats Perämaa

Herr talman! Jag ska presentera några av de budgetmotioner vi har lämnat in. Den första var delvis uppe för diskussion här redan tidigare. Den gäller produktionsstöd för förnybara energikällor. Som vi läser landskapsregeringens förslag, eftersom det finns ett budgetmoment för det här ändamålet, avser man nu inte såsom siffrorna är lagda, att gå in för att finansiera den skattehöjning våra producenter av förnybar energi råkade ut för när Finlands regering ändrade accisbestämmelserna för något år sedan.

Då gick dåvarande regering in för att ge ett produktionsstöd som motsvarade skattelättnaden tidigare. Den lagen stadfästes så att stöd kunde ha getts 2011 och 2012. Av någon anledning som vi inte känner till så har landskapsregeringen inte satt denna lag i kraft. Det kan vara notifieringsbekymmer som ligger bakom det. Jag skulle gärna vilja få information om det av lämpligen finansministern eller möjligen sakministern Veronica Thörnroos. Det finns anslag reserverat för 2011 500 000 och 2012 för just de åren, men som vi läser förslaget så finns det ingen finansiering för 2013.

I och för sig, lagen som togs skulle bara gälla två år. Det fanns förhoppningar då om att vi skulle kunna komma in i det finländska inmatningstariffsystemet som skulle kunna ersätta den här åtgärden framöver. Nu vet vi hur osäkert det är med det.

Motionens syfte är att få klarhet i landskapsregeringens ståndpunkt i den här frågan. Osäkerheten med inmatningstariffsystemet finns, men har landskapsregeringen för avsikt att fortsätta med produktionsstödet ifall vi inte kommer med i det finländska inmatningstariffsystemet? Har man den avsikten varför har man då inte finansierat en fortsättning, en lagstiftning som skulle fortsätta även för 2013 och 2014 och framåt?

Vi hörde förut av de obundna, via ledamoten Sundman, att frågan är intressant för deras del i alla fall. Är den intressant så måste man också ha finansieringen klar. Jag hoppas att det i replikväxlingar kan komma svar på den punkten.

Den andra motionen som jag avser att presentera är avdrag för studielån i kommunalbeskattningen. Det finns redan ett avdrag för de amorteringar våra tidigare studerande gör på sina studielån. Det finns ett som säger att man kan göra ett avdrag om 500 euro i fem års tid om man har amorterat på studielånet. Det är väl bra också, men vi tycker att det här instrumentet kunde utökas och då som förslaget ligger att det skulle gälla för personer som flyttar in efter att ha slutfört sina studier utanför Åland.

Under förra perioden samlades de avdrag i kommunalbeskattningen som gäller också på Åland, i en egen åländsk lagstiftning med avsikt att vi skulle bli bättre på att utnyttja skattelagstiftningen som helhet i de behörigheter vi redan har. Nu har vi alla sett att riktningen har varit den motsatta under den här perioden. Det åländska säravdrag som vi har föreslås i många fall att ska slopas. Vi likriktar oss skattepolitiskt än mer med rikets skattepolitik. Här är avsikten att man med de här motionerna skulle kunna dra av en mycket större andel av det studielån man har i kommunalbeskattningen.

Nu vet vi att utbildningsminister Johan Ehn har gått ut med en tanke om att man kunde premiera inflyttade, tidigare studenter med ett bidrag, blir det väl frågan om, med någon sorts premie om man flyttar in till Åland och bosätter sig här. Det förslaget är sympatiskt anser vi, men det kräver också att man inför ett eget kontrollsystem. Vi kan inte ha det på det sättet att vi ger en premie, ett bidrag, till någon för att täcka deras studielån och sedan kanske personen ifråga flyttar härifrån igen. Ett system utan kontroller kan medföra att man utnyttjar det tillfälligt, får pengar och flyttar härifrån.

Att göra samma sak i kommunalskattelagstiftningen, just som vi föreslår kopplat till att man ska ha ett förvärvsarbete för att kunna göra avdrag, så medför att kontrollen finns av sig själv. Man får dra av studielånet i kommunalbeskattningen ifall man de facto förvärvsarbetar på Åland i någon kommun. Kontrollmekanismen kommer att finnas i skattesystemet i sig.

Skattepolitik är komplicerat, vi har inte alla frågor i den här frågan och vi har inte alla svar heller utan vi vill ödmjukt tillsammans med alla intresserade fundera vidare på hur man kan komma till ett system där vi skulle locka åländska studerande som har studerat utanför Åland att flytta tillbaka, blivit bofasta här, föra sitt liv här och bli skattebetalare i någon åländsk kommun. Den här frågan vill vi ödmjukt och tillsammans med så många som möjligt diskutera vidare.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Herr talman! Tack ledamot Perämaa för ett engagerat anförande. Jag förstår från vår gemensamma tid i den förra landskapsregeringen att det här är en fråga som verkligen har väckt både ert och mitt intresse. Vi har problem med notifieringen. Vi har problem med notifieringen 2011 och jag vet att EU-enheten både här och vår specialmedarbetare i Bryssel har försökt trycka på att få notifieringen klargjord. Det oaktat så rör den sig inte en tum framåt.

Med beaktande av det att vi nu talar 2011 och 2012 så diskuterar vi i landskapsregeringen som så att när notifieringsprocessen är klar för 2011 och 2012 vet vi ungefär var vi står och då anser vi också att vi borde ha kommit till ett avslut huruvida vi kan ingå i inmatningstariffsystemet eller inte.

Ltl Mats Perämaa, replik

Herr talman! Jag kunde anta att det var i notifieringen som man stött på problem. När lagstiftningen diskuterades i lagtinget under förra mandatperioden torde det ha funnits en ganska stor enighet om att man skulle gå in för kompensationsstödet för att våra producenter inte skulle bli i en sådan här situation. Alla vill att det ska utvecklas, men de råkar ut för skattehöjning. Det som infrastrukturministern inte gav svar på var huruvida landskapsregeringen har för avsikt att fortsätta med detta stöd även 2013 och framåt ifall vi inte kommer in i inmatningstariffsystemet. Har man den avsikten är det de facto ofinansierat i det förslag som ligger. Jag hoppas att den saken klarnar senast i finans- och näringsutskottet.