Plenum den 28 april 2014 kl. 13. 00



Yüklə 0,58 Mb.
səhifə1/10
tarix01.11.2017
ölçüsü0,58 Mb.
#26110
  1   2   3   4   5   6   7   8   9   10




Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL










 




M W-A


Plenum den 28 april 2014 kl. 13.00


Plenum den 28 april 2014 kl. 13.00 1

Plenum börjar 1

Bordläggning 1

1 Europeiska unionen och Åland – prioriteringar år 2014 och verksamhet år 2013

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande (SJPN 1/2013-2014)

Landskapsregeringens redogörelse (RS 2/2013-2014)



Första behandling 1

2 Energideklaration för byggnader

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 6/2013-2014)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2013-2014)



Föredras 12

3 Landskapsregeringens EU-program 2014-2020



Föredras 92

4 Framtidens skärgårdstrafiksystem



Remiss 92

5 Posten Åland Ab till folkaktiebolag

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 16/2013-2014)

Remiss 92

6 Gränslöst Åland utan gränshinder

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 18/2013-2014)

Remiss 93

7 Max tre valperioder i lagtinget

Ltl Anders Erikssons m.fl. åtgärdsmotion (MOT 19/2013-2014)

Plenum slutar 93




Plenum börjar


Närvaroregistrering. 29 ledamöter närvarande.

Bordläggning

1Europeiska unionen och Åland – prioriteringar år 2014 och verksamhet år 2013

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande (SJPN 1/2013-2014)

Landskapsregeringens redogörelse (RS 2/2013-2014)


Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 26.5.2014. Godkänt.


Första behandling

2Energideklaration för byggnader

Social- och miljöutskottets betänkande (SMU 6/2013-2014)

Landskapsregeringens lagförslag (LF 7/2013-2014)


Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Christian Beijar

Fru talman! Som känt har det första lagförslaget om energideklaration för byggnader förfallit då bl.a. ett flertal delegeringsbestämmelser konstaterades innebära överskridande av lagstiftningsbehörigheten. Flera av delegeringsbestämmelserna konstaterades dessutom berättiga landskapsregeringen att genom förordning reglera ärenden inom rättsområdet standardisering, vilket enligt 27 § 19 punkten i självstyrelselagen utgör riksbehörighet.

Så nu har social- och miljöutskottet kommit med ett nytt betänkande utgående från ett nytt lagförslag om energideklarationer för byggnader.

Utskottet föreslår nu att de två lagförslagen; landskapslag om energideklaration för byggnader och landskapslag om ändring av plan- och byggnadslagen för landskapet Åland, antas med några mindre ändringar.

I det sistnämnda lagförslaget föreslås att 3 mom. i 71b § stryks då det av 2 mom. framgår att utredning av alternativa energiförsörjningssystem inte omfattar energisystem som får energi från fjärrvärme och fjärrkylning.

Utskottet föreslår vidare en kläm gällande formulering av förordningsfullmakter och två klämmar gällande självstyrelselagens stadgande om standardisering.

I samband med remissen av lagförslaget beslöt lagtinget att begära utlåtande från självstyrelsepolitiska nämnden, ett utlåtande som har bifogats betänkandet.

Fru talman! Lagens syfte är att främja en effektiv energianvändning och en god inomhusmiljö i byggnader för vilka energi används i syfte att påverka byggnadernas inomhusklimat. Den europeiska unionens bestämmelser om byggnaders energiprestanda har omarbetats och det gäller för lagtinget att anta EU:s nya direktiv. Regelverket är ägnat att bidra till en minskning av skadliga utsläpp av växthusgaser och ansluter sig till unionens gemensamma mål att till år 2020 minska utsläppen med 20 procent räknat från 1990-års nivå.

Lagförslaget skiljer sig inte mycket från det tidigare förkastade förslaget. Som jag nämnde tidigare så har de förordningsfullmakter som ansågs överskrida lagstiftningsbehörigheten strukits. Även alla hänvisningar till Boverkets normer och standarder har strukits. I lagförslaget föreslås även att gällande inspektionsförfarande av kylanläggningar i en byggnads luftkonditioneringssystem ersätts med ett rådgivningsförfarande för energieffektivitet. Slutligen föreslås även i lagen ingå utförligare bestämmelser om undantag från skyldigheten att energideklarera.

Man föreslår att energideklarationerna upprättas av en oberoende energiexpert som då också ska vara certifierad för uppgiften. Utskottet har fått uppgifter att det för närvarande finns endast nio personer med behörighet att utfärda energicertifikat. Och därför betonar utskottet i betänkandet att landskapsregeringen bör se till att det anordnas utbildning på svenska inom området för att tillräckligt tillfredsställa behovet av energideklarerare och för att främja att en sund konkurrens upprätthålls.

Fru talman! Som jag tidigare anförde så beslöts i samband med remissen att självstyrelsepolitiska nämnden skulle avge utlåtande i ärendet och jag tänker inte närmare recensera deras utlåtande utan nämna något av det som framgår av betänkandet.

Som framgår konstaterar självstyrelsepolitiska nämnden i sitt utlåtande att standardisering ända sedan 1951 års självstyrelselag har ansetts höra till rikets lagstiftningsbehörighet även om ett uttryckligt stadgande därom inte fanns i 1951 års självstyrelselag utan infördes först i 1991 års självstyrelselags 27 § 19 punkt. I propositionen till gällande självstyrelselag konstateras att ”Standardisering, som redan enligt gällande lagen har ansetts höra till rikets behörighet, nämns särskilt i stadgandet.” Nämnden konstaterar i sitt utlåtande att avsikten eller syftet med införandet av begreppet standardisering i 1991 års självstyrelselag följaktligen inte var att ändra lagstiftningsbehörigheten. Nämnden konstaterar även, med hänvisning till 130 § i byggnadslagen, som antogs enligt 1951 års självstyrelselag, att landskapet hade rätt att detaljreglera byggbestämmelser inom landskapets behörighetsområde. Enligt nämnden innebar inte 1991 års självstyrelselag någon förändring av rättsläget till den delen. Nämnden konstarerar att det är väsentligt att gränserna för landskapets respektive rikets lagstiftningsbehörighet enbart justeras genom ändring av självstyrelselagen och inte med beaktande av den allmänna rättsutvecklingen eller andra bedömningar. Självstyrelsepolitiska nämnden för även ett resonemang om att högsta domstolen gått mot en mycket bredare tolkning av begreppet standardisering, en tolkning som nämnden inte uppfattar att var aktuell i samband med 1991 års självstyrelselags tillkomst. Nämnden befarar att den bredare tolkningen väsentligt urholkar landskapets lagstiftningsbehörighet.

Beträffande förordningsfullmakterna anser självstyrelsepolitiska nämnden för sin del att en förordningsfullmakt ska utgå från självstyrelselagens krav.

Avslutningsvis föreslår självstyrelsepolitiska nämnden ett antal klämmar som också social- och miljöutskottet tar ad notam och social- och miljöutskottet föreslår därför följande klämmer:

Kläm nr 1: Att lagtinget ger landskapsregeringen i uppdrag att i skyndsam ordning vidta åtgärder i syfte att åstadkomma en förändring av självstyrelselagen så att begreppet standardisering förtydligas.

Kläm nr 2: Att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att i avvaktan på en ändring av självstyrelselagen utarbeta en tydlig beskrivning av landskapets uppfattning om avsikten med formuleringen gällande standardisering i självstyrelselagen.

Kläm nr 3: Att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att med hänvisning till 21 § i självstyrelselagen vara tydlig vid formuleringen av förordningsfullmakter. Tack.

Minister Veronica Thörnroos, replik

Talman! Tack för ett intressant anförande. Jag vill komplettera med ytterligare information från landskapsregeringens sida vad gäller klämmarna. Det pågår ett arbete kring revidering av självstyrelselagen. Det faller sig helt naturligt att även de problem som har framkommit i samband med den här lagstiftningen tas med där.

Jag vill också passa på att informera lagtinget vad gäller tydligare beskrivningar med formuleringen gällande standardisering i självstyrelselagen samt i vårt nuvarande regelverk tills det verkställs, så det arbetet har redan påbörjats.

Jag vill också uttrycka min tacksamhet för att utskottet och självstyrelsepolitiska nämnden i så pass brådskande ordning har hanterat ärendet.



Christian Beijar, replik

Fru talman! Jag får tacka för de orden.



Talmannen

Replikskiftet är avslutat.



Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Utskottsordförande Beijar hänvisar med rätta till behörighetsförskjutningar kan inte ske bara på grund av en allmän rättsutveckling. Det var också nämndens åsikt. Jag tänkte upplysande lagtinget om att sådan rättsutveckling förstås pågår hela tiden och överallt, också i gränsskiktet mellan lagtingets behörighetsområden och riksdagens behörighetsområden och där har högsta domstolen en mycket framträdande roll. I de gränsområden, som jag hänvisar till, där högsta domstolen har behandlat fall efter 1993, när den nuvarande lagen trädde ikraft, har domstolen i alla fall utom ett dömt till lagtingets förmån. Siffrorna ser ungefär ut som 14-3 till lagtingets förmån faktiskt.



Christian Beijar, replik

Tack för den informationen.



Talmannen

Replikskiftena är avslutade.



Ltl Danne Sundman

Fru talman! Jag ska i egenskap av viceordförande i självstyrelsepolitiska nämnden kort redogöra för det yttrande som nämnden har lämnat till utskottet och som lagtinget beslöt att begära samtidigt som man remitterade ärendet till social- och miljöutskottet.

Självstyrelsepolitiska nämnden har behandlat det här ärendet rätt så ingående och ser det som en viktig princip att uppmärksamma.

Det är tacksamt att utskottet i sitt betänkande valt att ta med de klämmar som självstyrelsepolitiska nämnden föreslår. Lagtinget har nu möjlighet att anta dem.

Nämnden börjar med att redogöra för ärendet och vad de olika instanserna har sagt. Under nämndens synpunkter konstaterar nämnden att frågan om tolkning av vad standardisering är och hur rikets lagstiftningsbehörighet tränger undan landskapets behörighet berör självstyrelsens grunder och primärområden. Om man drar detta till sin spets på andra rättsområden så tillintetgör det behörigheten i stor utsträckning om man skulle göra så här med andra rättsområdens detaljbestämmelser. Det är en mycket farlig utveckling.

Frågan blir särskilt betydande om standardisering ges en vid tolkning som nämnden uppfattar att högsta domstolen i sitt utlåtande förefaller att gå in för genom konstaterandet att: ”Regleringen på lagnivå konstaterades i huvudsak höra till landskapet men den detaljerade tekniska nivån föll under rikets behörighet”. Det här blir en orimlig slutsats. Det är därför av vikt att frågan får den uppmärksamhet den förtjänar i självstyrelsesystemet. Detta kommer man tillbaka till i yttrande.

Som utskottsordförande Beijar sade i sin presentation så i den förra självstyrelagen, 1951 års självstyrelselag, var rättsläget ett sådant att mått, mål och vikt hörde till rikets lagstiftningsbehörighet. När man ändrade detta i 1991 års självstyrelselag så står det i propositionen: ”Detta motsvarar gällande rätt”. Alltså det ändrade inte rättsläget till någon del. Följaktligen var inte avsikten eller syftet med begreppet standardisering att lagstiftningsbehörigheten skulle ändra. Så var lagstiftarens mening.

Det finns ett intressant fall i 130 § i Byggnadslagen för landskapet Åland som stiftades 1978 och som antogs enligt 1951 års självstyrelselag. Där stadgas: ”Typgodkännande som enligt därom särskilt gällande bestämmelser utfärdas i riket eller Sverige för byggnad, konstruktion, byggnadsdel, byggnadsförnödenhet eller för annan till byggnad hörande anordning samt för vatten – och avloppsanordning eller – anläggning, är under dess giltighetstid bindande för myndighet som beviljar byggnadslov”. Alltså detta som det i praktiken rör idag, även om det heter annat idag.

Nämnden konstaterar därmed att enligt 1951 års självstyrelselag hade landskapet rätt att detaljreglera byggbestämmelser inom landskapets behörighetsområde. Enligt nämnden innebar inte 1991 års självstyrelselag någon förändring av rättsläget.

Nämnden konstaterar att vi befinner oss i en föränderlig värld där tyngdpunkten och synen på olika rättsområden kan skifta. Det finns också flera intressanta exempel som nämndes här i replikrundan. Det finns fall där högsta domstolen har gjort liknande tolkningar, bland annat en tolkning om offentlig upphandling. Där kommer högsta domstolen till en annan slutsats: ”Att gränserna för landskapets respektive rikets lagstiftningsbehörighet enbart justeras genom ändring av självstyrelselagen och inte med beaktande av den allmänna rättsutvecklingen eller andra bedömningar”. Här tycker nämnden att man borde tolka också detta fall och inte ändra självstyrelselagens behörighetsfördelning annat än med ändring av självstyrelselagen.



Nämnden konstaterar till sist att i och med högsta domstolens utlåtande av den 20 december 2013 har rättsutvecklingen, enligt nämndens uppfattning, gått mot en mycket bredare tolkning av begreppet standardisering, en tolkning som nämnden inte uppfattar att var aktuell i samband med 1991 års självstyrelselags tillkomst. Nämnden befarar att den aktuella allt bredare tolkningen väsentligt urholkar landskapets lagstiftningsbehörighet. Det om självstyrelselagen.

Sedan finns det ett stycke om språkbestämmelser. Jag går inte närmare in på det. Man kan konstatera att det är tydligt att när det gäller lagar, förordningar och andra anvisningar som har normativ effekt så ska allt finnas på svenska och finska. Ska man vara ärlig så kanske det inte är problem när de gäller de här författningarna. Lagen, förordningar och även andra normativa bestämmelser finns på svenska, men det gäller alla de andra underliggande, tillämpningsanvisningar av dessa. Det handlar om utbildningar, support, bruksanvisningar, produktblad, kompetensutveckling och så vidare. Det är då språkproblematiken inträder också när det gäller det här rättsområdet. Man ska vara på det klara med var språkproblematiken finns. Det är viktigt för det här är pudelns kärna till varför man gör på det här viset och sätter svenska bestämmelser ikraft. Det ska fungera och folk ska förstå vad det står helt enkelt.

I ett stycke berör nämnden förordningsfullmakter. Nämnden vill påpeka där, vilket utskottet har hörsammat, att det är viktigt att man är tydlig i formuleringar av förordningsfullmakter. Vi ska vara så pass ärliga och säga att det har varit lite si och så med den saken och det är lite olyckligt. För det är en förtroendefråga att sköta den rätten att ge förordningsfullmakter på ett adekvat sätt enligt 21 § i självstyrelselagen. Det är väldigt viktigt och det måste landskapsregeringen vara noga med.

Nämnden drar några slutsatser. För det första, frågan om vad som är standardisering bör klarläggas. Nämnden konstaterar att det finns behov av att se över gällande självstyrelselag även i fråga om standardisering. Enligt nämnden vore det naturligt att landskapet skulle ha lagstiftningsbehörighet i fråga om standardisering inom de rättsområden vilka landskapet har lagstiftningsbehörighet, så som det är i övrigt i uppbyggnaden av självstyrelsesystemet.

Nämnden uppmanar utskottet att föreslå för lagtinget, vilket man också gör, att landskapsregeringen får i uppdrag att förtydliga självstyrelselagen i skyndsam ordning så att den uttryckliga avsikten tydliggörs. Med skyndsam ordning ska nog förstås skyndsammare än fjärde generationens självstyrelselag. En från det nu pågående arbetet skild ändring av förtydligande av befintlig självstyrelselag, så som jag uppfattar nämndens skrivelse.

Nämnden konstaterar att en betydande del av den reglering som kan karaktäriseras som standardisering sker utanför statlig verksamhet. Standardisering i självstyrelselagens mening kan vara endast sådana bestämmelser som fastställs uttryckligen på statlig eller gemenskapsnivå.

Nämnden konstaterar att vad som avses med standardisering fortsättningsvis förefaller vara oklart och föreslår att utskottet i avvaktan på nämnda ändring av självstyrelselagen uppmanar landskapsregeringen att utarbeta en tydlig beskrivning av landskapets uppfattning om avsikten med formuleringen gällande standardisering i dagens självstyrelselag. Även här har utskottet valt att följa utlåtandet.

Nämnden föreslår att utskottet ger landskapsregeringen vägledning i hur landskapsregeringen närmare kan agera.

Med de orden kan jag konstatera att allt det som självstyrelsepolitiska nämnden påpekar ingår i princip i de tre klämmar som man sedan föreslår att ligger till grund för dagens behandling. Det tycker jag att är bra och jag hoppas att landskapsregeringen har fått lite vägkost från min presentation.

Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Viceordförande Sundman återger mycket väl handläggningen i självstyrelsepolitiska nämnden.

Jag vill ändå berätta att om inte ordet standardisering skulle ha smugit sig in i självstyrelselagen 1991, och jag är naturligtvis personligen medskyldig till det, så skulle det här problemet aldrig ha existerat i ärenden under lagtingets behörighet. Men vi bör ju vara så ärliga och säga att det tillägget i självstyrelselagen var ett initiativ från Åland.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Historieskrivningen är korrekt. Det visar hur svårt det kan vara att tillverka en ny självstyrelselag som ska hålla långt fram i tiden. Det viktiga är den principen att man i så fall återkommer till vad syftet var. Gör man det så är det också tydligt vad meningen var med ändringen av självstyrelselagen. Nu har högsta domstolen gått längre och ger ändringen en annan tolkning, en för Åland begränsande tolkning och även om det är ovanligt så är det förargligt i detta fall.



Talmannen

Replikskiftet är avslutat.



Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! I en liten del av anförandet lyfte ltl Danne Sundman upp frågan om de språkliga bestämmelserna. Han konstaterade också att de underliggande dokumenten behöver finnas på svenska. Det är viktigt att poängtera. Utskottet har fått veta att många av byggbestämmelserna inte finns översatta till svenska. Om man går in för detta fullt ut så betyder det att utan kunskaper i finska så går det inte på Åland att bygga ett hus som följer lagstiftningen eftersom bestämmelserna finns bara på finska och det har vi fått vetskap om i utskottet.



Ltl Danne Sundman, replik

Det är ju den verkligheten som vi måste se till att fungerar. När en byggarbetare sitter i byggbaracken i sydväst för att det regnar småspik utanför och dricker kaffe ur sitt termoslock och ska läsa hur man ska göra för att det ska blir rätt så står det bara på finska. Så kan man inte ha det på Åland! Det är därför som vi har hela det här huset och självstyrelsen. Det här core business, för att använda ett nytt svenskt ord, för Ålands självstyrelse. Därför är det viktigt att framhärda i de här tolkningarna och ta det handlingsutrymme vi har i försvar, vilket man nu gör om man tar det här betänkandet.



Talmannen

Replikskiftet är avslutat.



Minister Veronica Thörnroos, replik

Talman! Tack viceordförande Danne Sundman. Jag vill verkligen ge en eloge till självstyrelsepolitiska nämnden som håller självstyrelsens fana så otroligt högt och stöder landskapsregeringen i det arbetet som vi försöker göra för Åland och självstyrelsen.

Efter att det första lagförslaget kom tillbaka så fanns det de facto en valmöjlighet för landskapsregeringen. Vi kunde foga oss och kopiera direkt från finska sidan eller vi kunde vidbli det vi tidigare har sagt, det som redan var kopplat till plan- och bygglagen från 2007. Vi valde det sistnämnda. Jag vill på landskapsregeringens vägnar uttrycka ett stort tack till självstyrelsepolitiska nämnden för ett osedvanligt tydligt och klart ställningstagande.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Likaså är jag och hela nämnden, tror jag, tacksam för att man framhärdar att ta de här möjligheterna i försvar och se till att Åland fungera på svenska. Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande är till alla delar ett flankstöd för landskapsregeringens kamp i det lilla handlingsutrymme vi har.



Talmannen

Replikskiftena är avslutade.



Ltl Anders Eriksson

Fru talman! Jag brukar ibland bli beskylld för att jag är lite kritisk, jag tycker inte själv att jag är det.

När det gäller det här ärendet så är jag inte alls kritisk utan jag är synnerligen positiv. Jag är väldigt tillfreds med att man får en fungerande helhet. Vi får plan- och bygglagen att fungera enligt det svenska regelverket, Boverkets regler. Vi får också energideklarationerna att fungera på ett bra sätt på ett språk som folk förstår. Jag tycker att det är väldigt bra.

Jag tycker att självstyrelsepolitiska nämnden hade ett intressant resonemang. Jag tänker inte läsa upp klämmarna. Vi har fått dem upplästa två gånger. Jag tycker att det är bra klämmar. Jag anser att det inte finns någon anledning för social- och miljöutskottet att ändra på klämmarna. Det gjordes ett bra grundarbete.

Däremot är det här ett intressant exempel på hur man sakta men säkert kan urgröpa självstyrelselagen såsom den är utformade idag. Det är riktigt att standardisering infördes i nuvarande självstyrelselag, men jag är helt övertygad om att om inte standardisering hade funnits så hade man hittat någon annan liten krok som man hade kunnat hänga upp resonemanget på. Vi vet att det stör att vi försöker använda det svenska regelverket.

Även denna kamp som vi hade mot EU-böterna, den tvångströja det innebär, så kan jag bara beklaga att Ålands Framtid blev ensamma om att rösta emot detta.

Jag har ett par kommentarer när det gäller själva sakfrågan. Det här är den klassiska utmaningen. Vi har nyttan på den ena sidan och vi har byråkratin och krånglet på den andra sidan. Nyttan är förstås att man får en bättre energianvändning, vi sparar energi och vi spara pengar. Vi från Ålands Framtid hör till dem som tror att den framtida energiförsörjningen är en av de större utmaningarna som befolkningen står inför. Det är absolut viktigt.

Samtidigt har vi byråkratin, den måste hanteras på ett sådant sätt så att man verkligen får en konkret nytta när det gäller energianvändningen och att det inte blir bara byråkrati.

I utskottet kom vi underfund med att kostnaderna för att uppgöra energideklarationerna kommer att öka jämfört med nuvarande system. Det finns troligtvis också en risk för anhopning av ärenden i början av lagens giltighetstid. Det här kan ytterligare medföra att det blir ganska höga kostnadsnivåer. Därför är det enormt viktigt att tillgången på behöriga energibesiktare är tillräckligt stor. Jag vill igen uppmana landskapsregeringen att se till att det finns utbildning på svenska och att man på alla tänkbara sätt försöker se till att det finns tillräckligt många oberoende energibesiktare med den särskilda kompetens som krävs, annars kan det bli ganska kostsamt här i början.

Vi ska verkligen önska att den här lagframställningen går igenom så att vi inte får den i retur en gång till, för då skulle det börja kännas lite tungt. Vi önskar varandra lycka till!



Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack, fru talman! Jag måste ta upp utbildningen och svenskan. Visst fick vi höra mycket i utskottet. Vi blev förevisade olika publikationer som fanns i början av 2000-talet. I det här fallet ska jag upplysa om att jag också har sett dem på nätet. För att räkna ut energicertifikat så finns allt på nätet från 2006 eller 2007. Jag ville bara upplysa om det. Nu får vi väl regelverket på plats och så blir det väl bra med det.



Ltl Anders Eriksson, replik

Vad alla underliggande dokument när det gäller energideklarationer innehåller kan jag inte. Precis samma resonemang förekom också när det gällde plan- och bygglagen, man kunde följa den finska plan- och bygglagen för all dokumentation fanns på svenska. Men verkligheten är sådan att när man lite kommer ner på tillämpningsföreskrifter och olika detaljregleringar så finns det enbart på finska. Jag tror nog att det är enormt viktigt att man får både plan- och bygglagen och energideklarationslagstiftningen att fungera hela vägen på svenska. Det är verkligt, verkligt viktigt!



Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet?



Ltl Harry Jansson

Fru talman! Bästa kolleger, jag vill på centergruppens vägnar också uttala tillfredsställelse över hur social- och miljöutskottet har handlagt frågan. Jag noterar dock att vi har varit ganska hovsamma från både självstyrelsepolitiska nämnden och utskottet när det gäller delegeringsproblematiken. Högsta domstolen har meddelat svart på vitt att man hädanefter kommer att tolka syftet bakom varje delegeringsbestämmelse som landskapet i framtiden avser att utfärda.

När det gäller delegeringsfullmakterna så känner jag, fru talman, att vi har anledning att ta ett större samlat grepp om problematiken. Jag föreslår helt enkelt in för oss alla att vi bör hålla ett gemensamt seminarium där vi bjuder in lagberedningen som specialister. Det här berör oss alla i denna sal. Alla sitter i princip i något utskott, vi har några som inte har tagit säte i ett utskott, men de flesta av oss har den positionen att vi kommer i kontakt med delegeringsfullmakterna och den problematiken. Ska vi förstå vad det här innebär, vad högsta domstolen anvisar för färd framåt så tror jag att vi måste ha gemensam diskussion om det här där alla synpunkter kommer på bordet. En del kanske vill slå det här ifrån sig och säga att det här faktiskt är landskapsregeringens ansvar men så enkelt är det inte. Det har visat sig under resans gång att delegeringsfullmakterna är fulla med gråzoner och oklarheter. Nu handlägger lag- och kulturutskottet en framställning som innehåller mer än tio delegeringsbestämmelser och på flera punkter så känner vi en osäkerhet inför den kommande lagstiftningskontrollen.

Vi vet ju alla att det för åländska lagars del är en helt annan tillvaro än för de finska. En finsk riksdagsprodukt genomgår ju inte en stenhård kontroll som våra lagar utsätts för, om vi tänker på den kedja av kontrollmekanismer som finns kopplade till våra produkter. Vi har Ålandsdelegationen, justitieministeriet, högsta domstolen, republikens presidentskansli och presidenten själv. Vi har ögonen på oss. Samtidigt är det en trovärdighetsfråga för det här parlamentet om vi fortsätter att få framställningar fällda på grund av att vi inte klarar av de krav som ställs via Finlands grundlag och självstyrelselagen.

I delegeringsproblematiken finns även frågan kopplad om hur man ska se på landskapsregeringen? Vilken status har landskapsregeringen i förhållande till Finlands grundlag och i förhållande till Finlands regering?

Fru talman! Om vi inte får det här till stånd på annat sätt så kommer jag själv att ordna ett sådant här seminarium och se till att vi får en sådan här diskussion. Jag hoppas att de som är intresserade kommer med och tar en diskussion. Som sagt var, det här är en trovärdighetsfråga för oss alla. Tack.



Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Det kan vara en idé att uppmärksamma det här i någon form, till exempel i ett seminarium. Jag ser i första hand att det är någonting som man ska kunna och veta i verkstaden där lagarna tas fram. Men ofta är det ett gränssnitt mot politiken vad man avser med lagen. Därför kan det vara relevant också för lagtingsledamöterna, och för utskottssekreterarna särskilt, att bekanta sig ytterligare med det här. Det är, precis som ltl Harry Jansson säger, en förtroendefråga. Det är också en fråga om att man nu tydligen måste göra lite mera under radarn och inte berätta vad man tänker göra med de här fullmakterna utan bara se till att de är lagliga. Tyvärr är det ungefär för oss nu som det var för Finland under sin tid som autonomi fast motparten är en annan, ett steg längre västerut. Det kan man dra på mun åt men det är ganska mycket allvar i det påståendet.



Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Det är väl det som blir den framtida uppmaningen, ska vi verkligen då börja mörka våra produkter? Så fort vi har en delegeringsfullmakt på bordet framför oss så ska vi då inte på något sätt berätta hur den ska användas? Alternativet är att vi måste bli synnerligen mångordiga när det gäller delegeringsbestämmelsernas utformning. Vi måste förklara mycket tydligt i de allmänna motiveringarna vad vi avser att göra. Det är inte riktigt hållbart det heller med tanke på vilken arbetsmängd vi står inför.

Om vi till exempel tar körkortslagen som vi nu har på bordet i lag- och kulturutskottet så är det otroligt många bestämmelser som ska regleras på lägre författningsnivåer. Jag kan ana mig till ett betydande arbete om vi skulle börja förklara redan nu vad allting innebär.

Ltl Danne Sundman, replik

Fru talman! Det är inte ett hållbart sätt att mörka och köra under radarn. Vi måste se till att systemet blir sådant att vi kan använda vår självstyrelse. Det här exemplet bär ganska långt på det viset att om man går in för att tolka syftemålet i delegeringsfullmakter i större utsträckning så kringskär det våra möjligheter att använda självstyrelsen. Därför är det viktigt att slipa sina argument och det kan man bra göra i samband med ett seminarium. Som nämnden konstaterar så måste man i brådskande ordning reparera självstyrelselagen till den här delen.



Ltl Harry Jansson, replik

Ja, ltl Sundman, vi är i eniga. Jag hoppas att landskapsregeringen i skyndsam ordning kommer med en framställning om detta till riksmyndigheterna så att vi får en process där självstyrelselagen får ett förtydligande på den här punkten. Det är det enda hållbara på sikt.



Talmannen

Replikskiftet är avslutat.



Ltl Gunnar Jansson

Tack, fru talman! Enligt min mening var det lätt för självstyrelsepolitiska nämnden att tala klarspråk för ärendet är skäligen enkelt. Man kan inte påstå att det var komplicerat på något sätt.

Lösningen ligger i själva författningshierarkin. Vi har trappsteget eller Stufenbau som det inom rättsäkerheten kallas, dvs. den ordning inom vilka normer existerar; grundlag, lag, förordning och föreskrift och så har det varit också i det här fallet.

Problemen finns i självstyrelselagen och det har jag redan sagt att jag är medskyldig till. Riksdagen stiftade lagen, till och med två gånger, och lagtinget samtyckte till produkten. En instans som lagstiftaren inom ett visst rättsområde har ju följd i färg och utfärdar de normer som följer av själva makten att lagstifta. Det är här som vi finner i självstyrelselagen att det är ett markant och olyckligt avsteg från den principen. Därför var det ett enkelt för nämnden att säga att så här kan det inte gå till och så här får det inte se ut. Men det skapar naturligtvis samtidigt ett problem för högsta domstolen och republikens president. För på de rättsområden, som jag nämnde i en replik här, där angränsande rättsområden ska bestämmas om vart de hör, till lagtinget eller till riksdagen, där finns det en anvisning i självstyrelselagen att de hör till den instans som ligger närmast till. Det är väldigt praktiskt juridik där. Där har högsta domstolen konsekvent, i brist på norm, sagt att där lagtinget har lagstiftningsbehörigheten där ankommer det på landskapet att utfärda normer av lägre dignitet enligt denna Stufenbau teori. Det här måste justeras och korrigeras för att bringa ordning och reda i själva lagstiftningssystemet.

Sedan vad gäller möjligheterna att bygga lagligt så är detta en mycket väsentlig fråga. Har man byggt lagligt när man har byggt något som överensstämmer med byggnadslovet? Sannolikt. Men när vi kommer in på de mera finfördelade normerna om hur det har gått till så då befinner vi oss under nivån för det som lagstiftaren befattar sig med. Jag ska förklara varför.

Det som framkom i presentationen och som nämndens viceordförande kort berörde gällde de språkkrav som nu existerar inom detta område i Finland. Jag nämner det för det har skapat det här problemet. Vi har språklagstiftningen som säger att det kan finnas standarder men de gäller bara på två villkor; för det första att de är publicerade i myndigheternas författningssamling och för det andra att de samtidigt är publicerade på svenska och finska språken. Har inte detta skett så är det ingen norm, då är det kafferep eller vad det nu kan vara. Om man bryter mot en sådan så har man ändå förfarit lagligt. Detta uppehåller sig nämnden vid. Det är också ett resonemang som jag menar att bör vägas in i den kommande processen för att bringa ordning och klarhet i de här frågorna.

Fru talman! Den enklaste metoden är naturligtvis att justera 27 § så att den återgår till den lydelse den hade i 1951 års självstyrelselag och att det olycksaliga ordet standardisering undanröjs därifrån för det hör inte hemma där. Tack.

Vtm Roger Jansson, replik

Tack, fru talman! Kollegan Jansson sade att problemet ligger i självstyrelselagen och det ord som man lade till i 1991 års självstyrelselag. Men samtidigt säger man de förarbetena att man inte utökar behörighetsområdet med detta ord. Därför menar jag att problemet ligger i högsta domstolen där man i sitt utlåtande, i det här fallet, verkligen kraftigt utökade tolkningen av den reglering som finns i 1951 års självstyrelselag och som finns i 1991 års självstyrelselag. Då är det intressant, vilket ännu inte har berörts här i debatten, vad är standardisering? Standardisering är huvudsakligen sådant som utfärdas av privaträttsliga organ och inte av stater. Här borde man beakta den statliga standardiseringen, den är sannerligen smal i det här landet och det är märkligt att högsta domstolen inte har uppehållit sig vid den frågeställningen.



Talmannen

Tiden är ute!



Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Jag ger kollegan rätt i det här avseendet. Såsom självstyrelselagen är skriven så borde ordet standardisering i 27 § uppfattas rättsområden där riksdagen bestämmer, ja. Enligt Stufenbau teorin så följer lägre normgivningsmakt med själva makten att stifta lagar. Det är alldeles riktigt. Det här är ett olyckligt förhållande. Det har inte varit lätt för högsta domstolen. Jag håller helt med om att den motsatta åsikten kunde ha kommit med samma resonemang, det är alldeles klart. Men för att bringa reda i det här så krävs en översyn av lagen.



Vtm Roger Jansson, replik

I sammanhanget är det väl skäl att också diskutera hur man löser det här. Det har varit en liten diskussion här, landskapsregeringen sade att Ålandskommittén lämpligen kunde hantera den här frågan. Men eftersom frågan är så är akut nu, efter högsta domstolen senaste utlåtande, så bör man väl kanske söka en annan väg och det borde vi diskutera. Vi vet att en ändring av självstyrelselagen tar många år, oberoende hur liten ändring det är, så det är kanske inte framkomligt. Under mellantiden, fram till vi får en ny självstyrelselag så kan inte den här frågan vara öppen. Vi borde finna någon slags gemensam väg. Jag undrar om kollegan Jansson har någon idé om det?



Ltl Gunnar Jansson, replik

Tack, talman! Ja, i all vänskaplighet har jag det. Visst är klämmarna rätt återgivna här, det är alldeles klart. Min uppfattning är följande: Jag tror att Ålandskommittén kommer att ha tillräckligt att göra ändå med det perspektiv vi har på resultatet. Därför är det bättre om landskapsregeringen hanterar den här frågan och, som vi säger i nämnden, på djupet analyserar högsta domstolens och kringliggande resonemang. Det skulle passa mig alldeles utmärkt om landskapsregeringen kom till den slutsatsen att ärendet kanske effektivast och snabbast kunde skötas med ett lagstiftningsinitiativ från lagtinget till riksdagen.



Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslag om energideklaration för byggnader för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslag plan- och bygglagen för landskapet Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Klämmarna i betänkandet tas upp till behandling i samband med ärendets andra behandling.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.



Yüklə 0,58 Mb.

Dostları ilə paylaş:
  1   2   3   4   5   6   7   8   9   10




Verilənlər bazası müəlliflik hüququ ilə müdafiə olunur ©muhaz.org 2022
rəhbərliyinə müraciət

    Ana səhifə